Inlägg från: Andiie87 |Visa alla inlägg
  • Andiie87

    Hur reagerar ni runt glada personer?

    Jag hade en liten fundering nyss kring människor som ofta är väldigt glada. Tänk personer som skrattar mycket, nästan alltid har ett leende på läpparna och är på gott humör.

    Min fundering kretsar kring vilka känslor dessa överför till andra. Många hade väl tänkt att det är självklart att dessa smittar av sig, men jag har ibland noterat hur vissa tenderar till att bli lite sänkta t.o.m. i kommunikation med en glad person.

    Så vad är era känslor i förhållande till/ i umgänget med typiskt glada personer? Och varför?

  • Svar på tråden Hur reagerar ni runt glada personer?
  • Andiie87
    Anonym (Beror på) skrev 2019-05-05 08:57:35 följande:

    Vissa är på något sätt överdrivet glada, av såna människor blir jag bara matt och trött. Hade en sån chef ett tag. Oavsett hur stort ett problem var, eller oavsett hur ledsen någon var, så skulle hon göra om det till något positivt. Folk blev helt frustrerade av henne.

    Men normalglada, som även vågar erkänna att problem kan existera, är väl bara härliga att umgås med!


    Ja den principen förstår jag, när det går till en överdrift.
  • Andiie87
    Anonym (L) skrev 2019-05-05 09:25:47 följande:

    Tycker det kan vara irriterande om personen hela tiden är superglad, dag ut och dag in. Det kan inte vara äkta då. Jag vet en tjej som hela tiden ska skratta skoja och höras hela dagarna, och det blir jobbigt med en sådan människa i längden.

    Men det är trevligt med en människa som är glad men neutral som inte ska höras och synas hela tiden.


    okej att va glad så länge man är tyst ????
  • Andiie87
    Guapa skrev 2019-05-05 13:56:03 följande:

    Intressant frågeställning. Jag är själv en sån där "glad" person. Det har alltid varit mitt grundtillstånd att vara glad, positiv och lösningsorienterad. Däremot ogillar jag att stå i centrum och undviker skvaller och skitsnack. Jag sköter mitt och påverkas inte så mycket av det andra gör. För det mesta tas det emot väl, det märker jag tydligt på jobbet då jag ofta får uppskattande kommentarer från både chefer och kolleger. Men jag har även märkt att personer som har det lite jobbigt i livet undviker mig. Särskilt en granne som jag umgåtts mycket med tidigare försvann nästan helt under en period och nappade inte på några initiativ till aktiviteter. Fick sen veta från en annan granne att hennes man blivit uppsagd och gått in i en djup depression vilket kanske förklarade en del.

    Jag tror att vissa människor kan tycka det är jobbigt att umgås med tillsynes "problemfria" och glada människor. Det också vara ömsesidigt, att positiva människor undviker att umgås med ständigt negativa. Det är ju inte bra om det är för extremt åt något håll.


    Det var nog lite det min fundering bottnade i. Dvs. om tillsynes/genuint glada personer kan ha en negativ inverkan på en olycklig person. T.ex. genom att detta istället för att höja den olyckliges humör, istället gör denne påmind om hur olycklig eller hur dåligt denne mår. Alternativt att självkänslan ytterligare påverkas negativt hos denne genom influensen av glada människor.
  • Andiie87
    Anonym (/) skrev 2019-05-05 13:58:31 följande:

    Jag tycker om att ha glada människor runt mig.

    Det ger mig positiv energi.


    Låter fint. Vad är ditt eget naturliga stämningsläge? Glad? Neutral?
  • Andiie87
    Guapa skrev 2019-05-05 15:03:38 följande:

    Jag tror att det är samma typ av människor som mår dåligt av sociala medier. Som inte kan hantera den perfekta (och oftast vinklade) yta personer förmedlar på den typen av forum. De har svårt att se att det nästan alltid finns fler sidor av myntet och de tror att de är ensamma med sina problem och att alla andra har fantastiska och problemfria liv.


    Det kan ligga något i det. Men det kan också handla om en känsla av otillräcklighet. Jag minns när jag var deprimerad. Jag förutsatte alltid att människor inte tyckte om mig och att jag skulle dra ner stämningen med min blotta närvaro. Så jag kunde undvika att vara social och t.o.m. lämna sociala tillställningar tidigare än tänkt pga av den där känslan av otillräcklighet.
  • Andiie87
    Anonym (al) skrev 2019-05-05 17:01:00 följande:

    Då glada människor ofta sociala och påstridiga ogillar jag dom, fast det är endast av den anledningen.


    Är det upplevelsennav att det blir påträngande som gör att du ogillar dem?
  • Andiie87
    Anonym (Blir elak) skrev 2019-05-05 15:11:05 följande:

    Det är rent av olidligt att omge sig av en massa lyckade och positiva människor när men själv är i botten. Man börjar jämföra sig, sen kommer avundsjuka och så småningom påverkas självkänslan. Särskilt om man inte lyckas ta sig upp från sin misär. Man känner då kravet på sig från omgivningen.  att man liksom bara förtjänar deras vänskap om man börjat må bra igen och ha flyt i tillvaron. De positiva börjar ofta ställa krav och lägga sig i hur man sköter sitt liv vilket gör att man hamnar i en osund försvarsposition och tappar rätten till sina egna beslut.

    Enda sättet att må bra igen är att klippa och få bort andras förväntningar och krav. För de kan omöjligt förstå så länge de själv har det bra. Jag söker mig mycket hellre till människor i liknande situation eller som har kämpigt i tillvaron. På så vis kan jag mildra mitt eget lidande och kanske kunna finnas för nån annan utan att behöva prestera.


