Skulle ni berätta?

Jag är splittrad. Dels skulle jag nog själv vilja veta om jag var hans fru, men samtidigt känner jag mig som ett avundsjukt ex om jag berättar....

Jag har själv tänkt på att mitt ex förmodligen skulle bli förbannad, och att det skulle gå ut över separationen och barnen. Är samtidigt så trött på att jag ska ge efter när hon enligt min mening agerat respektlöst. Något liknande hände för några år sedan, också med en gift man... Mitt ex har ett stort behov att få bekräftelse från män.

Förmodligen biter jag ihop och låter den ovetande frun förbli ovetande.  Har övervägt att upplysa henne om hans beteende anonymt, men det blir ju inte så anonymt just nu...

Önskar bara att mitt ex hade lite mer respekt gentemot mig i denna situation.

Urk, idag ska de åka iväg, och jag märker hur mycket det påverkar mig... 
Skönt att se att det är flera som tycker att detta beteende är respektlöst. Då är det inte bara jag som tycker det pga osäkerhet/avundsjuka.

Ja, det blir mer och mer tydligt att vi behöver separata boenden... Min sambo letar bostad.
Vill bara förtydliga att jag inte tror att de har hoppat i säng med varandra (än). Min sambo påstår att hon bara vill att de ska vara vänner. Däremot har hon själv sagt att han vill vara mer än vänner.
Jag går sedan några veckor hos terapeut för att hantera situationen på ett bra sätt för mig själv och barnen, samt för att utvecklas. Har släppt på mina gränser i det här förhållandet och tappat bort mig själv delvis.

Hon har alltid gillat att få bekräftelse från killar, så det här känns väl bra för henne.

Frun bor inte precis i närheten, men i samma stad. Har övervägt att ge nån ledtråd, men det blir lite svårt utan att det blir uppenbart varifrån det kommer...

Jag håller med dig, och det är därför jag förmodligen inte kommer att berätta något. Det suger dock att det är jag som måste anpassa mig i det här fallet för att vi inte ska skiljas som ovänner. Önskar att hon tog mer hänsyn till både mig och barnen.

Vi gick i parterapi när hon träffade den här killen, och ett par veckor senare bestämde hon sig helt plötsligt för att hon ville separera. Vår terapeut blev också överraskad. Men hon har varit tydlig mot mig att han inte är mer än kompis. Så jag vet inte...

Förstår ditt tänk, men jag är nog på rätt plats (mentalt) just nu för att dejta. Vill inte krångla till detta ännu mer heller, med tanke på barnen.

Nog INTE på rätt plats mentalt.

Hej igen,

Tack för alla kommentarer och synpunkter! Uppskattar det verkligen. Skönt att det finns ett sånt här forum där man kan ventilera och få hjälp med att se saker från olika perspektiv.

Precis som i mitt huvud finns det två läger här. Jag förstår argumenten på båda sidor, men nu när jag har haft tid att smälta detta lite och känna efter vad som är rätt för mig har jag beslutat hur jag vill göra. Jag kommer inte att berätta något i detta läge, trots att jag tycker att agerandet är respektlöst mot både mig och den andra frun. Just nu behöver jag fokusera på mig själv och se till att jag mår så bra som möjligt, både nu och framöver. Att berätta i det här läget kommer inte att hjälpa mig att må bra. Dessutom vill jag inte riskera mina barns välmående genom den kommande separationen.

Jag kommer fortsätta mitt påbörjade arbete med att utveckla mig själv och bli den bästa, mest genuina varianten av mig själv. Om situationen mellan min sambo/ex och den gifta mannen förändras/"förvärras" kanske jag omvärderar mitt beslut.

Tack igen för ert engagemang.