När ger man upp?

När ska man ge upp på förhållandet?

Jag har flera gånger pratat allvar om att vi kanske borde gå isär då jag är trött på hans klagande om hushållssysslor osv.

För mig känns det så befriande att tänka på att ha ett eget hem där jag kan slänga av mig kläderna på golvet när jag har bråttom eller lämna gårdagens disk framme ibland. Utan att någon skall klaga och påpeka, det driver mig till vansinne.

Vi har också slutat ha sex sen ett halvår tillbaka, jag känner ingen lust. Kanske pågrund av min medicin. Men jag känner inte heller någon attraktion då jag bara känner blä på grund av allt klagande.

Så fort han märker att jag tar avstånd då han vet att jag tycker vi har det dåligt blir han så gullig och snäll. Han har många fina egenskaper och vi har det bra i övrigt och han är så bra med mig när jag behöver stöd och vice versa.

Men denna ständiga längtan av att slippa malandet om hushållssysslor, jag vill klara mig själv. Jag vill poängtera att jag inte är en stök tjej som vill leva i ett äckligt hem, tvärtom älskar ordning och reds men ibland har jag ett stressigt liv och är inte så mycket hemmavid på grund av mitt jobb.

I början bråkade vi i ett helt år. Så många gånger jag trodde allt var över, han gjorde mig galen och jag har aldrig blivit så arg på någon annan.

När skall man ge upp? Jag har ingen familj då jag har förlorat min familj i en olycka och det skulle kännas så märkligt och konstigt att inte vara tillsammans.

Men skall man inte känna intresse trots några år tillsammans? Hjälp..