• Stayalive

    Så orolig för missfall

    Har haft en molande värk i magen sen ungefär en vecka efter äl. När min mens inte dök upp som den skulle förra lördagen så började jag ana oråd och tig ett test i tisdags (med 1 test menar jag två och sen 1 till dagen efter för att dubbelkolla).

    Problemet är att jag haft värk i magen sen två veckor tillbaka. Jag skulle inte vilja säga att det gör konstant ont. Ibland känner jag ingenting alls på några timmar men sen moler det en del. Vid enstaka tillfällen känns det exakt som lite värre mensvärk men går över inom några minuter. Värst på em och kväll. Det värker lite överallt i tjejmagen så inget specifikt ställe. Ibland höger, ibland vänster, ibland lite i ryggen och när jag får ?attacker? kan det kännas i ljumskar och ben.

    Jag hade senaste mensen den 20 mars så har listat ut att jag är 4+4 typ.

    Efter att ha googlat så är jag nu livrädd för missfall. För det första är det ingen som verkar ha så ont så tidigt.

    För det andra verkar alla få missfall precis hela tiden och det verkar vanligare att folk får missfall än att de faktiskt får barn utifrån alla trådar om ämnet som det finns.

    Jag har blivit så orolig för missfall att jag gråter och jag vågar knappt gå på toan för jag vill inte torka mig och upptäcka blod.

    Bara genom min ålder (36) vet jag att risken för missfall ökar. Så fort det bränner, värker, moler, sliter, drar och sticker i magen på mig får jag panik.

    Jag är så orolig att jag inte ens kan sova som normalt folk. Vaknar vid 5 på morgonen och är klarvaken.

    Har pratat med BM som sa att det är normalt med värk men jag tror fasen hon bara försöker lugna mig. Finns ju knappt inte en enda tråd där värk inte slutat illa och som sagt, alla verkar få mer missfall än barn trots att statistiken säger att 4 av 5 graviditeter går vägen så verkar det snarare vara tvärtom.

  • Svar på tråden Så orolig för missfall
  • Elcca

    Jag hade molande värk från vecka innan jag testade (gjort ivf, så jag testade tidigt) och fram till ca v.6-7. Sen kommer det och går under hela tiden. Livmodern växer så det är inte alla ovanligt med molvärk och även annan slags värk. Behöver absolut inte innebära missfall! Jag är idag i v.18.

    Jag tror man ska ta familjeliv med en nypa salt och inte tro att det speglar hur det ser ut i verkligheten. Här skriver folk av sig, speciellt om de varit med om saker vilket då innebär att man får uppfattningen om att alla får missfall, ma och utomkvedskap. Så är det ju inte. De allra flesta graviditet går bra! :)

    Lycka till! <3


  • Felicia3

    Hej kära du <3

    Också hört det är normalt med värk.jag hade dock som knivhugg i livmodern och fick MF.men hört fler som haft lika hugg och inte fått MF.Molvärk verkar mer vanligt,livmodern ska ju växa så mkt.

    Nät jag fick mitt missfall hade jag rejält ont både i magen och ryggen dagen innan.såpass att jag hade svårt att sova,fick ta värmedyna osv.Som en riktigt jävla hemsk mensvärk.Vaknade av smärtan osv.

    Jag tror inte det är nån fara för dig men jag vet ju inte.försök att inte oroa dig.<3 önskar jag hade bättre svar.

  • nnnnnnnn

    De gånger jag haft molande värk har det blivit ett barn, de gånger det inte känts eller det har varit hugg så har det blivit mf.
    Så det verkar helt normalt.
    Lycka till!

  • Stayalive

    Tack för era svar. Har full förståelse för att man på forum skriver om saker som oroar men när paniken slår till är det svårt att se det. För egentligen är det logiskt. Varför skulle man behöva skriva av sig om allt är bra? Självklart blir det en överrepresentation av ?dåliga? saker :/.

    Men ska försöka lugna mig och ta in att jag har något som gror istället för att oroa mig för att det inte ska gro.

    Hade väl någonstans i min fantasi tänkt att man skulle bli glad och sprudlande inte fylla av ångest, oro och smärta

  • Felicia3

    Jag hade både glädje,oro och ångest som gravid.Tyckte även att vara gravid vara som konstant sjuk.delvis fick jag migrän 16 dagar i rad med attacker varje till varannan dag och när det var som värst kunde jag inte gå.Och som gravid fick jag ju inte ta triptaner.Jag blev varm,flämtade,lyfte mkt sämre på gymmet osvsett skit..Iom att jag tränar så mkt fick jag panik över att jag inte visste hur jag skulle träna längre osv.sambon fotstod inte riktigt att man kan vilja ha ett barn och gnälla när man inte blir gravid,för att sedan gråta och gnälla så mkt i graviditeten som jag gjorde.

    Du har helt rätt till dina känslor och att vara rädd,men oftast går graviditeter bra.försök styra tankarna så mkt du orkar och kan åt det positiva hållet.Men klart du måste få känna det är jobbigt/läskigt med.Man har så mkt att förlora plötsligt.Skriv pm om du vill prata nån gång.Har di nån samtalskontakt el bra stöd i övrigt?

Svar på tråden Så orolig för missfall