Hur accepterar man?

Vår son är drygt 10 år och kom till på vårt 4e ICSI. Hade vi inte fått 4e försöket "gratis" pga att vi gjorde första försöket privat och det hade funnits dagens alla alternativ, hade vi kanske valt embryodonation utomlands. Vi ville få ett BARN och vägen dit var inte det viktiga. Vi ville inte adoptera då vi kände oss för trasiga f.a kunna stötta ett barn som vi inte visste vad det hade upplevt under sina första år. En kompis gjorde ED som singel och träffade sin man i sama veva. Alla tror att tösen är ett hoppsan-barn och gemensamt, fast det var mammans enbart egentligen och utan genetiska band.