Syskon ärva nästan allt?

[quote=79626745][quote-nick]olof 45 skrev 2019-05-15 10:06:29 följande:[/quote-nick]

Om syskonen (saknar moral och) kräver sin laglott, så skulle jag ge dem detta. Laglotten. Jag skulle ta lån, eller leta med ljus och lykta efter en lösning. EFTER att dödsboet är uppklarat, kan den ekonomiska situationen tyvärr bli sådan att fastigheten ändå måste säljas. Då ägs den 100% av det syskonet, och det syskonet tar givetvis hela vinsten (och löser ut sina tillfälliga lån)! I det fallet får snikna omoraliska syskon INTE 3 mille... 

Tack och hej

[/

Detta är ett fullt möjligt scenario med hjälp av bl a Bluestep som garanterat skulle låna ut pengarna.

Eftersom fastigheten säljs så skall arvet fördelas lika mellan syskonen.

TS - se till att skaffa en jurist som är specialiserad på arvsrätt. Ni behöver lite hjälp. Om inte annat för att läsa lagen för han som anser att han skall ha större delen av pengarna.

Tror iofs den syskonrelationen är förstörd redan om försäljning framtvingas, iaf om brodern hade ärliga avsikter med gården.

Håller med till fullo. Det är inte brodern med gården som gjort fel här. Det är de två andra avundsjuka syskonen som inte respekterar sina föräldrars vilja och som förstör!

Tycker därför att brodern ska klippa banden med dessa hemska människor, och behålla sitt arv. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så borde han göra allt i sin makt för att ge syskonen laglotten 8om de inte viker sig själva), och behålla gården tills dödsboet är offentligt avklarat. SEN kan han sälja, om han måste...

Tillägg:

Om man försöker ogiltigförklara sina föräldrars testamente (yttersta vilja med SINA tillgångar) på grund av ett FORMFEL, då förstjänar man en speciell plats i helvetet... Tycker jag.

Det är inte enligt lag att testamentera bort större delen av tillgångarna till en person. Så är det bara. De hade kunnat testamentera bort hälften. Resten är en laglott som alla syskonen skall dela på. Det kan finnas en bakgrund till deras önskemål. Men vi pratar juridik här, inte önskemål och ev förnuft.

Men det är inte endast ett formfel. De kan klandra även ett formellt riktigt testamente för att få ut sin laglott.Avundsjuka och avundsjuka, absolut, men om man vill se till att syskon inte vill ha kontakt. Tips 1
Se till att göra ett testamente så orättvist det går, för hur som helst, ett testamente visar i handling hur man värderar sina barn.
'
Det finns fortfarande lösningar som gör att föräldrarnas önskemål, om de ville ha kvar gården i släkten.
Men det skulle innebära att den tredje brodern inte skulle få så mycket kontanter, utan här skulle hans del sitta rätt hårt i fastigheten (precis som de andras)

Ja, varför inte? Du har väl ändå inte fått för dig att livet är 100% rättvist?

Sånt här tjafs gör mig bara mer övertygad om att all arvsrätt, laglott, arvslott och allt vad det nu heter omedelbart borde avskaffas. Det finns ingen rim och reson i att jag enligt lag måste ge mina barn lika mycket, oavsett relationerna och hur de är.

Mina farföräldrar var miljonärer, och min pappa dog före dem. Jag hade två syskon samt en faster, en farbror. När farmor dog började farfar bekymra sig över arvet. Han vågade aldrig unna sig nåt, för han trodde vi skulle bli sura: "Det är ju ert arv!" Vi försökte alla förmå honom att inte tänka så, ingen av oss tyckte han skulle snåla. Han var pigg och vital och ville ut och resa lite medan han kunde, och vi uppmanade honom ständigt att göra det. Det var ju hans pengar!

Men nej. Han snålade och gnetade, och det var sorgligt att se, vi fick ju nästan dåligt samvete. Han ordnade till och med nån slags försäkring för begravningen, så att den kostnaden inte skulle landa på oss. 

Det var inte kul att se hur farfar våndades, alltså, och jag antar att det är många som tänker som han. I alla fall de i hans generation och däromkring. Nån som inte tänkte som han var min farbror, som lyckades slösa upp en ordentlig del av sitt arv. Jag och mina syskon har således fler miljoner än våra kusiner. Jag har aldrig märkt av någon bitterhet från deras sida över det.

Jag har tre barn, hade jag dragit ihop min förmögenhet helt på egen hand hade jag inte tänkt som farfar. Jag hade ansett att det var mina pengar att göra vad jag än behagar med, och blev det nåt över så kul för ungarna. Men nu är det ju inte riktigt så, så jag har sett till att de kommer få en duktig slant. Men jag unnar mig saker, reser när jag känner för det osv. Ungarna verkar tycka det är okej, och det är tur för dem för jag skulle bli förbannad om de tyckte att det var deras framtida pengar och att jag inte skulle få använda dem!

Ursäkta att det blev lite långt!

Men ville föräldrarna vara orättvisa? Eller ville de att gården behölls i släkten? Om deras tanke med gården hade blivit, så hade tredje brodern ALDRIG fått ut en krona i arv, varken nu eller sen.

Om man läser trådstarten verkar det inte ens för ts ha varit några oklarheter i varför man gjorde som man gjorde. Problemet för ts är att det skiter han/hon i, för ts vill ha pengar, så mycket det bara går.

Är det någon som kan besvara en relaterad fråga, om testamentet varit bevittnat men föräldrarna missbedömt hur stor laglotten skulle bli. Tex föräldrarna har en fastighet värd 6 miljoner och 3 miljoner i lösa tillgångar.

De har två barn. I sitt testamente vill de att barn 1 ärver fastigheten och 750 000 kr och barn 2 2.25 miljoner kronor.

När de dör visar det sig att fastigheten värderas till 7 miljoner istället, dvs arvslott 2.5 miljoner per barn. Kommer då hela testamentet att ogiltigförklaras eller respekterar man med testamentet så att barn två får laglott men justerad till rätt belopp?