Ni som fick arv som gifta och sen skiljde er. Vad hände med arvet i skilsmässan?

Ofta hör man argument som "om ena parten haft högre lön och man haft gemensam ekonomi så borde den andra parten om den får ärva dela med sig för annars är det orättvist" och då ska man tydligen "skämmas" som du uttrycker det ifall man behåller sitt arv.  
Det var bland annat därför jag tyckte det skulle vara intressant att höra hur folk faktiskt gjort för jag kan tänka mig att om en part ärver medan man är är gift och allt är bra så reflekterar man över sitt arv på ett sätt men det kan bli ett helt annat sätt att se på saken när det är dags för skilsmässa.

Det är en vanlig uppfattning hos kvinnor att de alltid har "rätt" till hälften vid skilsmässa oavsett vem som dragit hem tillgångarna eller var de kommer från. Jag ser det annorlunda och det gör många män, om min fru ärvde pengar skulle jag se dem som hennes om de var kvar vid en separation. Jag tycker inte alls att det är konstigt.

Så tipset är att alltid se till att större arv blir enskild egendom, då slipper man fundera. Det är inget som hindrar att de används till gemensamma utgifter ändå.

För mig var det självklart att fd makens arv skulle tillfalla honom, och enbart honom, när vi skildes trots att det varken var enskild egendom eller förord. Han ärvde närmare 1 miljon när vi precis blivit ihop. För pengarna köpte han en lägenhet och vi flyttade in gemensamt (enligt sambolagen hade jag nog kunnat hävda att jag hade rätt till halva värdet). När lägenheten såldes köpte vi ett hus tillsammans. När vi skildes så fick han lösa ut mig ur huset, men jag ansåg att pengarna från lägenheten skulle tillfalla honom. Han valde att erbjuda mig 30 % av värdeökningen på lägenheten (jag stod för arbetet när den renoverades) . Jag accepterade den summan plus den värdeökning vi haft på huset (minus lite saker som framtida mäklararvode etc.) såklart.

Med lagens hjälp hade jag säkert kunnat gå därifrån med halva husets värde (950 000 kr) men valde att plocka de 230 000 kr jag ansåg mig har rätt till.

Eftersom mitt ex dock dessvärre är en naiv idiot så köpte han ett nytt hus med sin nya och flyttade in tillsammans med henne. 4 år senare lämnade hon honom och cashade in dels 4 år av gratis boende (eftersom huset var hans hade han betalat allt som rörde det) och halva husets värde med sambolagen i ryggen. Han sitter nu med lån på en dryg miljon och hon shoppar loss. Jag har ännu inte vågat nämna frasen "vad var det jag sade?" Men vi vet bägge två att han varit korkad och att alla kvinnor inte har en känsla för rättvisa. Jag hoppas han lärt sig en läxa.

Sambolagen är bra i de fall där en parten varit hemma med barn/tagit mer ansvar för hus och hem och annars riskerar att förlora en massa på en separation.

Jag anser inte att jag hade rätt till pengar som var hans bara för att han var naiv och inte tänkte på att skriva avtal. Bodelningsförrättaren blev lite perplex när jag bad denne räkna bort köpeskillingen för lägenheten från våra gemensamma tillgångar.

Nej, det är inte hennes fel, men jävligt fult gjort att först och främst hävda att eftersom huset är hans så ska han stå för alla kostnader, och sen när det väl kommer till kritan hävda sin rätt till ett hus man varken betalat för från första början eller varit med och bekostat löpande. Totalt sett så har ju han fått punga ut med i runda slängar 1, 3 miljoner för hennes gratisboende och utlösande ut huset. Du kan inte på fullaste allvar anse att det är rimligt efter ett 4-årigt förhållande utan gemensamma barn?

SÅ typiskt kvinnor, lag går före rättvisa när det gäller bodelning... Var det någon som sa girig...
Heder år anonym(..), undantaget som bekräftar regeln!

Men hur kan sambolagen ge henne halva huset när de inte har gemensamma barn? Vad är det då för mening att gifta sig för att öka den ekonomiska tryggheten för (oftast) kvinnan, hon får ju allt ändå? Jurister brukar ju kalla sambolagen tandlös och tämligen värdelös?

SÅ typiskt kvinnor, lag går före rättvisa när det gäller bodelning... Var det någon som sa girig...
Heder år anonym(..), undantaget som bekräftar regeln!

Men hur kan sambolagen ge henne halva huset när de inte har gemensamma barn? Vad är det då för mening att gifta sig för att öka den ekonomiska tryggheten för (oftast) kvinnan, hon får ju allt ändå? Jurister brukar ju kalla sambolagen tandlös och tämligen värdelös?

För att huset köptes för gemensamt bruk.

Vadå skyller ifrån sig? Det handlar om moral och rättvisa, att inte lägga beslag på något som rätteligen tillhör någon annan även om det är tillåtet. Lagen säger inte att man MÅSTE dela 50-50, bara att man FÅR göra det. Så egentligen är det inte en fråga om manligt eller kvinnligt utan om moral och etik. Fast tråden förstärker min uppfattning om kvinnors girighet och i detta fall brist på rättvisetänk.

Men då är det samma sak med de politiker som tar ut arvoden, traktamenten och pension till höger och vänster, de har rätt till det men moraliskt är det fel och de flesta får avgå för sådant de har "juridisk rätt" till. Tycker du att de också gör rätt och att det är någons annans fel? Ska inte de heller behöva ta ansvar?