Forum Avbruten graviditet - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Barnet i min mage har Downs syndrom. Vi måste avbryta graviditeten

    Tis 14 maj 07:25 Läst 0 gånger Totalt 18 svar
    Tis 14 maj 07:25

    Som rubriken lyder, fick vi igår veta att vårt barn i magen har down syndrom plus en massa andra missbildningar som gör att det inte kan leva särskilt länge utanför min kropp. Därför har vi valt att avbryta graviditeten.

    Jag är i chock och förstås väldigt ledsen.

    Vi hade dåligt kubresultat 1:2 m på nackspalt 3,5.

    Men någonstans inom mig hyste jag ändå hopp om att det skulle vara ett friskt litet barn .... men så kom smällen igår när fostermedicin ringde från Solna. Hela min värld rasade.

    Jag försöker att vara stark. Vi har en son på 10 månader och tre barn placerade här, så livet går vidare.

    Jag har lite frågor till er som har avstannat graviditeten. Jag kommer att få en tablett på lördag som ska göra att barnet dör sedan ska jag in på måndag igen och föda fram. Jag är i vecka 16 då.

    Hur går det till. Jag har förstått att det är som en vanlig förlossning- Men jag undrar: får man smärtstillande eller är det lustgas och Alvedon som gäller? Snälla ni med denna erfarenhet ge mig allt ni har!

    Hur lång tid tar det? Gör det ont? Vad händer innan? Vad händer efteråt?

    Efter att man har tagit den här tabletten som ska avstanna graviditeten så ska jag ju gå hemma i två dygn och vänta .... Men börjar man få verkar redan då eller känns det ingenting?

    Jag antar att jag är i chock. Jag har inte vågat gråta någonting ännu vågar inte släppa eller känna utan fokuserar på praktiska saker för att orka överleva detta.

  • Tis 14 maj 08:40 #1

    Beklagar sorgen . Men har läst många historier hur ont det gör med tabletterna. Att det är en plågsam process. Jag hade valt att fortsätta graviditeten och föda ut det när förlossningen påbörjar naturligt. Då hinner man ta en farväl av barnet innan den dör naturlig väg. Och kroppen återgår till normal cykel.

  • Tis 14 maj 08:42 #2 -3

    Nu vet jag inte vad det var för andra missbildningar, men om barnet bara har Downs så kan barnet fortfarande få ett lyckligt liv. Kanske bara 20 år men den som har Downs är ofta lyckligare än andra barn.

  • Tis 14 maj 08:56 #3

    Läkaren sa att barnet troligtvis inte ens överleva i graviditeten.

  • Tis 14 maj 08:57 #4 +3
    Sivs skrev 2019-05-14 08:40:55 följande:

    Beklagar sorgen . Men har läst många historier hur ont det gör med tabletterna. Att det är en plågsam process. Jag hade valt att fortsätta graviditeten och föda ut det när förlossningen påbörjar naturligt. Då hinner man ta en farväl av barnet innan den dör naturlig väg. Och kroppen återgår till normal cykel.


    Så hon ska sörja i 24 veckor till med vetskapen om att barnet inte kommer leva? Så hon ska hinna fästa sig vid barnet för att sedan förlora det? I vecka 16 så är det fortfarande ett foster, inget barn. Abort får man göra tills vecka 22. Då är det bättre att hon får ut fostret nu och får lite ont än att hon ska plågas ännu mera psykiskt. Det är nog snäppet lättare att säga hejdå till en benlös 10cm klump än till ett fullgånget barn.
  • Tis 14 maj 11:09 #5

    Jag beklagar! :( Följde dig i din andra tråd och hoppades så att ert barn skulle må bra. Jag har inte själv genomgått ett avbrytande i den veckan men vad jag har hört får man mycket smärtlindring om man vill eftersom man inte behöver ta hänsyn till barnet och vad det får i sig. All styrka till dig! <3

  • Tis 14 maj 12:11 #6
    Praktisk58 skrev 2019-05-14 08:42:02 följande:

    Nu vet jag inte vad det var för andra missbildningar, men om barnet bara har Downs så kan barnet fortfarande få ett lyckligt liv. Kanske bara 20 år men den som har Downs är ofta lyckligare än andra barn.


    Off topic.
  • Tis 14 maj 12:49 #7 +1
    Praktisk58 skrev 2019-05-14 08:42:02 följande:
    Nu vet jag inte vad det var för andra missbildningar, men om barnet bara har Downs så kan barnet fortfarande få ett lyckligt liv. Kanske bara 20 år men den som har Downs är ofta lyckligare än andra barn.

    Du är i känsliga rummet. Tänk vad du skriver och läs vad TS skriver !
  • Tis 14 maj 13:31 #8

    Ts, jag vill bara skriva att jag känner så starkt med dig. Tänker att det måste vara en sådan kris och chock. Glöm inte bort dig själv i allt detta och ta all hjälp du kan få - samtalshjälp, stöd från nära och kära. This too shall pass. Hård, varm kram från mig.

