Längtan efter en liten flicka

Jag har flera kvinnor i släkten som bara har fått pojkar och som initialt varit besvikna över det, och erkänt att längtan efter en flicka finns kvar. TS har tre pojkar och vet nog utmärkt väl hur det är att ha pojkar; längtan efter en flicka finns där ändå. Min mans syster som bara har pojkar, brukar frossa i att köpa söta kläder till våra flickor (tar dem på shoppingtur), pyssla med deras hår, måla deras naglar och liknande som killar inte gillar. Så det är mitt råd om det blir en pojke till: erkänn din längtan inför omgivningen och få lite utlopp genom att mysa med dina brorsbarn. Hade själv en väldigt stark längtan efter döttrar och fick två. Med andra barnet tog jag reda på könet, för jag ville kunna bearbeta besvikelsen om det inte hade varit en flicka. Klart att förnuftet säger att könet inte spelar någon roll och att det viktigaste är att barnet lever och är friskt. Men om hjärtat ändå längtar så hjälper inte förnuftet. Inte heller säkert att längtan försvinner, det har den inte gjort för mina tre släktingar, men självklart älskar de sina söner ovillkorligt ändå.