Syskon ärva nästan allt?

Men vadå köpa ut? Han har ärvt gården och ska inte behöva köpa ut er andra. Den är hans, inte eran. Ni andra var inte intresserade av gården, det säger ni du själv, så då gick den till det syskon som var intresserad. Rätt enkelt. Varför har du så svårt att respektera dina egna föräldrars önskan om att släktgården ska vara kvar i släkten? Snikenhet är jävligt äckligt och jag tycker du och ?det andra? syskonet är fruktansvärt egotrippade. Hade skämts ögonen ut mig om ni var mina barn och jag fick veta att detta var vad som pågick efter min död.

Vi är tre helsyskon och våra föräldrar hade en fastighet som gått i släkten i generationer. Deras önskan var att ett av oss syskon ska ta över fastigheten och vårda den för kommande generationer.

De hade därför testamenterat fastigheten till ett av oss syskon. (Den ende som var intresserad då två av oss har lämnat bygden och rotat oss på andra ställen.)

Problemet är att fastigheten utgör större delen av tillgångarna. Fastigheten är värderad till 8 miljoner. Sedan finns det ungefär 1 miljon i övriga tillgångar.

Utan testamente skulle vi få 3 miljoner var. Laglotten ger oss 1,5 miljoner per var.

Syskonet som ärver fastigheten har ingen möjlighet att köpa ut oss andra två.

Fastigheten kommer nu säljas trots våra föräldrars önskan.

Problemet är nu att han som "ärvde" fastigheten tycker att han ska få de pengarna minus det som vi måste få pga laglotten. Han tycker alltså att vi andra ska få 1,5 miljoner vardera, och han återstående 6 miljoner. "Huset var ju hans", resonerar han.

Vi andra två tycker att eftersom fastigheten säljs av dödsboet och inte alls kommer gå vidare i släkten så är huset inte hans, och därför bör arvet delas lika på oss tre syskon.

Men vadå köpa ut? Han har ärvt gården och ska inte behöva köpa ut er andra. Den är hans, inte eran. Ni andra var inte intresserade av gården, det säger ni du själv, så då gick den till det syskon som var intresserad. Rätt enkelt. Varför har du så svårt att respektera dina egna föräldrars önskan om att släktgården ska vara kvar i släkten? Snikenhet är jävligt äckligt och jag tycker du och ?det andra? syskonet är fruktansvärt egotrippade. Hade skämts ögonen ut mig om ni var mina barn och jag fick veta att detta var vad som pågick efter min död.

Rätt ska vara rätt, nej, han har ännu inte ärvt gården, föräldrarna har haft en önskan som gör att de andra syskonen känner sig besvikna. Brodern har inte ärvt gården förrän bouppteckningen är klar och registrerad.

Brodern är väl precis lika sniken, när han inte unnar sina syskon lika mycket som han själv vill

Om du vill slippa ligga och rotera  din grav, så ser då till att alla dina barn får känna att de blivit ihågkomna av sin förälder, att skriva ett testamente som favoriserar ett barn eller glömmer ett barn, då har man valt att skapa osämja mellan syskon.

Men vadå köpa ut? Han har ärvt gården och ska inte behöva köpa ut er andra. Den är hans, inte eran. Ni andra var inte intresserade av gården, det säger ni du själv, så då gick den till det syskon som var intresserad. Rätt enkelt. Varför har du så svårt att respektera dina egna föräldrars önskan om att släktgården ska vara kvar i släkten? Snikenhet är jävligt äckligt och jag tycker du och ?det andra? syskonet är fruktansvärt egotrippade. Hade skämts ögonen ut mig om ni var mina barn och jag fick veta att detta var vad som pågick efter min död.