Varför känns det så fel men ändå rätt?
Jag plusade för ca 5 dagar sedan.
Båda jag och min sambo är lite smått små chockade. Då jag går på p- piller och vi även skyddat oss. Till detta hör att vi har 3 barn sedan tidigare.
Nu till delemmat: när vi fick sista barnet så sa mina föräldrar. Att nu skaffar ni inga fler. Nu räcker det liksom. Nu hade vi några bekanta på besök för snart 1 månad sedan som fick en dotter för lite drygt 5 veckor sedan. Då var även mina föräldrar och min svärmor på besök. Jag skämtade lite med min sambo om ska vi inte skaffa en lite till. Min svärmor svara direkt men gud ja snälla så mysigt. Medans min mamma spända ögonen i mig och slängde ur sig men för h** Är ni inte kloka ni har ju redan 3. Nu är det bra med detta, inga fler.
Och som sagt nu plusade vi då. Och vi står i valet och kvalet behålla eller göra abort. Lika glada som vi är lika chockade och förvånade är vi. Det känns rätt men ändå fel varför?
Jag har varit glad och ledsen. Vågar inte prata med varken min mamma eller svärmor. Och har ingen stans att vänta mig. Sambon är nog mest chockade med tanke på att vi skyddat oss på alla tänkbara sätt.
På ett sätt känns det som att vi gör abort för att mina föräldrar sagt som de gjort. Och inte för ett vi själva vill det.
Behöver lite stöttning snälla!
och jag bestämmer vad jag gör med mitt liv, har jag chansen att få ett barn till så är ingen gladare än jag