• Anonym (I-val­et-och­-kvale­t)
    Wed 8 May 2019 20:58
    1935 visningar
    117 svar
    117
    1935

    Skulle ni berätta?

    Min sambo berättade för ett månader sedan att hon vill separera efter 10 år tillsammans och två barn. Dagen efter hon berättade detta fick hon blommor hem från en ny killkompis som hon "klickat med" (hennes ord), som skrev att hon snart är tillbaka till sitt glada jag igen, typ. Min sambo sa till mig att "det var väl snällt?" Okänsligt tyckte jag då.

    Dom har träffats som "kompisar" sedan dess, och bl.a. på en AW efter vilken min sambo kom hem sent och väldigt full. Hon agerade annorlunda och hemligt när hon kom hem, och jag kunde inte hålla mig utan kollade messen på hennes mobil morgonen efter. Hon hade messat massor med killen efter AWn och det var en massa ömhetsbetygelser och hjärtan överallt. Jag konfronterade min sambo som påstod att hon inte var intresserad av honom som mer än vän, men att han var det.

    Vi ska ju separera så jag har väl ingen rätt att ha någon åsikt, men detta kändes ändå respektlöst tyckte jag. Den här killen är gift och har barn. Nu ska min sambo åka med honom till en annan stad över dagen där han ska jobba.

    Jag känner mig svartsjuk och kränkt av deras beteende, och tycker synd om killens fru som säkert inte vet något. Skulle ni informera hans fru om hans beteende och att han vill vara mer än vän med min sambo?

  • Svar på tråden Skulle ni berätta?
  • Anonym (Man)
    Tue 14 May 2019 16:58
    #51

    Jag har varit i en liknande situation som TS.
    I mitt fall var det mycket påkallat att upprätta min egen självkänsla och att tydligt markera att jag som person inte accepterade att bli bemött på detta respektlösa sätt. Den tydliga markeringen var främst riktad mig själv och i andra hand avsedd för andra.
    För detta krävdes att jag såg saken rent egoistiskt, vilket var mycket ovanligt för mig men ändå rätt så självklart med tanke på den extrema egoism som jag blivit utsatt för. Och det krävdes att jag var allt annat än naiv.

    Jag valde att hämnas, på mer än ett sätt och på båda de personerna som hade utsatt mig för detta.
    Det hjälpte mig mycket och var såväl utvecklande som stärkande för mig själv som person, något som jag sedan har haft nytta av under resten av livet.
    Eventuell hämnd, om och hur den i så fall ska ske må vara upp till var och en. Jag berättar bara att för mig var det en utmärkt hjälp och gav mig en god plattform för att gå vidare.
    Notabelt att det även bidrog till att jag fick en utmärkt relation till barnen och så småningom även till mitt ex.
    Om jag hade varit det minsta naiv, eller undfallande, så är jag övertygad att mitt ex aldrig hade kommit att visa mig någon respekt och vi hade aldrig kunnat få en ok relation efter skilsmässan. Kanske inte ens att mina barn hade respekterat mig i så fall.
    Min egen hjälp-till-självhjälp fungerade alldeles utmärkt ihop med terapi då båda sakerna kompletterade varandra. Jag hade en utmärkt terapeut som förstod och accepterade mitt handlande, även om terapueten självfallet inte kunde uppmuntra till det.

  • Anonym (reali­stisk)
    Tue 14 May 2019 17:09
    #52
    Anonym (vera) skrev 2019-05-14 15:37:36 följande:
    Men hallå där, personen du citerade skrev faktiskt följande:

    "Med detta sagt, så tycker jag inte att det är självklart att skvallra om rena lagbrott heller. D.v.s. om det handlar om barn eller djur eller andra hjälplösa individer som far illa, så måste man ju göra det - sådana saker. "

    Missade du verkligen det?
    Nej jag missade inte det, men skrev som jag gjorde eftersom personen sen motsade sig själv och fortsatte med att påpeka hur fel det är att skvallra. Bevisligen tycker personen att det finns tillfällen då det är bra att skvallra och då  blir det ju konstigt att påstå att man HATAR skvallerkärringar. Tycker generellt att det är intressant att vissa drar gränsen vid vad just de själva tycker är ok. Att skvallra om det just jag tycker är ok är ok, annars är man en jävla skvallerkärrig.... rätt lustigt faktiskt Drömmer

    Men det missade du kanske?
  • Anonym (Skval­ler)
    Tue 14 May 2019 17:47
    #53
    Anonym (realistisk) skrev 2019-05-14 13:17:03 följande:
    Tja, fast å andra sidan om det inte fanns folk som skvallrade så skulle ju folk kunna göra lite som de ville år efter år. Byt ut "fått pengar" mot "spöar upp sina barn" så ser du att ibland är det kanske inte fel att folk skvallrar.

