Säg till honom att om du inte fullföljer behandlingen han går på är det du som måste ge upp honom. Pausa förhållandet tills han har gjort det. Säg att du inte orkar med annars.
Eller fortsätt slå knut på dig för att bekräfta honom tills du blir som en disktrasa till slut, o själv behöver hjälp av psykiatrin.
Förresten, hur gammal är han?
Förresten, hur gammal är han?
- Behandling som ett absolut krav. Att han mår dåligt är inte en anledning att avstå behandling tills han mår bättre, utan ett skäl att börja omedelbart.
Vilket han inte gör, dvs börjar men avviker från behandling gång på gång enligt Ts.
Alltså gör bara ingenting just nu. Ingenting! Gå istället ut o promenera, jogga, gå på bio, träffa folk etc etc. Nåt som får dig att tänka på nåt annat! Det verkar ha gått baklås i ditt huvud nu, det skulle det f ö göra med mig också om jag var mitt uppe i det där o snurrade in mig i alla dessa tankar. Snälla!? Räcker med att han är knäpp, vill du bli lika knäpp som han?!
Herregud.
Det är precis det jag gör,
Skriver inte ner hela mitt liv här.
Tråden handlar om mitt förhållande till honom.
Därför ber jag om råd hur jag ska agera i det.
Det är inte så att jag sitter i ett rum och glor och ältar sönder.
Men om du bestämt dig för att inte lämna så har du ju svaret klart för dig. Då är ju alternativet att stanna i detta av- och på förhållande? Det är väl av just nu tydligen, men det är väl bara för dig att sitta med öppna armar och vara snäll och förstående och kärleksfull när han vill använda dig som känslomässig kraftkälla nästa gång. Jobba lite på vilka övriga av dina personliga behov som du kan lägga åt sidan så att du inte belastar den här stackars pojken för mycket. Att du har ett jobbigt ex är ju belastande, att du har barn är belastande, skulle du därutöver drabbas av arbetslöshet eller att en förälder/närstående blir sjuk eller avlider så att du blir ledsen och behöver tröst och stöd, ja då är det bara att lägga det åt sidan helt enkelt. Men viktigast såklart att du ser till att den här fantastiska killen inte på något sätt upplever att du behöver något från honom. Du är till för honom och hans mående, motsatta hållet kan du glömma. Men det är tydligen inget problem heller. Lycka till med att radera dig själv och dina behov. Tycker det är synd men du väljer ju själv hur du vill leva och vilken typ av man du vill ha sällskap av på din resa, synd bara att dina barn också påverkas av dina val. Men det vill du inte heller höra nej. Sorry.
Det känns bara som att hur jag än skriver så blir jag idiotförklarad.
Jag skapade tråden för att utbyta erfenheter, få råd och tips på hur det eventuellt ska kunna fungera mellan oss.
Jag är tillräckligt intelligent för att förstå att det finns en väldigt liten chans för att få det att funka.
Om ni nu är så trötta på mig så behöver ni ju inte läsa eller svara?
Sen har jag valt att inte berätta om vilken hjälp han får och och vilket stöd han har av olika anledningar.
Hur mitt liv ser ut i övrigt har jag också valt att inte berätta om.
Återigen tråden handlar om mig och han.
Jag är inte sur på någon av er,
Jag har hela tiden varit tacksam för allt stöd jag fått.
Jag är nog inte världens stabilaste person just nu, nej.
Jag ligger i vårdnadstvist, mitt ex beter sig illa, har ansökt om kontaktförbud igen,
Han har numera åtta polisanmälningar på sig, killen jag är kär i visade sig vara psykiskt sjuk.
Han lämnar mig av okänd anledning.
Nej, jag var eller är inte redo att förlora honom nu då han ändå skänkt någon sorts lycka till mig och fått mig glömma allt det jobbiga med exet.
Alla hans dåliga sidor kom fram alldeles för sent, då var jag redan kär.
Jag är arg och förbannad på mig själv för att jag inte släpper honom,
Tro mig jag vet att det vore det bästa.
Jo han har hjälp, det har kommit fram de senaste veckorna.
Väljer att inte gå ut med den ingon här.
Nej jag har väl inte ställt några större krav på honom, mer än att han ska vara ärlig hela tiden och det har han varit, lite väl mycket ibland kanske.
Tack,
Ja jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur allt det här och fortfarande vara en hel person.
Jag har stöd genom kommunens samtalsstöd då karusellen med exet hållet på i över ett år.
Har familj och vänner som också finns där så jag är inte ensam.
Samtidigt känner jag mig just nu så fruktansvärt ensam och tom.
Det är väl därför jag inte kan släppa honom i nuläget.
Kram