• Anonym (Förvirrad)

    Avslut i samförstånd som övergick till att inte vara det

    Träffade en man för 4 månader sen. Då jag varit singel länge innan dess blev jag mer än förvånad över att jag faktiskt fick känslor för honom. Han blev kär i mig också så vi inledde ett förhållande. I förrgår bröt vi upp. Det har under den senaste månaden hänt nåt i relationen, kan inte sätta fingret på exakt vad, men det har helt klart med kommunikation att göra och att vi funkar väldigt olika där. Dynamiken i förhållandet ändrades och till slut var det bara krystat när vi träffades och även när vi inte träffades på våra barnveckor och bara hördes på telefon, vi hade ingenting att prata om och känslan i luften var obekväm. Så vi kom i samförstånd fram till att vi nog ska sluta träffas.


     


    När detta var bestämt så tog jag bort bilder och inlägg från FB, vill inte ha kärleksfulla bilder på oss där om vi inte träffas på det sättet. Har också bokat upp mig på en aktivitet som jag la ut ett inlägg om, försöker liksom se framåt. Han mådde visst otroligt dåligt över både bilderna och att jag försöker gå vidare, tycker jag är kall och hård. Så igår blev jag överöst med mess där vårt samförstånd visst inte var så mycket samförstånd. Han hade tydligen tänkt att vi kanske kunde lösa det här istället. Och jag fattar ingenting. Gör man slut så gör man, och går vidare. Jag hade hoppats vi kunde fortsätta som vänner då vi kommer behöva träffas då vi deltar i en gemensam aktivitet, men nu känns det jättekonstigt. Jag tycker fortfarande om honom och vill honom inget illa, men samtidigt kan inte jag vara den som ska trösta och stötta honom nu. Jag behöver gå vidare. Det betyder inte att jag behöver träffa nån ny, absolut inte, men jag vill gärna sysselsätta mig med saker istället för att sitta hemma och gräva ner mig. Man har ett liv, och det går fort, jag tror tyvärr inte denna relationen nånsin kommer bli bra även om vi jobbar på vissa saker då vi tänker och fungerar så fundamentalt olika på vissa plan.


     


    Vet inte vad jag vill med inlägget, skriva av mig kanske.

  • Svar på tråden Avslut i samförstånd som övergick till att inte vara det
  • Anonym (hmm)

    Män är ganska svåra där. Jag har en känsla av att de är i samförstånd med en för att inte visa att de blir sårade...
    4 månader känns ju inte heller som att det hunnit bli något jätteseriöst? 

    Men ja, har man gjort slut så går man vidare med sitt liv. Ville han att du skulle sitta hemma och älta något som ni båda ville?

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (hmm) skrev 2019-04-10 10:40:46 följande:

    Män är ganska svåra där. Jag har en känsla av att de är i samförstånd med en för att inte visa att de blir sårade...
    4 månader känns ju inte heller som att det hunnit bli något jätteseriöst? 

    Men ja, har man gjort slut så går man vidare med sitt liv. Ville han att du skulle sitta hemma och älta något som ni båda ville?


    Denna relationen var ganska märklig från början. Tex så uttalades orden jag älskar dig från hans sida redan efter några veckor. Jag tycker nog att det tar lite längre tid att "älska någon". Man kan älska känslan av att vara kär, men att utveckla djupare kärlekskänslor för någon tar längre tid för mig.

    Allt har gått i raketfart, han tyckte vi praktiskt taget skulle bo ihop så fort vi var barnfria från första början, jag hade väldigt svårt för det då jag bott själv länge (9 år) och ville skynda lite långsamt. Jag har liksom byggt upp ett eget liv och en självständighet som jag inte bara kan släppa sådär direkt. Jag försökte bromsa, men det var svårt för han målade gärna upp sig själv som ett offer, typ att jag valde bort honom, om jag tex ville träffa mina vänner, eller bara ville vara själv nån kväll. Jag ville ju såklart träffa honom också, men behövde även lite luft ibland och bara vara ifred från allt och alla. 
    Så det var ganska seriöst, jag såg nog en framtid från första början med den här mannen och jag tror han gjorde detsamma. 

    Jag vet inte vad han hade förväntat sig skulle hända nu faktiskt. Det gör ju ont för mig med, för jag ville verkligen tro att det här skulle hålla. Men funkar det inte så gör det ju inte och då är det ju bara att lyfta blicken och gå vidare.  
  • AnnaSthlm

    Låter som att han har separationsångest. Han ville fästa sig vid dig för att känna sig trygg. Lite som vid mamma. Han har säkert något barndomstrauma i bagaget.

  • Anonym (Förvirrad)
    AnnaSthlm skrev 2019-04-10 11:09:58 följande:

    Låter som att han har separationsångest. Han ville fästa sig vid dig för att känna sig trygg. Lite som vid mamma. Han har säkert något barndomstrauma i bagaget.


    Du anar inte hur rätt du har i det. Precis så är det.
  • Anonym (Killen19871)

    Haha, alltså lägg ner och håll på och gör allt för djupa analyser om att han har barndomstrauman. Sitt inte och läs allt på internet, och tro att ni har full koll på psykologin, och sitt bekräfta varandras "kunskaper".

    Se så, bra du var stark och gick vidare. Kan ni hitta nästa, och nästa och nästa. Och alltid i slutändan veta bäst. Nästa gång är det du som är ledsen, och kanske skickar ett sms. Glöm inte då att du är skadad och har trauman (enligt dig själv)

    Låt han vara nu, han kommer vidare. Och gå du vidare med ditt liv och reflektera över dina egenheter, och bli ditt bästa jag för ditt framtida förhållande. Finns det något du själv kan utveckla med dig själv?

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Killen19871) skrev 2019-04-13 07:23:22 följande:

    Haha, alltså lägg ner och håll på och gör allt för djupa analyser om att han har barndomstrauman. Sitt inte och läs allt på internet, och tro att ni har full koll på psykologin, och sitt bekräfta varandras "kunskaper".

    Se så, bra du var stark och gick vidare. Kan ni hitta nästa, och nästa och nästa. Och alltid i slutändan veta bäst. Nästa gång är det du som är ledsen, och kanske skickar ett sms. Glöm inte då att du är skadad och har trauman (enligt dig själv)

    Låt han vara nu, han kommer vidare. Och gå du vidare med ditt liv och reflektera över dina egenheter, och bli ditt bästa jag för ditt framtida förhållande. Finns det något du själv kan utveckla med dig själv?


    Absolut, finns massor jag kan utveckla med mig själv, ingen är perfekt eller fulländad och livet går ut på att hela tiden utveckla sig själv tycker jag. Jag tror heller inte man kan skylla allt på barndomstrauman, men det är ju livet och ens upplevelser genom det inklusive barndomen som formar den man är och hur man agerar och känner. Jag kan tycka att vissa av hans beteenden inte var okej men det kanske är rätt för honom. Innebär inte att jag har mer rätt än honom, bara att han och jag inte var kompatibla med just varandra. Jag vill gärna förstå andra människor och varför de gör som de gör, hjälper mig att förstå mig själv också bättre.

    Så analysera kommer jag fortsätta göra, sån jag är. Men kommer absolut gå vidare och lägga det här bakom mig. Ytterligare en lärdom i livet.
Svar på tråden Avslut i samförstånd som övergick till att inte vara det