• Saketa­ppa
    Sun 7 Apr 2019 19:56
    534 visningar
    13 svar
    13
    534

    Besvärlig flickvän

    Hej, hoppas detta hamnar i rätt sektion på forumet då det fanns så många olika av samma kategori...
    För att sammanfatta mitt dilemma så är jag en kille i 31-års åldern som är ihop med min 5 år yngre flickvän. Vi träffades för 6 år sedan och sedan dess har det till och från blivit att vi blivit ihop och tagit pauser och så vidare och träffat andra emellan. Vi blev nyligen ihop igen för att försöka igen.

    Saken är att när man var i 20-års åldern så hade man "tid" att hålla på och vara singel och försöka leva på hoppet att man träffade rätt person, men nu när man blivit över 30 och inser att det är svårt att träffa nya och man kanske vill prioritera andra saker i livet, så vill jag gärna få det att fungera med henne. För vi har kommit ihop igen nu men hennes dåliga beteenden är onekligen där igen som man blir påmind om.
    Fördelar:
    * Hon är trogen av sig åtminstone och kommer inte bara göra slut helt sonika så som en majoritet andra tjejer verkar göra om man ser till alla vänner/bekanta och ens tidigare flickvänner. Det som är så jobbigt med att leta ny, inte bara är det hopplöst svårt att träffa folk idag, utan träffar man någon så går det ju inte lita på folk.
    * Vi har en historia och känner varandra
    Nackdelar:
    * Hon har ingen utbildning, inget jobb och hon har verkligen noll vilja och motivation att göra något åt det. Hjälper jag till så vägrar hon, pushar jag på så blir hon sur.
    * Hon är socialt hämmad och vågar knappt träffa folk om det inte är under väldigt rätta omständigheter. Hon vågar inte ens ringa samtal eller såna saker. Jag måste hjälpa henne med uppenbara saker och jag måste följa med henne bara för att hon ska våga ge sig ut praktiskt taget.
    * Hon sitter bara vid datorn och gör absolut ingenting, i stort sett hela dagarna. Hon får göra vad hon vill för min del, men det är ju bara rimligt att man varvar med sina obligatoriska saker också och har någon form av livsmål. Hon gör alltså ingenting.
    * Fastän jag jobbar hela dagen och hon gör ingenting, så är det ovanligt att hon hjälper till med matlagning och sådant. Ibland kan det bli att hon gör såna saker hon gillar att göra, exempelvis tvätta. Men annars så gör hon inget även om jag
    skulle be henne gång på gång. Istället är det jag som efter jobbet får stå och laga mat, handla och såna saker, fastän hon är arbetslös. Säger jag något om det så går hon upp i taket och säger att hon visst har massvis med saker att göra.
    * Hon är känslig som tusan, man vågar ibland inte säga fel sak för att hon blir upprörd eller tar illa upp. Hon kan som inte ansvara för sina egna saker. 
    * Påstår att jag är ohjälpsam fastän jag hjälper så sjukt mycket, skyller ifrån sig på andra jämt och så vidare.
    * Urtråkig att prata med rätt ofta, för pratar jag om mina intresset (på ett icke-insnöat sätt) så säger hon bara att hon inte är intresserad av sånt och inte orkar höra. Man måste ju kunna dela intressen och få lite gehör för idéer och saker man själv gör. Det är inte direkt att jag drar långa föreläsningar om rymdfysik. Jag intresserar mig för det hon håller på med. Åter igen här, hon är mer intresserad av att titta på nätet.
    * Vill aldrig följa med ut och göra saker. Jag är inte heller någon partyprisse, men jag kan uppskatta att åtminstone gå ut och göra något tillsammans ibland. 
    Men med henne är det hopplöst.
    Vad jag känner är att min attraktion för personen blir väldigt låg när hon beter sig helt ärligt som en total förlorare. Jag har inte ens ett krav på att hon ska bli världens karriärist eller utbilda sig till något flashigt som andra killar verkar ha som krav, utan jag är bara glad om hon har något hon pluggar och trivs med, eller alternativt jobbar med något eller har någon sysselsättning. Hon kan
    jobba på ett café om hon så vill. Det är viljelösheten och allt det där som är så extremt frustrerande för min del, att jag nästan utvecklar någon form av irritation gentemot personen när hon sitter där hela dagarna halvt ihopsäckad och bara gör totalt meningslösa saker.
    Vad tusan gör man? Alternativet är att fortsätta satsa på henne och acceptera alla dessa uppenbart oattraktiva och irriterande brister och agera som någon form av försörjare, eller att söka sig efter någon ny vilket historiskt sett i mina bästa år aldrig gett någon vidare avkastning så att göra det nu vore ännu besvärligare. Så jag är bunden till personen eller måste välja ensamhet. 
    Hur gör andra i dessa lägen? Hur tar man ett beslut egentligen? Visst skulle det vara skönt på vissa sätt att bara bo ensam igen, fast jag blir väldigt ensam fort när jag bor ensam eftersom jag inte har något socialt liv och min familj bor i annan stad. Så jag vet att jag kommer sakna sällskapet ganska fort om jag bara skulle bryta upp.
    Några tips och idéer?
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-04-07 19:58
    Ursäkta att formateringen blev ihoptryckt, jag vet inte hur jag kan editera posten. Blir lite svårläst.
  • Svar på tråden Besvärlig flickvän
  • Sun 7 Apr 2019 20:06
    #1
    +2

    Om du varit kvinna och beskrivit en man så hade kvinnoflocken på FL unisont skrikit  " vilken mansbebis, lämna genast". Nu är hon en typisk kvinnobebis och då har de säkert större överseende, men som jag ser det och med förhållandet mellan plus och minus som du beskriver det så är rådet samma, lämna! Om du bildar familj med henne kommer du hela tiden att få ta större delen av ansvaret och dessutom försörja både henne och barnen.

