Syskon ärva nästan allt?

Laglotten är vad alla barn har rätt till. Brodern kan av totalt 9 miljoner(i fastighet och pengar) helt lagligt få 6 miljoner. Det är sniket att inte ta hänsyn till föräldrarnas vilja att fastigheten ska stanna inom familjen.

Ja, föräldrar kan göra vad de vill med sina pengar så länge de lever. De kan leva upp dem så det inte finns något arv kvar.

Däremot har de inte full rätt att bestämma över pengarna när de dött. De är ansvariga för alla sina barn, så varför ska de kunna ge ett barn allt och ett annat inget alls? 

Vet ett fall i min släkt där en förälder kallade hem en son för att överta hemmanet. Men när han kom hem (efter att ha lämnat ett bra jobb) hade en yngre bror övertalat sin förälder och tagit över hemmanet. Denne yngre bror hade redan ett bra jobb. Den äldre brodern fick sedan slita och släpa i fattigdom för att försörja sig själv och sin familj. Traumat har gått i arv. Nej, tacka vet jag att lösa ut sina syskon, det blir mer rättvist än att en får allt och de andra ingenting.

Men suck. Så du tycker man ska behandla sina barn olika bara för att vissa av ens barn inte har samma mål och drömmar som man själv har haft? Bara för att vissa syskon har andra planer i livet än att ta efter en släktgård (de kanske har skapat egna boenden de vill lägga energi och pengar på eller vill jobbar utomlands eller vad som helst) så ska de få flera miljoner mindre än lilla gullsonen som vill gå i föräldrars fotspår? Skrämmande hur folk resonerar. Gör ni samma mot era barn när ni skriver testamente kommer ni bara bädda för konflikter och syskonbråk och brutna relationer.

Nej, laglotten innebär inte att ts bror har laglig rätt till 6 miljoner av arvet om inte övriga syskon får lika mycket.

När det pratas om släktgård så ser jag framför mig något som inte bara ts föräldrar skapat, utan något som gått i flera generationer redan.

Hade det varit min gård hade jag kunnat testamentera den till ena barnet om jag tror mig veta att de andra tänker sälja. Men jag hade först sett till att det fanns bindande papper på vad som händer vid en försäljning, både nu och i framtiden.

Om ts föräldrar kände sig säkra på att gården aldrig frivilligt skulle säljas av brodern eller om de bara var allmänt sjukt orättvisa kan inte vi veta. Men så länge som ts själv inte nämner något om knepiga föräldrar så känns det som att deras enda avsikt var att behålla gården inom släkten.

Att de sedan inte ordnat det på ett korrekt juridiskt bindande sätt är sant. Men man vet fortfarande vad de ville.

Värt att tänka på är att i detta fall hade föräldrarna nog inte heller kunnat skriva ett lagligt bindande testamente som uppfyllde deras önskningar. Kanske visste de själva det och valde att inte bry sig om formaliteten och uttryckte genom testamentet sin önskning och hoppades att barnen skulle respektera den.

Det närmsta de skulle kunnat åstadkomma hade varit att villkora hur mycket de två andra syskonen fick ut som motivation att ej sälja gården (laglott/arvslott) och kanske lite villkor och betingelser för brodern som ärvde gården.