Ska inte psykiatrin bry sig mer än vad de gör?

Det låter mer som om du skulle behöva lite medmänsklig omtanke.

Vem är personen du mailar till? Du skulle nog behöva göra en tydlig överenskommelse med hen om hur er kontakt ska se ut. Vet du att hen får dina mail eller ens är på jobbet?

Det låter mer som om du skulle behöva lite medmänsklig omtanke.

Vem är personen du mailar till? Du skulle nog behöva göra en tydlig överenskommelse med hen om hur er kontakt ska se ut. Vet du att hen får dina mail eller ens är på jobbet?

Att jag ska få skriva om det är nåt.Det är riktigt tragiskt. Tack vad snäll du är. Jag undrar väl inget direkt så vill mest ha en stöttande person att luta sig mot när ångesten ibland är jobbig. Och då känns det skit när de som jobbar med det inte ens bryr sig. Som sagt, att de bara vågar, det fattar inte jag. Det hade jag aldeig gjirt om jag jobbat där.

Är det hennes privata mail eller jobbmail? Hon kanske inte jobbar där varje dag, eller så har hon nån tid avsatt varje vecka just för att kolla mail och inte ser dina mail innan dess.

Jag tycker att det är märkligt att du fått uppmaning att maila, det är ingen säker sekretess på mail och i vår region får vi inte besvara mail pga det. Vi måste ringa upp eller hänvisa till 1177 som är en säker kontaktväg.

Mitt råd är att du söker upp din mottagning på 1177, skriver ett meddelande där och förklarar att kontinuiteten brister, och ber om en mer stadig kontakt, kanske besök med regelbundna intervall?

Är det hennes privata mail eller jobbmail? Hon kanske inte jobbar där varje dag, eller så har hon nån tid avsatt varje vecka just för att kolla mail och inte ser dina mail innan dess.

Tycker med det är ganska konstigt faktiskt. Får man skriva mail helt öppet så egentligen? Det borde ju vara lite halvt emot sekretesslagen.

Ja, jag borde nog berätta det till någon. Om en person säger att den har så mycket ångest så den inte vet var den ska ta vägen, allt känns skit, osv osv. Hur kan man då ens våga inte svara, ringa eller något? Jag förstår inte det.

Min förra samtalsterapeut tex ringde mig så fort han kunde om jag var ledsen någon gång så. Kollade läget. Eller så skrev han till mig. Men aldrig att han inte sa något. Skrämmande.

Du får skriva vad du vill i mail, men var medveten om att det som inkommer till en vårdgivare kan begäras ut av andra än vårdgivare du kontaktat. Vårdgivaren ska av sekretesskäl inte använda mail, eftersom vi inte kan veta säkert att det är du som läser svaret, vilket betyder att information om ex. bokade tider kan hamna hos andra än den det är menat för.

När jag blir kontaktad på mail svarar jag oftast med en hänvisning till att kontakta mig via 1177, alternativt ber personen ringa upp istället.

Om du i den personliga kontakten med psykiatrin, i besök, säger att allt är bra så kommer man troligen att gå på den informationen, och inte vara särskilt orolig för dig. Även om det är svårt så behöver du berätta ärligt om ditt mående vid besöken. När jag möter patienter som inte har så lätt att uttrycka sig så brukar jag be dem skriva ett brev till mig, som jag läser när vi sitter tillsammans. Ibland är det lättare.

Har haft ångestproblematik i flera år och kontakt med psyk. Har aldrig fått någons mailadress, inte ens psykologernas. Om det krisat är det psykakuten och deras samtalsjour som gäller.

Enda sättet att nå min psykolog för ev extratid är att lämna meddelande på hennes telefonsvarare. Men oftast har man bara en tid varannan vecka eller 1 gång/månad och det går inte att påverka pga trycket och bristen på tider.

Psyk är rätt värdelösa och har knappt resurser. Utredningar tar ca 3 år minimum och man måste fixa allting själv. De upplyser en inte ens om rättigheter och läkarna träffar man bara för att få intyg till f-kassan eller förnya recept.

Behandlingar kan man glömma. De jag känner som haft råd att gå privat har helt andra erfarenheter och har ofta avslutat sina behandlingar själv för att de känt sig friska.