Varför känner jag så här? Älskar inte mina vänners barn

Du måste väl inte älska barnet för att hålla det några minuter medan hon rotar fram sin telefon för att visa dig en bild?

Det låter som ett spädbarn eftersom det måste underhållas varje minut för att inte störa, och den perioden går ju snabbt över. Är barnet äldre behöver det kanske inte ständig underhållning utan hon är kanske lite överbeskyddande.

I vilket fall låter det inte som att du måste leka med barbent i timmar, utan kan vifta med en rolig leksak lite halvhjärtat medan hon dricker ur kaffet?Det är det kanske värt för att umgås med en god vän.

Men om du tycker det är för jobbigt finns det inget som hindrar dig från att sluta umgås med henne.

Låter mer som att du egentligen inte ens tycker om din vän. Ens vänner ska man ju tycka om och vilja hjälpa. Att hålla en unge medan mamman dricker kaffe är ju ingenting. Kanske du håller på att bli deprimerad eller något och därav har noll energi över?

Och nej, jag älskar inte mina vänners barn. Jag tycker om dom såklart och det ärklart jag hjälper till, jag älskar ju mina vänner.

Oj så man kan inte hålla ett barn man inte älskar? Nej jag älskar inte vänners barn men jag hjälper dom gärna. Har även bytt blöja på deras barn om det behövs. Men jag tycker ju om barn överlag. Har 5 egna liksom. Men älskar dom? Nej jag älskar mina egna barn. Och jag förväntar mig inte att mina vänner ska älska mina barn heller men kan man så ställer jag upp och dom gör detsamma för mig.

Det låter inte som att det är barnet som är problemet, utan att din relation till dina vänner har förändrats nu när de har blivit föräldrar. 

Om du inte orkar ha vänner som har barn, så sluta umgås med dem då. 

Stod inte dina vänner ut med dina barn när de var små? 

Och varför ska de PALLA med dig när du uppför dig som en liten snorunge?

Låter mer som att du bör finna dig en annan vän om du inte ens kan ställa upp och hjälpa till när ni umgås.

Det låter som om du är svartsjuk på att barnet stjäl uppmärksamhet som du hade velat ha. Det låter inte sunt. Du behöver inte älska dina vänners barn men det låter som om du allvarligt har något emot barnet. Det är ingenting konstigt med att din vän tar för givet att du kan hjälpa till med hennes barn. Jag hade tyckt att det var obehagligt att umgås med någon som tyckte så illa om mitt barn.

Alla är inte barnmänniskor, även vi som har egna barn. Nej, jag gillar inte heller att få ett främmande barn i famnen som jag inte känner alls. Självklart tar jag och hjälper om det behövs, men om jag träffar en väninna för att umgås, så är det med henne och inte hennes barn jag vill umgås. Däremot kan det vara svårare periodvis att ha ett vuxenumgänge när det finns mindre barn, vissa barn är dessutom mer krävande än andra. Det är något man få ta i beräkningen.

Det behöver inte vara svartsjuka, avundsjuka eller att man inte gillar personen. Utan att man ogillar situationen. 

Måste bara fråga... När dina barn var i samma ålder, fick dina vänner aldrig "hjälpa till" när ni umgicks?

[quote=79567201][quote-nick]BurningDiamond skrev 2019-04-15 12:40:05 följande:[/quote-nick]Måste bara fråga... När dina barn var i samma ålder, fick dina vänner aldrig "hjälpa till" när ni umgicks?[/Vad jag ser så har ts skrivit på två ställen att hon inte gjorde så som väninnan gör. Hon tog själv hand om sina barn. Läs ts igen.

Jag tycker inte om barn och vill absolut inte ta hand om någon annans barn även om det är mina vänner. Men det speglar sig i allt jag gör. Jag ber aldrig någon om hjälp. De får gärna fråga mig men inte begära hjälpen eller utnyttja den. Då blir det blankt nej. Och de kan aldrig säga emot mig eftersom de aldrig behövt ställa upp för mig någongång.