    Personligen tycker jag den här "jag hatar golare" och "sköt dig själv" mentaliteten kan vara riktigt jävla obehaglig. För den visar att att man totalt skiter i vad andra människor drabbas av, en slags brist på empati och engagemang i andra människor.

    Personligen tycker jag "skvaller" många ggr fyller en viktigt funktion i samhället, en slags självsanering. Tidningar som "skvallrar" om korruption. Visselblåsare som Assange och Snowden. Reportrar världen över som gräver fram dolda hemligheter med risk för sitt liv. Hur skulle världen se ut utan dem?
    Det var ju det jag skrev, att vissa saker måste man anmäla. Så här skrev jag: "D.v.s. om det handlar om barn eller djur eller andra hjälplösa individer som far illa, så måste man ju göra det - sådana saker."

    Och journalister som gräver fram uppgifter som kan leda till att störta korrupta regimer eller storföretag, är väl något helt annat än journalister som arbetar på Svensk Gamtidning, och kan meddela att Prins Carl-Wilhelm sågs lämna frisörskan Anna Anderssons våning klockan 5 på morgonen..? 
  • Anonym (Skval­ler)
    Tue 14 May 2019 17:51
    #54
    -2
    Anonym (realistisk) skrev 2019-05-14 17:09:53 följande:
    Nej jag missade inte det, men skrev som jag gjorde eftersom personen sen motsade sig själv och fortsatte med att påpeka hur fel det är att skvallra. Bevisligen tycker personen att det finns tillfällen då det är bra att skvallra och då  blir det ju konstigt att påstå att man HATAR skvallerkärringar. Tycker generellt att det är intressant att vissa drar gränsen vid vad just de själva tycker är ok. Att skvallra om det just jag tycker är ok är ok, annars är man en jävla skvallerkärrig.... rätt lustigt faktiskt Drömmer

    Men det missade du kanske?
    Men du måste väl se skillnad mellan att anmäla barnmisshandel, och att springa med skvaller om att två vuxna människor - inget våld eller hot inblandat - ligger med varandra? Och särskilt om man springer med skvallret till en människa som man aldrig träffat.

    Ska TS åka och ringa på hos den där vilt främmande kvinnan, och säga att han måste få komma in för han har något att berätta om hennes man? För det är ju knappast ett besked man ger över telefon - tänk om hon skulle svimma, bli hysterisk... Det skulle kunna hända i en svensk film, men inte i verkligheten - det vore för absurt!
  • Anonym (reali­stisk)
    Tue 14 May 2019 17:57
    #55
    +2
    Anonym (Skvaller) skrev 2019-05-14 17:51:56 följande:
    Men du måste väl se skillnad mellan att anmäla barnmisshandel, och att springa med skvaller om att två vuxna människor - inget våld eller hot inblandat - ligger med varandra? Och särskilt om man springer med skvallret till en människa som man aldrig träffat.

    Ska TS åka och ringa på hos den där vilt främmande kvinnan, och säga att han måste få komma in för han har något att berätta om hennes man? För det är ju knappast ett besked man ger över telefon - tänk om hon skulle svimma, bli hysterisk... Det skulle kunna hända i en svensk film, men inte i verkligheten - det vore för absurt!
    Jag kan se skillnad, men jag ser oxå att var gränsen går är subjektivt och det känns ganska fjantigt att påstå att alla som inte drar gränsen där man själv tycker den ska gå är värda att hatas.

    Det spelar ingen som helst roll HUR man ger beskedet, huvudsaken är ATT man får reda på sanningen och en chans att förhålla sig till den och göra egna val. Om man vill ge den face to face, telefon, brevduva eller röksignaler är ointressant.

