Anonym (anonym) skrev 2019-04-27 16:20:48 följande:
För det första varenda tonåring experimenterar med alkohol och droger och var får hon pengarna ifrån till alla saker för det är inte billigt inte för en tonåring heller som köper små doser som är dyrare, kostar ju några tusen för en helg och håller inte på varenda dag som en knarkare brukar göra.
Så så långt ner i skiten är hon inte det kommer kanske senare när hon spenderar 50 000:- i månaden då måste man vara kriminell, låt de få ha roligt men bara berätta för dem att det inte får gå för långt, är så extrem liten risk när varenda barn håller på med allt möjligt, hur var man själv i tonåren.
Ring polis och soc så tar de alla dina barn istället så sköt det lite snyggare och inget att hetsa sig över för mycket.
Om jag hade två små barn (vilket jag har fast nu är de lite större) så hade jag inte mått bra av att ständigt undra vilka droger min mans dotter eventuellt har köpt och eventuellt kan ramla ur fickorna så att mina barn råkar få något i sig. Den dan din egen ett-åring har råkat få i sig amfetamin, den dagen kommer du att få en orosanmälan på dig själv men om det hände mig skulle en orosanmälan emot mig själv var det sista jag oroade mig för i en sån situation.
Om inte föräldrarna till min man dotter hade engagerat sig nämnvärt, valt att stoppa huvudet under mattan och jag var den enda som såg faran i det som pågår så hade jag anmält. Att leva maktlös i sitt eget hem är inte ett alternativ när du har två små barn som är under ditt ansvar.
Det där med att soc skulle komma och ta dina små barn när du gör en anmälan om din mans dotter, så där uttrycker sig människor som lever på samhällets utkant. Upplever man att man har samhällets ögon på sig så brukar det låta så där. För de allra flesta är myndigheter en instans dit man vänder sig för att få hjälp, och många upplever också att de får hjälp när de vänder sig till myndigheter.