Jag är en tråkig person

Jag är en lugn och sansad människa som dessutom är introvert. Jag har social kompetens men har aldrig lust att ta över ett rum och rikta all uppmärksamhet på mig själv. Jag pratar inte speciellt mycket och är absolut ingen som bara måste berätta i två timmar om min senaste resa och alla spännande saker jag har gjort sen vi sågs sist. I ärlighetens namn så gör jag inte så mycket heller visserligen utan trivs bäst hemma i det tysta och lugna.

Jag kan nog upplevas som ganska tråkig då många säkert tycker att jag är livlös och det är jag väl till en viss del också.

Saken är den att jag inte kan bli mer livfull och prata i 100 knyck för det är inte jag. Det är inte så jag är.

Så som jag beskriver mig själv så skulle du knappast vilja umgås med mig förstår jag. Hur upplever du människor som är som jag är? Tror du att alla som känner mig tycker att jag är astrist?

Jag är en lugn och sansad människa som dessutom är introvert. Jag har social kompetens men har aldrig lust att ta över ett rum och rikta all uppmärksamhet på mig själv. Jag pratar inte speciellt mycket och är absolut ingen som bara måste berätta i två timmar om min senaste resa och alla spännande saker jag har gjort sen vi sågs sist. I ärlighetens namn så gör jag inte så mycket heller visserligen utan trivs bäst hemma i det tysta och lugna.

Jag kan nog upplevas som ganska tråkig då många säkert tycker att jag är livlös och det är jag väl till en viss del också.

Saken är den att jag inte kan bli mer livfull och prata i 100 knyck för det är inte jag. Det är inte så jag är.

Så som jag beskriver mig själv så skulle du knappast vilja umgås med mig förstår jag. Hur upplever du människor som är som jag är? Tror du att alla som känner mig tycker att jag är astrist?

Du kanske föredrar djupa samtal med några få vänner framför att vara mittpunkten på festen.

Det gör jag också, jag är introvert. Jag behöver inte så mycket stimulans utifrån, jag blir snarare utmattad. Varför ska alla vara extroverta för att duga? Leve mångfalden!

Ingen människa är den andra lik. Så läskigt är det. Så därför kan vi inte jämföra oss med andra.

Jag själv är ganska utåtriktad.

Men jag har verkligen börjat trivas i mitt eget sällskap.

Jag älskar att läsa om så mycket olika saker, och det tar tid.

Och annars tycker jag om att promenera i Stockholm och upptäcka nya områden.

Jag har tänkt att jag BORDE känna mig ensam, när jag inte gör det.

( jag har alltså en liten familj med ett barn och en sambo). Träffar jag någon bekant i centrum, oj, vad jag pratar på. Och om det blir sådana situationer att man pratar med någon främling. Jösses vad pratglad jag är. Men annars stortrivs jag med att vara själv. Jag glömmer att kontakta vänner för att jag har så mycket att förkovra mig i. Det kanske är dumt? Man kanske BORDE underhålla vänskapen?

Ja, risken är att de tolkar det som att du inte behöver dem alls annars / att vänskapen är på dina snarare än deras villkor.

Ja, risken är att de tolkar det som att du inte behöver dem alls annars / att vänskapen är på dina snarare än deras villkor.