Fysiska symtom av ångest
Hej!
Det hela började för tre veckor sedan. Var inlagd på sjukhus med min bebis och satt på en stol och pillade på mobilen. Kände plötsligt ett tryck över bröstet som gick uppåt och det blev helt svart framför ögonen. Kändes som att jag höll på att dö. Flög upp ur stolen i nån slags adrenalinkick och kom tillbaka i huvudet igen. Efter detta blev jag yr och dåsig och kände mig konstig. Hoppade till då och då i bröstet hela dagen. På kvällen sökte jag vård och på EKG hade jag en massa extraslag. Enligt läkaren var det ofarligt och kanske orsakat av stress.
Hade innan detta haft en tuff förlossning med kejsarsnitt, infektion, mycket smärtor, en bebis som inte gick upp i vikt osv. Var rätt tufft psykiskt och fysiskt och när det väl började bli bättre blev min bebis sjuk och hamnade på sjukhus. Detta under loppet av 3 veckor. Någon vidare sömn vart det inte under denna tid.
Efter denna händelse med extraslagen har jag mått piss i tre veckor och det har bara blivit sämre. Har dessa symtom:
Yrsel, ostadighet, dåsighet hela tiden.
Tryck i huvudet, huvudvärk, värk i ansiktet.
Till och från domningar/krypningar i huvudet.
Extrem sömnighet/trötthet.
Koncentrationssvårigheter.
Svårt att tänka, hänga med i samtal, känner mig som i en egen bubbla.
Känt av extraslagen varje dag föera gånger. Riktigt obehagligt.
Illamående och konstig mage. Kräkts ett par gånger. Haft svårt att äta.
Stel i nacken och axlarna till och från. Orkar inte håll upp huvudet så ligger mest eller stödjer huvudet mot en kudde.
Imorse fick jag även en hemsk attack med tryck i bröstet och att det svartnade för ögonen igen.
Nu till mina frågor. Kan allt detta vara ångest/stress/sömnbrist? Någon som varit med om att ha dessa symtom så länge? Var det ångest ni led av då och hur blev ni av med det? Varit på vårdcentralen en gång och en gång på närakuten men får ingen riktig hjälp. De tar EKG och säger att det ser bra ut förutom hög puls sen får jag åka hem. Sköldkörtel och järn är ok.
Mår verkligen piss konstant och är orolig över yrselnoch ?svimningarna?/hjärtat främst. Dessutom är jag så otroligt trött och slut att jag inte kan ta hand om min bebis själv utan får hjälp alla timmar min man är på jobbet. Kan inte ens komma upp och hämta ett glas vatten...
Funderar på att börja med någon antidepressiv medicin trots att jag inte känner mig deprimerad. Dock har ju dessa symtom framkallat en stark oro att det ska vara nåt fel och oro över att jag inte blivit bättre än. Någon som har någon erfarenhet liknande min?