Pojkvän med borderline

Det är såhär det kommer att bli att ha ett förhållande med honom. Gillar du det varmt/kallt utom din kontroll, fortsätt, om inte, gör slut.

Du kan inte göra något för att ändra hans beteende.

Om du bekräftar honom så kommer han fortsätta såhär, om du är kall så kommer han bli besatt/farlig. Det finns inget du kan göra, ditt liv kommer bli ett helvete.

Flyttar ni ihop så kommer svartsjukan/kontrollbehovet. Har han inget att vara svartsjuk på så kommer han hitta det. Han har redan gått igenom dina sociala medier och gått igenom varje bild du lagt upp på Instagram/facebook och vet exakt vilka som kommenterat och gillat. 

Du kommer få ett helvete hur du än gör.

Du vill ha honom i ditt liv och ni fungerar fint när -han är sig själv-. Men hans borderline är ju också han du kan inte välja endast en del av honom.

Vet du om och vilken behandling han får för sin psykiska ohälsa, uppenbarligen fungerar inte nuvarande åtgärder särskilt bra. Han bör kanske söka vidare där. Om ni väljer ett liv tillsammans så väljer du också detta liv för ditt barn, hur kommer ditt barn att påverkas av att leva i en situation för barnet blir älskat ena stunden och ögonblicket senare stöts bort samt att se sin mamma utsättas för detta.

Han bör ta tag i sitt psykiska mående själv, du ska inte behöva förändra dig och gå på tå för hans skull, då tappar du snart bort dig. Du ska inte heller bli hans terapeut. Det här är en resa han måste göra för din egen skull. Du kan finnas där, men resan måste han göra själv.

Du bör lugnt markera när han uppför sig olämpligt mot dig, för din egen skull och för ditt barn skull. Du visar för ditt barn att man ska sätta värde på sig själv, du ska vara en förebild.

Säg till honom att om du inte fullföljer behandlingen han går på är det du som måste ge upp honom. Pausa förhållandet tills han har gjort det. Säg att du inte orkar med annars.

Eller fortsätt slå knut på dig för att bekräfta honom tills du blir som en disktrasa till slut, o själv behöver hjälp av psykiatrin.

Det spelar ingen roll hur du bemöter honom! Du kan inte ta bort hans diagnos som påverkar honom och gör honom till den han är! Oavsett hur du är eller vad du gör så kommer han att vara så här!

Det är inte hans fel och att han mår så här och det är inte hans val.. Men DU har ett val, och du behöver välja bort honom och lägga din energi på dina barn istället!

Men han mår ju iaf tillräckligt bra för att sköta jobb, praktiska saker o att kunna träffa dig ibland. Vadå att han inte fått rätt hjälp att det inte "fungerat", vad skulle rätt hjälp vara då? Går han i terapi, medicinerar? Han avvek ju från behandlingarna som erbjöds honom?

Du kan säga till honom att du inte vill pressa, att det mera handlar om att du inte orkar med den ständiga berg-o-dalbanan bara. 

Om han inte tar in nåt, hur ska du själv då orka?

Förstår vad du menar när man har känslor för nån, men just därför är det extra viktigt att försöka behålla förnuftet.

Du kan också säga till honom att ni gemensamt kan gå i parterapi.

Jag tycker att du ska fråga dig själv hur du redan efter ett halvår kan älska någon så mycket att du står ut med hans mycket problematiska beteende. Han kan inte hjälpa hur han mår nej, men han har fortfarande ansvar för sitt beteende. Tror du verkligen inte att du kan hitta någon annan att älska, som är mer stabil? Att ni redan efter ett halvår har dessa problem är djupt oroande och borde vara skäl nog att dra öronen åt sig. Du ska inte behöva "bemöta" honom på något specifikt sätt. Ni är vuxna och har lika ansvar för att er relation fungerar. Eller tycker du inte att du förtjänar en mogen och någorlunda stabil man? Denne man är inte det, oavsett vems "fel" det är. Faktum är att han låter regelrätt obehaglig. Ömsom besatt och kall...

Förresten, hur gammal är han?

Många har liknande erfarenheter och flera har redan avrått dig från att fortsätta detta. Jag förstår att det inte är vad du vill höra, men läs dina inlägg en gång till. Du skriver "för det mesta har vi det bra", men det låter inte så? Snarare som en massa drama. Det du beskriver hade varit ok om det hände EN gång. Men inte gång på gång, under bara ett halvårs tid.