Sambon spelar alltså dataspel konstant!
Våra barn är 1,5 år respektive 3 månader.
Vi brukar dela upp på helgmornarna , att vi tar varsitt barn.
Men det slutar med att 1,5 åringen springer runt i dyblöt pyjamas, medan sambon spelar...
Jag har förstås försökt prata med sambon om detta, men han blir arg och skyller allt på mig...
Tror att han får dåligt samvete, för han kan verkligen bli jättearg om jag tar upp detta med spelandet.
Han säger då att han spelar pga att jag är jobbig, att barnen är jobbiga och skrikiga osv.
Sen drar han upp en massa negativa sidor hos mig, och säger att det är därför han spelar...
Sist jag bad honom att sluta spela, blev han rent ut sagt elak och sa verkligen inga snälla saker.
Så nu drar jag mig för att påpeka att han spelar för mycket.
Dataspel och netflix, det tar upp 99% av hans lediga tid.
Förlåt att jag inte svarat på ett tag.
Det är WoW han spelar.
Senast igår kväll så bad jag honom att inte spela förrän efter barnen lagt sig, vilket är vid 19.30 senast.
Men som vanligt fick jag höra att om vi inte varit så jobbiga, så hade han inte behövt spela...
Och att han spelar för att kunna stå ut med oss...
Som vanligt sa jag att då är det lika bra att han flyttar ut.
-Ge mig en lägenhet då, så flyttar jag, är alltid hans svar.
Vi bor i Sthlm, så svårt att få lgh här.
Min sambo är exakt likadan och vi har också två små. Jag drar hela lasset med hushåll och barn på egen hand och är uppriktigt sagt så less att vi bråkar dagligdags. :( Han lurade mig dessutom med att sluta spela under några månader när tvåan kom till, sen återupptog han det igen. Kände mig SÅ sviken.
För hans del handlar spelandet om att han känner sig uttråkad utan. Samtidigt säger han liknande saker som din sambo, att han flyr från mig och barnen för att vi är jobbiga. Men det tror jag faktiskt inte ett ögonblick på, det handlar snarare om att han har ett beroende och blir rädd när jag pressar honom.
Fast han kan ju vilja ha delad vårdnad. Då får han ju egentid varannan vecka.
Då kanske det bästa faktiskt är att du ger honom en lägenhet. Inte i Stockholm så klart, men det finns ju faktiskt lägenheter på mindre orter. Han behöver inte bo så nära er, jag förutsätter att han inte kommer ha barnen mer än enstaka dagar ibland för annars inkräktar det ju på speltiden. Ställ honom i bostadskö, han lär inte göra det själv. Han går ju bara och väntar på att du ska dumpa honom eftersom han är för feg för att göra det själv.
Nu börjar tråden spåra ur lite. Jag har inte på något sätt lurat honom in i föräldraskapet. Tvärtom, han var den som tog initiativet till att skaffa barn. Han hade inga, men jag hade tre sen tidigare. Den äldsta är utflugen sen ett par år.
Jag kan inte mycket om spel, så vet inte hur wow är, mer än att han blir uppslukad i timmar av detta spel.
Nej men det kan vara 50 % av tiden ändå. VV rekommenderas inte pga tiden är lång. säg att ni har 2 dagar var. Så är det 50 %. Perfekt och inget gnäll någonstans.
WoW är mycket tidskrävande, och uppdragen man tar kan ta lång tid, som inte heller går att lämna.
Kanske du ska sätta dig ned och ta ett allvarligt snack och varför han ville ha barn och varför han inte är mer med dom.
Du hade 3 barn sedan innan och skaffade dig en ny man? Intressant. Det var nog inte den vassaste kniven i lådan du fick med den historiken.
Alltså, hade jag förstått att en man höll på med dataspel hade jag snabbt som ögat sprungit åt andra hållet. Det är en solklar dealbreaker.
Min före detta var en mansbebis på många sätt men en fördel hade han i varje fall: han höll inte på med dataspel.
Sen fattar jag inte hur en vuxen människa har tid med dataspel? Vi är två vuxna och en tonåring i hushållet. Båda vuxna jobbar heltid. Vi vill pyssla lite lagom med trädgård, umgås med varandra, gärna se en film någon gång ibland (det blir väl av högst någon gång i veckan), läsa böcker, äta, sova och ta hand om hemmet på nivån att det inte blir en sanitär olägenhet. Var i denna inte särskilt upptagna vardag får man in flera timmars lek framför datorn varje dag? Om en inte är arbetslös såklart.
Han HAR gjort uppehåll i veckor/månader, det har han.
Så detta går i perioder egentligen.
Efter vårt senaste snack nu, så har han inte spelat på tre dagar. Men eftersom han är inne i en "sådan" period nu, så är jag 99% säker på att han lik förbannat kommer gå upp vid 5 i morgon och spela....
Varför kan han inte spela på en mer normal nivå man hinner med lite i en barnfamilj?
För att inte spela på ett par dagar, ändrar ju inget det kommer ju bara återgå till samma troligtvis.
Problemet är ju också det att han attackerar mig när jag ber honom spela mindre...
Han kan bli fruktansvärt elak när han sätter den sidan till.
Ibland känns det som att jag hade haft det bättre själv med barnen, men jag vill ju inte lämna bort dem till någon som sätter spelandet i första hand :(
Nu spekulerar jag fritt, men jag gissat att du har haft all föräldraledighet så är lång och alltid varit hemma.
Detta brukar medföra att båda barnen har bundit sig helt till dig och inte bryr sig så mycket om pappan.
När pappan då tar hand om barnen så skriker barnen efter mamma konstant. För de flesta män så är det ganska knäckande när ens barn inte vill vara med en. Om din sambo då har personlighets drag att han vill fly från sina problem så är spelande en bra tillflykt.
Förslagsvis för att lösa problemet så försök få pappan snarast vara föräldraledig med barnen för att bygga upp ett förtroende. En enkelt åtgärd är att åka iväg med 3 månaders babyn och lämna 1,5 åringen med pappan. Börja med några timmar och låt det suggestivt öka tills du är borta över visa helger.
Om fadern inte tar hand om barnet när de är ensam hemma så skulle jag rekomendera dig att lämna honom snarast.
Suck. Ledig dag, och sambon har spelat från han vaknade i morse och håller fortfarande på.
Jag ammar bebisen, och att gå över till ersättning och lämna en tremånaders 10 tim om dagen för att jobba vill jag absolut inte.
Han kan mycket väl fortsätta sitta och spela hela dagarna även om han är pappaledig. Det är till och med mycket troligt. Kanske gör små pauser för att byta blöja och mata, förhoppningsvis.
Men jag tänker inte experimentera med mina små barn och vara borta hela dagarna för att han ska lära sig ta ansvar.
Det märks ju tydligt vad som är viktigt för honom. Jag förstår inte vad du väntar på? Dumpa vuxenbebisen!
Jag HAR satt ner foten. Resultatet blir skrik och bråk och en massa anklagelser från hans sida.
Nu senast i kväll sa jag att vi borde prova att gå isär ett tag...
Jag har fått en hel svärm av anklagelser och påhopp efter att jag sa ifrån.
Han måste spela pga att jag gjorde si och sa så, för flera år sedan.
Och drar upp gammalt tjafs som vi båda var delaktiga i.