  • Ons 15 maj 19:07 #10 +1

    Jag beklagar! Kan inte annat än skicka styrke kramar till er.

    Jag fick veta i vecka 20,att bebisen dött i vecka 16. Så jag har inte riktigt suttit i samma sits, även om fostret visade sig ha stora missbildningar efteråt. Men i storlek

    Jag kan berätta hur det gick till för mig på sjukhuset, å då blir man inlagd 2 dagar efter tabletten.

    Och får sen cytotec med några timmars mellanrum, för mig kände jag av tabletterna efter några timmar. (från första tills allt var ute så gick det 6-7 timmar) man får som mensvärk, i slutet lite starkare smärta som strålar rakt ner i kroppen, inte jätte ont men det kändes(säkert olika)

    Jag "födde" ut fostret i en toalett, man har en skål i toan som den kommer ut i. Jag vet inte om man gör på något annat sätt, men det kan du fråga om - ifall du hellre vill göra det i sängen till exempel.

    Sedan har man rätt till smärtstillande, bara att trycka på knappen så kommer dom och man får hjälp med det.

    Man har också möjlighet att välja hur man vill göra efteråt, om man vill titta på sitt barn och hålla, eller inte. Om man vill ha kurator stöd så fixar dom det också.

    Efteråt kan man boka in ett samtal, att prata om hur det gått och eventuellt kolla med ultraljud att allting kommit ut.

    Det jag inte fick information om är att brösten kan börja producera mjölk efteråt, vilket hände mig. Så det kan vara bra med en skön sportbh hemma sen, och värmedyna för att hjälpa till att hålla brösten varma.

    Som sagt, skickar massa kramar i mörkret!

  • Tor 16 maj 10:01 #11

    Hej ts. Först vill jag börja med att beklaga. Verkligen, det måste vara fruktansvärt.

    Sen vill jag säga att den första tabletten kommer inte död fostret. Den hindrar gulkroppshormonet i ca 2 dygn så bli inte rädd om du känner rörelser till slutet.

    Sen kommer du få cytotec och de sätter igång värkarna.

    Jag har själv varit med om det, i v 13 dock, men fundera över om du vill se fostret efter. Det valde jag att göra och det har varit en viktig del i mitt sorgearbete.

    De som jobbar med detta är oftast väldigt fina och förstående och jag hoppas du får det bästa stödet.

    Stor kran

  • Tor 16 maj 10:06 #12

    Hej Ts

    Vill bara skicka med dig att du kan få väldigt mycket smärtlindring pg att man inte behöver ta hänsyn till fostret.

  • Mån 20 maj 20:16 #13
    Praktisk58 skrev 2019-05-14 08:42:02 följande:

    Nu vet jag inte vad det var för andra missbildningar, men om barnet bara har Downs så kan barnet fortfarande få ett lyckligt liv. Kanske bara 20 år men den som har Downs är ofta lyckligare än andra barn.


    LÄS! TS har ju skrivit att barnet har an massa andra missbildningar, INTE BARA Downs! Det är totalt okänsligt att ifrågasätta hennes beslut! 
  • Lör 8 jun 17:50 #13

    Ts, jag har gått igenom samma sak i sept 2018. Mitt barn hade down syndrom och även hydrocephalus dvs vidgade hjärnventriklar och vatten på hjärnan. Vi valde att avbryta. Tyvärr hade alla genetiska provet tagit så lång tid att få tillbaka så tyvärr var jag redan i v 19+4 när vi avbröt. Det var en svår tid även om vi aldrig tvivlade pa vårat beslut.

    Tiden efter var jobbig och speciellt utomståendes kommentarer om att vi borde behållit då barnet ?bara? hade down syndrom. Vi hade läst på och tyckte inte att down syndrom var så ?bara? och speciellt inte med hydrocephalus. Folk ska alltid ha åsikter om allt trots att de själva inte behövt ta hand om ett barn med down syndrom eller ställts inför ett beslut som vi gjort. Jag har dessutom tre barn redan som jag inte ville skulle behöva stå tillbaka för att vi beslutade att behålla ett gravt handikappat barn. Så även om vi sörjde det friska barn vi aldrig fick så ångrar jag inte beslutet vi tog. Det tog flera månader tills jag kände mig så hel man kan bli efter något sådant här,men nu känner jag att den värsta sorgen mattats av.

    Jag kan inte svara på dina frågor om vad som händer rent medicinskt vid aborten då jag bor i USA och här genomförs sena aborter annorlunda,men sorgen efteråt är densamma.

    Tillåt dig att sörja även om du får höra elaka människor säga att du inte får det då du tog bort ditt barn. Gud ska veta att jag fått höra min beskärda del av dessa grymma människor. Men sorg är sorg oavsett hur man förlorat ett barn fick jag sagt till mig av en klok människa och det ar så sant.

