Hur accepterar man?

Jag tror jag går sönder av sorg snart.

Vi har nu gjort vårt andra IVF-försök och inte heller denna gången blev det något ET. Läkarna säger att det inte kommer att gå, att mina ägg är för få och av för dålig kvalitét.

Så nästa försök blir troligtvis ÄD, men jag känner mig inte ens i närheten av redo för det. Jag kan inte föreställa mig att jag skulle få ett barn som inte har något av mina drag. Det känns så fruktansvärt orättvist, jag känner mig sviken av min egen kropp.

För 2 år sen lyckades vi bli spontant gravida, men det slutade i missfall i v.13, vilket gör att det känns ännu svårare att ?ge upp?. Det har ju gått en gång, varför går det inte igen!?

Hur ska man kunna acceptera ÄD när man inte är känslomässigt redo? Jag är redan 38 så jag har inte tid att vänta längre.

Jag har kollat lite grann på det, försökte bl.a. beställa DHEA, men det fastnade i tullen :/

Jag tycker oxå det är svårt att avgöra vad som är fejk och vad som faktiskt funkar. Jag har ju inte råd att spendera hur mycket som helst på tveksamma metoder.

Har du själv erfarenheter av någon av dessa metoder?

De sa redan från början att det troligtvis skulle bli svårt. Första gången fick jag ut 3 ägg på maxdos, inget gick att återföra. Andra gången fick jag ut 1 ägg på maxdos och det klarade inte ens mikroinjektionen. Så de ser det som lönlöst helt enkelt.

Jag tycker att jag har en bra kosthållning, har ätit Q-10 i 3 månader inför andra försöket, tar Omega3 och D-vitamin sen lång tid tillbaka och dricker bara koffeinfritt.

Det verkar dock inte ha någon som helst effekt på mina ägg :/