Mitt barns farfar tar inte min sons diagnos på allvar

Jag tror det är individuellt hur man reagerar. Mina föräldrar är födda på 40-talet. Mamma accepterade direkt min sons CP-skada. Pappa har haft svårare att ?tro på diagnosen?, det stämmer inte med hans uppfattning om cpskador. Han verkar tycka att det är överdrivet, anpassningarna är lite pinsamma sådär. Båda var med på föreläsning på habiliteringen, men tog till sig informationen helt olika.

Sedan har jag kompisar som verkligen tycker att det är konstigt att alla ska ha diagnos nu för tiden, att minsta avvikelse ska förklaras med diagnos. Och på ett sätt kan jag nästan hålla med. Samtidigt finns så lite förståelse från omgivningen om man inte har en diagnos på pappret. Och det öppnar sig helt andra möjligheter för tex anpassningar i skolan osv.