Samboavtal-vad är rimligt?

*inte några enorma summor

Skulle det stå

Om han går in med en mill mer än dig så är det rimligt att han får en mill innan vinsten på bostaden delas.

Som familj kan man antingen bli eniga om att man har en milimeter-rättvisa där han hemtar på dagis, lagar mat, nattar, VAB-ar var annan gång, eller man kan se det som ett gemensamt projekt där den ena tjänar lite mer och den andra lagar lite mer mat. Kanske det sista blir bäst om man har egen firma, eller hur har han tänkt framtiden ?

Jag tycker han tänker helt rätt, men det är jag det...

Om han tycker att utgifter ska fördelas efter inkomster, så bör hela inkomsten räknas.

Hur menar du? Han tar ut en stor bonus så hon får ta hand om disken?

Han ska självklart räkna hela sin inkomst, alltså inklusive bonus, som sin inkomst. Sen får ni välja hur ni delar på utgifterna.

Om ni delar på alla utgifter (rakt av eller proportionerligt) och han använder sitt överskott till att betala av på bostaden så tycker jag nog att det är rimligt att han får tillbaka det vid en försäljning. Du kan ju också välja att lägga dina besparingar i amortering. Dessutom kommer hans amorteringar dig till godo då ni får lägre lån och därmed lägre räntor.

Ett annat alternativ kan vara att ni äger hälften var av bostaden och lånet, så får ni amortera hur mycket eller lite ni vill av era respektive inkomster på era respektive lån.

Tack för era kommentarer! Men ni tycker alltså att det känns okej att jag tjänar ca 350 000 kr per år, han ca 500 000, vi delar allt exakt 50/50 men att han sedan kör ett sidospår med en bonus om kanske totalt motsvarande 4-500 000 till som plötsligt inte räknas i ens procentuellt i vår gemensamma budget? Börjar känna att kan är snål tyävärr, vi jag kämpar för att hålla jämna steg med honom, men sedan plötsligt ska kan amortera en större summa som ska tillfalla honom trots scenariot att vi står där med ett liter barn som JAG förväntas vara hemma med? Jag känner mig väldigt tveksam och känner inga andra par som resonerar så

Det han går in med är en sak, men att sedan göra extra amorteringar med pengar som inte räkas känns fel. Då skulle jag ju kunna räkna bort x antal 100 000 av min årsinkomst och säga att det är en bonus som jag sparar och sedan amorterar med, det hade han inte tyckt var ok. Tycker inte man kan göra skillnad på lön och bonus på det sättet

Om man har ett eget företag så förutsetter dey ofta att den andra parten tar ett större ansvar för hemmet. Det blir extra problematiskt om hon ska straffas ekonomiskt för att hon hemtar på dagis så han hinner träffa en kund.

Så länge ni inte har några barn så tycker jag ni ska ha skilda ekonomier. Sedan ska man ju hjälpas åt lite. Har man bättre ekonomi kan man ju skjuta till lite extra, ta restaurangnotan o.s.v. 

Om du är hemma med barnet ska ni se till att du får kompensation genom ett pensionssparande.

Många kvinnor tycker det är osexigt med snåla män, jag håller med. Jag tycker även det är osexigt med kvinnor som vill ha lika lön trots att mannen har ett eget företag som han oftast jobbar mer än 40h i veckan på, som han riskerar bli utan lön om det går dåligt, som han satsat en hel del i.

Jag och min sambo hade olika ekonomier innan barnen kom. Jag kunde bjuda på resor. Sambon krävde inte det men jag tyckte hon skulle få kunna känna att hon kunde unna sig lite extra. Efter första barnet så har vi så gott som gemensam ekonomi.