    Vad är det som gör att du har en så skräck för att sanningen om en otrohet ska komma fram? Har du egna erfarenheter?
  • Anonym (Skval­ler)
    Tue 14 May 2019 18:07
    #56
    -1
    Anonym (Anonym@) skrev 2019-05-14 16:24:31 följande:
    Så alla ni som tycker att ts inte skall säga något till ts fru, tycker ni då att det är rätt att hon går i okunskap om vad som händer? Vill hon ha reda på något får hon ta reda på det själv?
    Jag skulle inte vilja vara kompis med någon av er.
    Fast nu är ju inte TS kompis med frun. Frun är en vilt främmande människa i förhållande till TS. Hans ansvar nu är hans barn, och att behålla en så bra arbetsrelation till sitt ex att barnen tar så lite skada som möjligt av separationen. Vilka fler vilt främmande människor tycker du TS har ansvaret för? Kassörskan i affären som har sett ledsen ut på sistone? Michael Skråmos barn?
  • Miss Skywal­ker
    Tue 14 May 2019 18:09
    #57
    Anonym (Man) skrev 2019-05-14 16:58:13 följande:

    Jag har varit i en liknande situation som TS.

    I mitt fall var det mycket påkallat att upprätta min egen självkänsla och att tydligt markera att jag som person inte accepterade att bli bemött på detta respektlösa sätt. Den tydliga markeringen var främst riktad mig själv och i andra hand avsedd för andra.

    För detta krävdes att jag såg saken rent egoistiskt, vilket var mycket ovanligt för mig men ändå rätt så självklart med tanke på den extrema egoism som jag blivit utsatt för. Och det krävdes att jag var allt annat än naiv.

    Jag valde att hämnas, på mer än ett sätt och på båda de personerna som hade utsatt mig för detta.

    Det hjälpte mig mycket och var såväl utvecklande som stärkande för mig själv som person, något som jag sedan har haft nytta av under resten av livet.

    Eventuell hämnd, om och hur den i så fall ska ske må vara upp till var och en. Jag berättar bara att för mig var det en utmärkt hjälp och gav mig en god plattform för att gå vidare.

    Notabelt att det även bidrog till att jag fick en utmärkt relation till barnen och så småningom även till mitt ex.

    Om jag hade varit det minsta naiv, eller undfallande, så är jag övertygad att mitt ex aldrig hade kommit att visa mig någon respekt och vi hade aldrig kunnat få en ok relation efter skilsmässan. Kanske inte ens att mina barn hade respekterat mig i så fall.

    Min egen hjälp-till-självhjälp fungerade alldeles utmärkt ihop med terapi då båda sakerna kompletterade varandra. Jag hade en utmärkt terapeut som förstod och accepterade mitt handlande, även om terapueten självfallet inte kunde uppmuntra till det.


    Hur hämnades du?
  • Anonym (Utan tvekan­)
    Tue 14 May 2019 18:39
    #58
    +1
    Anonym (Skvaller) skrev 2019-05-14 17:51:56 följande:
    Men du måste väl se skillnad mellan att anmäla barnmisshandel, och att springa med skvaller om att två vuxna människor - inget våld eller hot inblandat - ligger med varandra? Och särskilt om man springer med skvallret till en människa som man aldrig träffat.

    Ska TS åka och ringa på hos den där vilt främmande kvinnan, och säga att han måste få komma in för han har något att berätta om hennes man? För det är ju knappast ett besked man ger över telefon - tänk om hon skulle svimma, bli hysterisk... Det skulle kunna hända i en svensk film, men inte i verkligheten - det vore för absurt!
    Jobbigt att tänka på att du skulle kunna hamna i mannens situation va? Det är rätt så uppenbart vilka personer som försöker försvara att man inte ska tala om något för den drabbade. Bara de otrogna som resonerar så för att de har något att själva vara rädda för.

    Det kanske är så att man väljer att berätta  eftersom man själv vet hur det känns att vara den ovetandes i situationen. För visst är det så, att det är lättast att känna empati och sympati för de som befinner sig i en liknande situation som en själv? Solig
  • Anonym (Man)
    Tue 14 May 2019 18:53
    #59
    Miss Skywalker skrev 2019-05-14 18:09:20 följande:
    Hur hämnades du?
    Det är en ganska omfattande historia men jag vill inte outa alla detaljer.
    Men det ledde bl a fram till att det var droppen som fick bägaren att rinna över hos andra mannens fru som begärde skilsmässa.
    Mannens rykte blev allvarligt skadat och han ansåg sig tvungen sluta sitt jobb och flytta från staden.
    Jag och min fru skaffade separata boenden och ansökte om skilsmässa, med prövotid.