    Jag hoppas du mår bra nu efter aborten och att du vågar försöka igen om du vill ha ett barn till. Jag blev gravid tre månader efter min abort.

  • Lör 8 jun 19:05 #15
    Praktisk58 skrev 2019-05-14 08:42:02 följande:

    Nu vet jag inte vad det var för andra missbildningar, men om barnet bara har Downs så kan barnet fortfarande få ett lyckligt liv. Kanske bara 20 år men den som har Downs är ofta lyckligare än andra barn.


    Helt fel. Barn och ungdomar går väldigt ofta på antidepressiva och ångestdämpande. Bland tonåringar med DS så har jag enbart mött ett fåtal som inte går på antidepressiva. Det är svårt att aldrig passa in, att aldrig kunna få barn, göra karriär, inte ta körkort eller ens köpa villa. Vissa kan inte ens åka buss eller laga middag självständigt. Tonåringar med DS tänker ofta på deras framtid.

    När man skriver '' bara ds'' så han man noll respekt för det lidande som DS ofta orsakar fysiskt och psykiskt.
  • Tor 13 jun 21:08 #15
    Jw83 skrev 2019-06-08 19:05:56 följande:

    Helt fel. Barn och ungdomar går väldigt ofta på antidepressiva och ångestdämpande. Bland tonåringar med DS så har jag enbart mött ett fåtal som inte går på antidepressiva. Det är svårt att aldrig passa in, att aldrig kunna få barn, göra karriär, inte ta körkort eller ens köpa villa. Vissa kan inte ens åka buss eller laga middag självständigt. Tonåringar med DS tänker ofta på deras framtid.

    När man skriver '' bara ds'' så han man noll respekt för det lidande som DS ofta orsakar fysiskt och psykiskt.


    Det här var fan det dummaste jag läst på länge.

    Jag har en lillebror med downs syndrom och har varit aktiv inom FUB. Finns inga jag mött som är så glada, underbara och uppriktiga som barn, ungdommar och vuxna med downs. Ingen av de jag lärt känna, vilket är många iom fub, går på några anti depressiva mediciner, alla jobbar eller går i skolan, många har flick/pojkvänner, gör roliga saker på helgerna och lever livet till fullo.

    När man har så dålig insikt som du verkar ha så bör man inte yttra sig på det vis du gör. Usch.
  • Fre 14 jun 06:12 #16
    Nathiis skrev 2019-06-13 21:08:02 följande:

    Det här var fan det dummaste jag läst på länge.

    Jag har en lillebror med downs syndrom och har varit aktiv inom FUB. Finns inga jag mött som är så glada, underbara och uppriktiga som barn, ungdommar och vuxna med downs. Ingen av de jag lärt känna, vilket är många iom fub, går på några anti depressiva mediciner, alla jobbar eller går i skolan, många har flick/pojkvänner, gör roliga saker på helgerna och lever livet till fullo.

    När man har så dålig insikt som du verkar ha så bör man inte yttra sig på det vis du gör. Usch.


    Jag har mycket kunskap och erfarenhet. Speciellt kring ungdomar med DS och deras psykiska hälsa. Jag känner väldigt många med DS och har pluggat många år. Hur vet du vilka i din omgivning som går på ångestdämpande och antidepressiva? Du vet bara att ingen berättat om det för dig. FUB är väl medvetna om den psykiska ohälsan hos dessa barn och jobbar mkt kring det. Konstigt att du missat det när du är så engagerad.

    Att man har en flickvän, går i skolan, ler och gör saker på helgerna innebär inte per automatik att man mår psykiskt bra. Det är farligt att inte uppmärksamma hur dessa barn mår. Ångest och mörka tankar kommer på nätterna, när domär ensamma med någon dom litar på eller kan visa sig i avvikande beteende.
  • Lör 15 jun 08:45 #17

    jag vill jag vill förtydliga att barnet i magen hade Downs syndrom + massa andra fel som gjorde att han inte skulle överleva utanför magen

    Detta handlar alltså inte om down syndrom eller inte. Jag har kompisar som har barn som har Downs syndrom. Jag har även jobbat med barn med olika diagnoser Varför många hade Downs syndrom autism och Asperger och en hel del massa andra -och det är helt rätt de är underbara gulliga levnadsglada!

    men det barnet jag bar i magen kunde inte överleva utanför livmodern. Det var därför jag valde att ta bort det.

  • Lör 15 jun 08:54 #18
    Praktisk58 skrev 2019-05-14 08:42:02 följande:

    Nu vet jag inte vad det var för andra missbildningar, men om barnet bara har Downs så kan barnet fortfarande få ett lyckligt liv. Kanske bara 20 år men den som har Downs är ofta lyckligare än andra barn.


    m

    Sluta med detta trams.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll