Tandläkarskräck

Alltså, jag fattar inte, har man sån skräck så sköter man väl sina tänder så jäkla noga så man inte behöver gå till tandläkaren?

Inte låter hela munnen falla och sedan söka en massa stöttning ekonomiskt av vem? Samhället??

Nä, det får han lösa själv.

Lugnande får man innan om man ringer och säger att man behöver det.

Han har alltid skött sina tänder men av någon anledning så är dom inte bra ändå.

Inga hål bara dåliga. Han får alltid lugnande men det funkar inte bra, bedövningen tar inte alltid heller så i värsta fall får han sövas.

Som steg ett behöver han hjälp att komma över sin tandläkarskräck. Det han behöver göra är att be om remiss till den instans som har hand om tandläkarrädsla. Här i Göteborg där jag bor tas personer som din bror hand om specialister på Oral medicin på tandläkarahögskolan På andra ställen är den sjukhustandvården e dyl.  Gemensamt är att där finns team specialutbildade på att hjälpa patienter  att komma över sin rädsla och så småningom fungera helt normalt utan ångest i en vanlig tandläkarstol.  

Jag kan inte svara på hur det fungerar i andra landsting, men här får man den hjälpen till samma kostnad som vanliga sjukhusbesök. När man sen kommit så långt att man kan behandlas får man betala för tandvården. Av dom personer jag som tandläkare skickat dit under 15 år kan samtliga ligga i tandläkarstolen utan få ångest eller uppleva andra obehag. Så mitt råd som tandläkare är att hjälpa din bror med en remiss. 

Jag hade i många år hemsk tandläkarskräck, men sedan fick jag plötsligt en ny tandläkare. Hon var rätt nyexad och hade fantastiska former. Då hon skulle undersöka mig satt hon inte på sidan som jag var van vid, utan bakom mig. Då hon lutade sig över mig pressades hennes fylliga bröst mot min hjässa. Jag var salig i stället för skräckslagen under det tandläkarbesöket!

Att tycka att det är svårt och obehagligt att besöka tandläkare är relativt vanligt. Det absolut bästa är att få träffa en tandläkare man är bekväm med och sedan alltid träffa samma tandläkare, vilket inte alltid garanteras av alla vårdgivare.

Lugnande medel kan hjälpa, men det bästa är absolut att man tränar besväret över tid.

Personligen tycker jag inte att det är särskilt stor skillnad att behandla tandvårdsrädda patienter, man hittar ett samspel med patienten och lägger mängden information och behandling per besök på en nivå som patienten är bekväm med. Informerar själv gärna patienten om varje steg i behandlingen, men vissa vill hellre ha musik i hörlurarna än att lyssna på mitt prat 

Informera alltid din tandläkare om att du tycker det är svårt med tandvård, men kräv inte lugnande eller narkos som första steg. Hitta lösningen tillsammans med din tandläkare så brukar det gå att lösa, om ej så testa en annan tandläkare för att se om det var dålig matchning i personlighet som kunde vara problemet.