    Sedan startade jag ett personligt projekt som gick ut på att "återerövra" min fru.
    Hon blev återigen kär i mig på riktigt och på hennes initiativ gick vi i parterapi och hon gick i enskild terapi, för att rädda förhållandet.
    Det var dock aldrig mitt syfte utan för mig handlade det mest om sexuell upprättelse och återerövring.

    Kanske en del var att få bevisa att jag var mycket mera man och att jag var bättre i sängen, än den andra mannen? Att jag var precis den man hon önskade sig, om hon bara lät mig ta initiativet, leda och "bestämma" över tingens ordning.
    Vilket verkligen kom att bekräftas, allt av det ovan nämnda.
    För mig handlade det nog mycket om att jag ville få mycket bra och häftigt sex, vilket hon tidigare inte varit särskilt intresserad av, men med tyngdpunkt på mina egna önskemål och uppfyllelse av mina egna fantasier.
    Det blev massor av härligt sex och jag fick testa och uppleva saker och sexuella äventyr som jag tidigare förvägrats och som jag bara hade kunnat drömma om. Både med min fru och med en eller två andra älskarinnor.
    Min fru bekräftade flera gånger att vi hade fantastiskt sex och att hon verkligen gillade våra äventyr och alla olika varianter vi testade.
    Det var ju så här hon ville ha det, men det hade hon inte insett tidigare då hon valde att säga nej till det mesta.

    När jag började känna mig klar med den processen och när jag kände mig stärkt, mera erfaren och redo att gå vidare på egen hand, att gå vidare med förälskelse och sex tillsammans med en eller flera andra kvinnor, så avslutade jag helt med min fru och skilsmässan gick igenom.
    Tack vare terapi och annat så förstod hon mig och så småningom kom hon att acceptera mitt beslut och acceptera mig som person på ett sätt som hon aldrig tidigare hade gjort.

    Min exfru är mor till våra barn och jag stöttade henne på ett bra sätt.
    Jag är sedan flera år omgift och lycklig med en underbar fru och familj.
    Min exfru är singel med ett par havererade förhållanden bakom sig. Samma problem som hon hade i vårt förhållande har hon burit med sig in i nya förhållanden. Hon har berättat att hon bl a saknar det sexliv som hon och jag hade i uppbrottet och som hon senare aldrig upplevt. Hon säger att hon är avundsjuk på min nya fru.
    Både jag och min nya fru stödjer alltjämt min exfru på ett bra sätt. Min exfru är tacksam men jag märker också att hon har vissa problem med det.

    Alla mina beskrivna egoistiska handlingar var sådant som tidigare inte varit särskilt representativt för mig som peson.
    Men det var nyutvecklade sidor som jag sedan burit med mig genom livet, men bara som ett komplement till min vanliga, mjukare och mera humanistiska person. Sammantaget har det gjort mig till en mycket bättre, mera harmonisk och mera framgångsrik person på alla plan.

    Faktum är att jag i dag är mycket tacksam för att min förra fru var otrogen mot mig för det gav mig ett nytt och mycket bättre liv.
  • Anonym (reali­stisk)
    Tue 14 May 2019 19:26
    #60
    +2
    Anonym (Skvaller) skrev 2019-05-14 18:07:46 följande:
    Fast nu är ju inte TS kompis med frun. Frun är en vilt främmande människa i förhållande till TS. Hans ansvar nu är hans barn, och att behålla en så bra arbetsrelation till sitt ex att barnen tar så lite skada som möjligt av separationen. Vilka fler vilt främmande människor tycker du TS har ansvaret för? Kassörskan i affären som har sett ledsen ut på sistone? Michael Skråmos barn?
    Och man måste vara kompis med någon för att ge personen en chans att få reda på sanningen? Alla andra är helt ok att de blir förda bakom ljuset? Om någon förkingrar dina pengar så måste man vara kompis med dig för att låta dig veta det, i annat fall bör man skita i dig och låta dig bli lurad?

    Vad har barnens bästa med att låta den andre mannens fru få veta sanningen att göra öht? Hon har väl ingen relation till TS barn?

    PS! Du svarade aldrig på vilka egna erfarenheter du har av otrohet...
Svar på tråden Skulle ni berätta?