Så dålig på relationer, vill fly

Varför plågar du dig själv istället för att leva ensam? Du kan ju engagera dig i kortvariga relationer istället för att ladda ur då och då.

Hmm.. Att man stöttar och tröstar betyder inte att man är okej med att ta skit vid varje tillfälle. Man har gränser för vad som är okej. Att du verbalt är otrevlig och säger dumma saker är sårande givetvis och det kanske inte går att komma dig nära så som du önskar i de stunderna.

Att du i efterhand förklarar hur du vill ha det hjälper ju inte när dina utbrott kanske gör att du inte går att hantera eller lugna ner.

Att du är ledsen och ber om ursäkt hjälper ju inte när du i stundens hetta sårar din partner. Då är ju liksom skadan redan skedd.

Du ska verkligen inte känna dig dum. Vad säger din partner när du berättar exakt det du känner?

Hmm.. Att man stöttar och tröstar betyder inte att man är okej med att ta skit vid varje tillfälle. Man har gränser för vad som är okej. Att du verbalt är otrevlig och säger dumma saker är sårande givetvis och det kanske inte går att komma dig nära så som du önskar i de stunderna.

Att du i efterhand förklarar hur du vill ha det hjälper ju inte när dina utbrott kanske gör att du inte går att hantera eller lugna ner.

Att du är ledsen och ber om ursäkt hjälper ju inte när du i stundens hetta sårar din partner. Då är ju liksom skadan redan skedd.

Förlåt, men det var bland det sjukaste jag läst! Något man annars förväntar sig hitta i en av GW:s deckare, men tyvärr är det ett utdrag i ditt liv. Jag hoppas du finner mod att lämna idioten!

Jag är kvinna, 41 år, med bipolär sjukdom. Har haft två längre förhållanden och mår till och från väldigt dåligt i mina relationer.

När jag känner att min partner inte förstår/stöttar mig fäller jag liksom upp en sköld runt mig. Jag vill bara fly, jag vill inte vara kvar, känner mig mer eller mindre angripen för att jag är den jag är. När jag tänker objektivt på saken efteråt, då jag inte är upprörd eller har en ångestattack, så kan jag faktiskt se att partnern kunde ha hanterat situationen bättre. Ofta skulle jag bara behöva en kram, men får höra "varför gråter du", "det där är väl inget att vara upprörd för" osv. Jag vet själv att jag är överkänslig och överreagerar, men med lite stöttning kommer jag ut som mig själv på andra sidan.

Visst förstår jag att det kan vara riktigt jobbigt att hänga med en människa som ibland får "psykbryt" men jag börjar undra om jag borde hålla mig borta helt och hållet från relationer för det blir så jobbigt för mig. 

Det är inte jätteofta jag blir så här, kanske en gång varannan månad, inte dagligen liksom.

Men jag blir rädd för hur jag själv reagerar... jag hatar, hatar, HATAR honom, och jag känner att jag vill skada honom, rent fysiskt (vilket jag förstås aldrig gör, däremot händer det att jag skadar mig själv). Och jag vill bara därifrån, många gånger packar jag och blir världens dramaqueen - men egentligen vill jag bara få gråta i hans famn. Jag har uttryckt detta när jag är lugn, så han vet att jag helst vill ha en kram och landa, men antar att jag blir så jobbig att han inte vill krama/trösta.

Jag vet inte. Jag vet inte om det jag känner är "rätt", dvs att han faktiskt är ganska kall och elak som säger att jag inte har något att vara ledsen över.

Jag medicinerar och går i samtalsterapi så jag jobbar med de här sakerna.

Jag undrar om någon känner igen sig? Är det vanligt att fungera så här, hata sin partner med hela sitt väsen, som en del i sjukdomsbilden liksom? Eller är det helt enkelt mitt förhållande som är dåligt för mig...?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-04-15 09:15

Går det inte att svara anonymt nu? Hur ska jag ändra det i så fall? Hjälp snälla, för jag vill så gärna få svar! :(

Förlåt men jag tycker faktiskt inte det är så jättemärkligt. Om man är parter med någon som mår som TS så orkar man inte vara så där gullegull hela tiden, det tror jag ändå TS förstår. 

Vad är det för konstigt med det? Klart man tycker det är bra om ens partner blivit frisk efter sjukdom? 

Givetvis ska man inte få skäll för att man fått en sjukdom men han hade väl egentligen rätt i att det nu var bra igen. Vill du att han ber om ursäkt så får du ju säga det