• Anonym (ts)

    Påsklov

    Redan i oktober sa jag ifrån att nu vill jag inte att hans barn kommer hit när det bara är han och jag hemma. Vi har haft det så i flera år nu att hans barn är hos oss, han jobbar, jag är hemma, av olika anledningar, arbetslös, föräldraledig, sjukskriven. Nu pluggar jag och den här veckan är en studievecka. Hans barn har inte ens velat vara här för att han inte trivs men nu så, nu har väl pojken bråkat med sin mamma, jag förstår inte varför det har blivit så här men nu ska tydligen pojken vara här på påsklovet. Jag förstår ingenting. Om det nu är så eländigt att vara med mig, varför ska han då vara ensam med mig på påsklovet? 
    Jag sa det redan i oktober, när de åkte iväg en vecka på semester, att då vill jag att du styr upp så att jag får ha påsklovet ensam, att hans barn är hos mamman. Nu har barnet varit hos mamman mer än vanligt den här terminen. Han är äldre tonåring och har börjat bestämma mer själv. Men vad är grejen med att vara här, när bara jag är hemma, pappan jobbar. Varför vill han inte vara ensam hemma hos sin mamma? Är jag elak om jag frågar honom rakt ut?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-04-16 21:19

    Tillägg: en fråga: om vi nu bara utgår ifrån det här att jag bad pappan redan i höstas om ett byte för påskveckan, om pappan hade tagit upp det här påsklovsbytet med mamman och sonen redan i höstas: är det helt omöjligt att göra det utan att det ska ses som att sonen inte är välkommen? Betänk då anledningarna, att jag har studievecka och att det brukar bli konflikt när sonen är ledig och vi har totalt olika tidsvanor. Skulle ni tycka att det vore helt omöjligt att kunna förklara ett sådant byte för era barn?

    Om det gör någon skillnad så gör mamman byten titt som tätt. Pappan har tagit semester för att resa med sonen på några av skolloven.

  • Svar på tråden Påsklov
  • Anonym (Sven)

    Du kan inte vara seriös. Om det handlar om en äldre tonåring så är personen självgående om den inte har något psykiskt eller fysiskt handikapp. Varför har du problem med att samexistera med sambons barn? Det är förmodligen inte så jäkla lätt för ungdomen helleatt tvingas vara i samma bostad som dig bara för att få vara med sin pappa.

  • FtS70

    Det är hans barn, du är bara hans partner. Du kommer alltid komma i andra hand.

  • Anonym (Malus)

    Jag förstår dig till 100%.
    Det du kan göra är att isolera dig, låt den halvvuxna sonen klara sig själv. Se bara till att det finns mat. Det är allt som eventuellt kan krävas av dig.
    Om ens det.

    Du har inget som helst ansvar för en nästan vuxen styvson.

  • Anonym (ts)
    Anonym (Sven) skrev 2019-04-13 20:50:10 följande:

    Du kan inte vara seriös. Om det handlar om en äldre tonåring så är personen självgående om den inte har något psykiskt eller fysiskt handikapp. Varför har du problem med att samexistera med sambons barn? Det är förmodligen inte så jäkla lätt för ungdomen helleatt tvingas vara i samma bostad som dig bara för att få vara med sin pappa.


    Men om han nu själv har valt att vara hos sin mamma nästan hela året, varför väljer han att komma hit just till påsklovet då både jag och han kommer att vara hemma? Han gillar inte ens att vara med mig, varför vill en tonåring inte hellre vara ensam hemma på riktigt hos sin mamma än att vara hemma med mig?
  • Anonym (ts)

    Det där med självgående, vad menar man ens när man säger "självgående". Jag fick höra på forumet, och av hans mamma, att han var självgående redan som tolvåring. Njae, det tycker ju inte jag eftersom jag fick plocka upp efter honom. När är ett barn självgående? Vad ser ni som självgående? Hade han varit självgående på riktigt så hade det ju inte varit ett problem. Men att vara självgående, innebär det också att man vet hur man visar hänsyn? 

  • Anonym (Sven)
    Anonym (ts) skrev 2019-04-13 22:07:01 följande:

    Men om han nu själv har valt att vara hos sin mamma nästan hela året, varför väljer han att komma hit just till påsklovet då både jag och han kommer att vara hemma? Han gillar inte ens att vara med mig, varför vill en tonåring inte hellre vara ensam hemma på riktigt hos sin mamma än att vara hemma med mig?


    Tonåringen vill säkert vara med sin pappa. Många av dem sover större delen av dagen när det är lov så han kommer nog inte att behöva ha så mycket med dig att göra. Tonåringen har rätt att vara i sin pappas hem.
  • Anonym (Sven)
    Anonym (ts) skrev 2019-04-13 22:35:41 följande:

    Det där med självgående, vad menar man ens när man säger "självgående". Jag fick höra på forumet, och av hans mamma, att han var självgående redan som tolvåring. Njae, det tycker ju inte jag eftersom jag fick plocka upp efter honom. När är ett barn självgående? Vad ser ni som självgående? Hade han varit självgående på riktigt så hade det ju inte varit ett problem. Men att vara självgående, innebär det också att man vet hur man visar hänsyn? 


    Varför lät du inte sakerna ligga tills han eller hans pappa tog hand om dem? De ÄR självgående men du verkar ha stora krav på de som bor under samma tak. Vilken hänsyn visar du själv?
  • Anonym (ts)

    Tycker ni att det vore elakt att fråga rakt ut? Han gillar mig ju inte ens. Varför ska han då spendera sin lediga tid med mig? Jag förstår inte. Han har valt att vara med sin mamma i et antal veckor, varför ska han helt plötsligt spendera påsklovet med mig? 

  • FuckGoggleAskMe

    Tycker inte du ska ifrågasätta varför han vill vara i sitt pappas hem hellre än i sin mammas hem. Båda ställena ät väl hans hem där han har rätt att vistas. Men vad är så svårt med att vistas i samma bostad som en äldre tonåring? Jag har en liten tonåring, och han vill nu plötsligt träffa mig så lite som möjligt och håller sig undan. Om jag ville, skulle jag slippa se honom alls (fast jag klammrar mig ju kvar och vill ha lite kontakt). Ibland känns det väl som om man skulle vilja vara ensam en helg eller så, MEN DETTA FUNKAR INTE NÄR MAN HAR BARN, och fin sambo har ju barn. Gilla läget?

Svar på tråden Påsklov