    Att det upplevs som kravfyllt med positiva personer var en ny aspekt. Men jag kan nog relatera till det där med att man känner att man ska behöva leva upp till något och kanske inte har den kraften
  • Andiie87
    Anonym (/) skrev 2019-05-05 16:39:53 följande:

    Blyg, tyst, introvert. Men gillar att vara nära sådana som lättar upp stämningen.


    Haha. Jag gillar blyga personer, och är själv överlag extrovert. Upplever det enklare att vara mig själv med människor som inte tar massa plats, då kan man skapa rum för bägge liksom. Det kan bli svårare om det är någon som tar över väldigt mycket med sin energi och inte känner in omgivningen. Även om såna människor kan vara fantastiskt underhållande.
  • Andiie87
    Anonym (H) skrev 2019-05-05 17:41:37 följande:

    Om jag inte är på bra humör så blir jag snarare bara irriterad av glada människor. De dränerar mig på energi och jag blir bara på sämre humör. Om jag däremot är på bra humör så kan deras humör lätt smitta av sig på mig så jag blir på ännu bättre humör! Då uppskattas det. Men jag är i grunden en introvert och lätt negativ person, så jag stör mig på de som är ständigt glada och utåtriktade.. Känns så fejkar och skitnödigt..


    Nej, du är inte lätt negativ, du är jävligt negativ. Kan hålla med dig om att människor som är väldigt utåtriktade och glada kan vara för mycket ibland. Men att påstå att sådana personer skulle fejka sin glädje är bara overkill. Det är fruktansvärt provocerande med en person som tillskriver andra att fejka något när denne i sin tur inte förvissat sig om deras personliga upplevelse. Bara för att du inte förstår känslan av riktig glädje, innebär det inte att det inte existerar.
  • Andiie87
    Aniiee skrev 2019-05-05 18:12:18 följande:

    Det beror ju dels på hur jag själv mår och dels hur äkta personen är.


    Hur avgör du om någon är äkta? 
  • Andiie87
    Aniiee skrev 2019-05-05 21:11:41 följande:
    Svårt att förklara då det inte är en grej som gör det utan ett samlat intryck. Mycket handlar om igenkänningsfaktor. Jag vet hur man gör när man fejkar och känner igen det. Been there, done that.

    Det är så klart lättare om man känner/lär känna personen.
    Jag läste några vetenskapliga artiklar i psykologi nyligen om ämnet att majoriteten av oss människor tror att vi kan avgöra andra människors motiv och varför de beter sig som de gör. t.ex. utifrån igenkänningsfaktorer och intuition. Forskningen visade att i verkligheten fallerar vi människor totalt att dra korrekta logiska slutsatser om en annan människas motiv eller varför de beter sig på ett visst sätt. Men ändå tror människor att de kan avgöra något om en annan människas beteende eller anser sig kunna avgöra vad ett visst beteende innebär. 
  • Andiie87
    FuckGoggleAskMe skrev 2019-05-05 22:15:21 följande:

    Jag är en av dessa irriterande personer som brukar vara glad och positiv, och skämtar friskt. Hade ingen aning om att det retar somliga. Ursäkta, men jag kan inte låta bli att vara positiv och alltid hittar jag något att vara glad över. Jag går inte omkring och skrattar hysteriskt, men nog tycker jag att det finns mycket att glädja sig över och det är trevligare om inte alla tar sig själva på sådant allvar jämt. Jag har definitivt mina problem och sorger, men lyckas ändå se mest de positiva sakerna. Sorry, men jag tänker inte lägga band på mig och bli allvarlig och stillsam bara för att min livsglädje irriterar somliga. Jag ser ett halvfullt glas!


    Fortsätt så.
  • Andiie87
    jrockyracoon skrev 2019-05-06 00:56:32 följande:

    Det finns ju de här personerna med självmordsleenden. De ler ända in i graven, men leendet är ju bara en fasad för hur dåligt de mår.

    Det finns också den typen som ler och skämtar för att de är osäkra och rädda. 

    Slutligen vill jag gärna ge en förklaring till TS fråga, varför glada människor inte smittar andra med sin glädje (om vi nu antar att den är genuin).

    Det finns något som Henrik Fexeus kallar för "rapport" i några av sina böcker. Det är ett begrepp för när en person härmar en annan persons kroppsspråk och i samband med det uppstår en känsla av gemenskap (rapport). För att uppmuntra någon som är ledsen behöver man först "hämta upp" den personen. D.v.s. man behöver härma den här personens kroppsspråk och gå in i samma känsla som personen befinner sig, el. iaf ganska nära den. Därefter kan man höja sin och framförallt den andres sinnesstämning genom att långsamt förändra kroppsspråket till gradvis mer positivt.

    Summan av kardemumman är då att positiva personer antagligen kan smitta de som är nära den positiva känslan, men det biter inte på den som är ledsen eller sur. Den blir mer hjälpt av en person som kan efterlikna deras känslotillstånd i kroppsspråket och sedan forsla dem långsamt tillbaka till ett annat och mer positivt humör.


    Hmm.. Intressant detta med rapport! Ska ta med mig den teorin.
  • Andiie87
    Anonym (pass på) skrev 2019-05-07 13:38:27 följande:

    Jag spelar glad för att ingen annan ska må dåligt.


    Men dina känslor då? Är inte dem värda något?

    Har det varit så att du bakåt i tiden visat dina känslor? Eller har du alltid hanterat dem själv?
Svar på tråden Hur reagerar ni runt glada personer?