    Din ålder är i sig inget hinder att träffa en ny och hinna bilda familj, men det finns kanske något annat som gör det svårt? För jag förstår inte varför ensamhet är alternativet till ett förhållande med kvinnobebisen?

  • Sun 7 Apr 2019 20:11
    #2
    +2

    Det var inte många plus som skulle få mig att stanna. Om hon alltid varit så här hade jag fått funderingar på autism, vilket inte då menar hade fått mig att stanna. En relation måste tillföra mer än så här, för mig i alla fall.


    Alla hästar hemma
  • Sun 7 Apr 2019 20:24
    #3

    En typisk kvinnobebis. Lämna.

  • Sun 7 Apr 2019 20:29
    #4

    Nackdelarna är betydligt fler än fördelarna du ser och utifrån det skulle jag råda dig att ta steget och bryta upp, söka nya vänner att umgås med för att undvika att bli ensam som person. Därutöver är det väl att ge sig ut på tinder och liknande som alla andra, men räkna inte med att den första du träffar är ditt livs kärlek utan låt ta det tid och njut av singellivet. Du har tid på dig att finna en ny relation som passar dig bättre.

  • Sun 7 Apr 2019 20:44
    #5
    Tecum skrev 2019-04-07 20:06:06 följande:

    Om du varit kvinna och beskrivit en man så hade kvinnoflocken på FL unisont skrikit  " vilken mansbebis, lämna genast". Nu är hon en typisk kvinnobebis och då har de säkert större överseende, men som jag ser det och med förhållandet mellan plus och minus som du beskriver det så är rådet samma, lämna! Om du bildar familj med henne kommer du hela tiden att få ta större delen av ansvaret och dessutom försörja både henne och barnen.

    Din ålder är i sig inget hinder att träffa en ny och hinna bilda familj, men det finns kanske något annat som gör det svårt? För jag förstår inte varför ensamhet är alternativet till ett förhållande med kvinnobebisen?


    Så fan heller! Hon låter ju som en trulig jättebebis. Självklart ska han dumpa henne.

    Klart det finns kvinnobebisar. Men i förhållande till gruppen män är det mer ovanligt att en kvinna inte gör något, är osocial och skiter helt i hushållsarbete eller sitt utseende.
  • Sun 7 Apr 2019 20:54
    #6

    Oj nej det där låter jättetråkigt. Du är bara 31 - ingen brådska! Du har gott om tid på dig att hitta en ny livspartner.

  • Sun 7 Apr 2019 21:03
    #7

    Det låter inte på ditt inlägg som att du är tokkär direkt. Helt ärligt,vill du inte leva med någon som du gillar i alla fall litegrann? Jag hade aldrig klarat att leva med någon som jag inte respekterade.

    BTW var jag äldre än du när jag blev ihop med mannen i mitt liv. Så så lastgammal är du kanske inte?

  • äldreo­chklok­are
    Sun 7 Apr 2019 21:07
    #8
    +1

    Men oj, jag orkade inte ens läsa den långa listan av negativa saker. Visst, vi härinne känner henne inte, och inte dig heller. Vad skulel du själv säga om du fick läsa en sån lista om en okänd person på ett forum? Skulle du tycka det lät värt att satsa på? 

  • Sun 7 Apr 2019 21:22
    #9
    +1

    Orkade inte heller läsa hela listan med nackdelar, hade detta varit rätt kvinna för dig ts så hade du nog inte behövt skapa en sån lista.

  • Sun 7 Apr 2019 21:33
    #10
    +1

    Amen det är glasklart, du har ingen framtid med denna kvinna. Du kommer bara att bli olycklig, Lämna en gång gör alla och hitta en normal kvinna.

    Man vill ju ha en partner man ksn prata å dkratta med, hitta på roliga saker och hjälpas åt.

    Nä dra innan det är försent och barn är med i bilden. Har hon någon diagnos eller något? Låter underligt .

  • Sun 7 Apr 2019 21:37
    #11
    +1

    Frågan är vill du spendera ytterligare potentiellt 60-70 år med henne utan att den där minuslistan minskar ?

    Vi män är ofta bekväma med vad vi har även om det inte känns bra för det är ju sååå jobbigt att behöva bli singel igen och ännu värre att behöva dejta igen med människor som man inte känner och inte vet om man kan lite på. Men man måste trots allt utgå från att den andre vill en väl oavsett hur många gånger man blivit bränd förut. Det är inte att vara naiv. Det är att vara mänsklig. Vi gillar ofta att jämföra med kompisars livssituation trots att man inte ska det för ingen livssituation är ju den andra lik. Allas bakgrund, historia och anledning till att livet just idag ser ut som det gör är ju olika. Vi lever ofta på hoppet om att det blir bättre "sen" och att saker och ting "kan" komma att förändras "sen".... Men det där "sen" kommer aldrig.

  • Sun 7 Apr 2019 21:52
    #12

    Jag orkade inte heller läsa hela minsu-listan.

    Min spontana tanke är, varför skulle någon vilja förbinda sig "för resten av sitt liv" till en person med så många minus?

    Bättre att "rycka bort plåstret" nu och möta framtiden utan bagage.

  • Mon 8 Apr 2019 21:52
    #13
    +1

    Spontan känsla är väl att hon kanske behöver någon form av hjälp eller prata med någon? Hon verkar ju inte må speciellt jättebra. Psykisk ohälsa är det första man tänker, enligt mig när du beskriver att hon inte ens kan prata i telefonen.

Svar på tråden Besvärlig flickvän