Jobba på samma skola som ditt barn gå i.

När jag gick högstadiet var moderna-språk-läraren en klasskamrats mamma - hennes son läste hennes kurs. Inga problem ö.h.t. En annan lärare fick däremot rätta prov och uppsatser som han skrivit, bedöma hans muntliga, sätta hans betyg.

Du ska ju inte ha ditt barns klass alls, så det borde ju verkligen inte bli några problem. Men det är ju upp till dig hur bekväm du är med arrangemanget!

Tack!

Inga problem för mig som tom varit biträdande rektor på min dotters skola.

Jag tänker tvärtom jag, nu kan det ju bli "eran" skola. Härligt att få dela samma arbetsplats!

Hur länge kommer barnet gå på samma skola? Kommer du ha ansvar för pojken i din yrkesroll? Hur gammal är pojken?

Han går nu i 3an och kommer att gå på samma skola till 6an, men jag skulle aldrig arbeta med honom eller hans klasskamrater.

Jag gick på den skolan min pappa jobbade på i 3 år. 

För mig var det jobbigare att han hade mina fotbollskompisar osv i sin klass. Så problemet var inte att vi sågs i skolan utan att han kände alla i skolan. (Vilket inte var jättekul under pinsammaförälderfasen :D ) 

Kan säga att det klart finns för och nackdelar, men för mig var det inga stora problem. Samtidigt har jag även sett andra katastrofala barn - förälder/lärare relationer. Föreslår att du pratar med ditt barn om hur du ska göra så att du inte tar egna beslut i frågan. 

Mvh

Hade min son inte gått på samma skola hade jag tackat ja direkt! Det är en tjänst som inte finns överallt.

Jag hade även lovat mig själv att aldrig jobba på samma skola som mina barn.

Inte helt lätt, men känns ok då jag har rektorns fulla förtroende.

Min mamma jobbade på min skola när jag gick i gymnasiet. En klasskompis pappa var lärare i skolan under högstadiet. Det var verkligen aldrig någon som tyckte att det var konstigt eller jobbigt. Tvärtom tyckte jag att det var mysigt att ha mamma där. Då var jag ju lite äldre förvisso, men ofta var jag inne på mammas arbetsrum på raster och satt och pratade. Hur bra som helst! Nu är jag nästan färdig lärare själv och jag hade inte funderat på att tacka nej till en anställning för att mitt barn gick i skolan, speciellt inte om barnet inte tycker att det är ett problem.

Tack!

Hade min mamma på samma skola som mig i högstadiet.

Hon var speciallärare och jag var aldrig i behov av det så hon hade inget med mig att göra.

Sen var det väl en del coola (men inte så studiemotiverade) typer i åk 9 som inte vad så impad över min mamma och berättade det när jag vad ny på skolan i sjuan men överlag inga problem. På låg/mellan tror jag inte jag upplevt några nackdelar alls.

Bor du med barnets andra förälder? I så fall kan ni ju komma överrens om att den föräldern tar huvudansvar för samtal, föräldramöten och liknande, om det känns lurigt att vara både kollega och förälder samtidigt.

Så länge man är medveten och aktivt jobbar på att hålla isär rollerna tror jag att det kan fungera bra, är det ditt drömjobb så kör på!

Tycker inte du ska utsätta dig eller din son för risken att jobba på samma skola.

Jag är själv barn till en lärare, som medvetet valde bort att jobba på samma skola som oss barn, vilket jag uppskattade redan på den tiden, och ännu mer i dag.

Nu med egna barn i skolan har jag sett flera exempel på lärare som jobbar på samma skola som sina egna barn, och jag har inga positiva erfarenheter av hur detta påverkar kollegor, klasskamrater och rektorer...

Så länge allt går enligt plan, solen skiner och alla är lyckliga så är det säkert inga problem. Men när det blir konflikter, jobbiga situationer och oenighet, är det i princip omöjligt att lösa det när man sitter på dubbla stolar (eller trippla), lärare, förälder och kollega... Har du verkligen en klar plan för hur du ska kunna hantera alla dessa roller parallellt på ett bra sätt?
Om en din son blir utsatt för mobbing av ett annat barn, som du sedan möter i din roll som specialpedagog - klarar du av att vara neutral då?
Om din son är den som mobbar, hur jobbigt tror du det blir för dina kollegor att ta upp det med dig? Hur ärliga tror du dom törs vara?

Tror de som säger sig ha bra erfarenheter endera haft en otroligt lyckad skolmiljö/skolgång. Eller så har de helt enkelt inte sett baksidan av situationen. Hur mår kollegorna? Hur mår klasskamraterna?