Vill ha tips hur andra lyckas med en bra planering av ekonomin? Vi lägger ihop räkningarna och en betalar, sedan sätter den som inte betalat över. Känns som de pengar efter räkningar som blir över för var och en är gjort för ett upplägg där var och en inte bjuder den andra? Vi för även över ca 4000 var till ett matkonto. Kläder och annat som ska gå till barnen eller hemmet räcker dessa pengar inte till. Hur gör ni? Tacksam för råd
Alla pengar in på ett och samma konto sen dag ett vi vart tillsammans..
Funkat bra i 17 år nu..
Ok hur gör ni om en av er vill köpa en dyrare resa, eller en vattenskoter, märkesväska eller dyrligt?
Ok hur gör ni om en av er vill köpa en dyrare resa, eller en vattenskoter, märkesväska eller dyrligt?
Sambo med gemensamma barn. Våra löner skiljer en del. Eftersom hon är mor till mina barn så har jag inga problem att ha gemensam ekonomi. Vi har egna konton där vi kanske sätter in 5000 kr i månaden på som vi får göra vad vi vill med, restaurang med vänner, köpa fiskeutrustning ja saker man bara själv har nytta av.
Skulle jag eller sambon vilja köpa något dyrare så diskuterar vi det.
Hade vi däremot inte haft gemensamma barn så hade det sett annorlunda ut. Då hade vi betalat procentuellt på alla gemensamma kostnader som boende, mat etc. Pengarna som blir över behåller man själv.
Vi är gifta och har gemensam ekonomi. Pengarna kommer in på samma konto, vi betalar alla räkningar och sparar därifrån. Pengarna som blir över används av båda och vill man köpa något för en större summa så pratar vi igenom saken med varandra innan ett inköp.
Vi delar gemensamma kostnader och resten är våra egna, inga gemensamma konton. Det har fungerat utmärkt i 25 år, ja, gemensamma barn också.
Vi får in pengar på våra privata konton, sätter sedan över allt på det gemensamma kontot där räkningarna dras ifrån. Sparar ett par tusen var på egna kontot för att ha lite att röra sig med. Vi köper båda vad vi vill, ingen av oss shoppar speciellt mycket onödigt. Större inköp nämns eller diskuteras innan, beroende på vad det är och vilken summa det rör sig om. Nya kläder för en tusenlapp nämns inte ens, makens nya grej till musikstudion förra året för 16 000 tog vi en diskussion om.
Alla pengar är våra pengar.
Vi är gifta och har båda barn sedan tidigare. Vi tjänar ungefär lika mycket.
Vi har ett gemensamt konto för alla gemensamma räkningar (huslån, el mm) dit vi har stående överföringar på en summa vi har bestämt. Den summan är lite mer än vad som egentligen behövs så vi vet att det alltid finns lite extra när det ibland dyker upp en oförutsedd kostnad (oftast nåt med huset).
För mat sätter vi över pengar till Coop-kortet och då har vi räknat ut hur mycket vi ska stå för då vi har olika många barn.
Resten av pengarna har vi kvar på våra egna lönekonton och använder till det man vill. Nu är vi så lika i hur vi tänker så om vi tex vill åka på en resa eller så, så lägger båda pengar från sina lönekonton. Vi pratar igenom större inköp, främst om det är något till huset men privat konsumtion som kläder och liknade gör man som man vill med.
Eftersom det alltid blir pengar över så är det inget problem de tillfällen då det behövs extra pengar. Jag kan tänka att om vi hade ont om pengar så skulle vi kanske diskutera även mindre inköp eller försöka spara mer medvetet. Vi sparar nu men det är mer att det liksom "sparas av sig självt", men i grund och botten beror det på att vi inte är några spontanshoppare och slösar sällan.
Gifta med barn, men har haft samma system sedan vi flyttade ihop.
Alla pengar utan en viss summa "fickpengar" går in på gemensamt konto. Fickpengarna gör vi vad vi vill med, de gemensamma pengarna går till löpande utgifter och sparande.
Vi har varsitt kopplat kreditkort varifrån alla gemensamma inköp (barn, hem, mat, resor etc.) görs. Den räkningen, liksom alla räkningar, delar vi sen på. Dessa kommer till vårt gemensamma konto där vi sätter in lika mycket pengar. Ett enkelt system som funkar bra för oss!