• Anonym (Vad gör man?)

    Pojkvän med borderline

    Hej!

    Söker mig hit för att få något slags råd för hur jag ska hantera min ?pojkvän?.

    Träffade en underbar kille för drygt sex månader sen genom en dejtingapp.

    Vi skrev med varann i några veckor innan vi träffades första gången.

    Vi klickade direkt, hördes dagligen dygnet runt efter våran första träff.

    Men eftersom vi bor en bor ifrån varann, jag har barn, inte han så dröjde det ca 4 veckor innan vi sågs igen. Efter den gången började vi träffas varje vecka.

    Han har varit öppen med sin psykiska ohälsa sedan start men det är de senaste två månaderna som jag har förstått hur illa det är.

    Senaste månaden har varit väldigt intensiv, han säger att han älskar mig, vill bo med mig, vill ha barn med mig för att nästa dag stöta bort mig och säger att jag bör hitta någon bättre.

    Helgen som var så såg jag på riktigt hur pass dåligt han mår, han var här på fredagen och sov över, lördag morgon hade han panik och åkte hem tidigt för att han mådde så dåligt och sa att det aldrig kommer att funka.

    Sen kom han tillbaka på eftermiddagen och sa att han bara måste vara med mig och han skulle göra allt i sin makt för att pressa bort impulserna han får att stöta bort mig.

    Han älskar mig och vill bara vara med mig.

    Senare på kvällen åkte han hem då mina barn skulle komma tillbaka från sin pappa.

    Han sa Jag älskar dig och åkte.

    I söndags började karusellen igen då han säger att vi bara bör vara vänner, han mår skit och stöter återigen bort mig.

    Är kall och vill knappt prata med mig.

    Han säger att det här blir bäst för oss båda två.

    Jag förstår på ett sätt att han är rädd, det här händer i princip varje vecka, han stöter bort mig i några dagar för att sedan komma tillbaka.

    Jag förstår att det egentligen är hans borderline som gör att han agerar så här.

    Men hur bemöter jag honom på bästa sätt?

    Jag älskar verkligen honom och jag vill verkligen inte ge upp honom då vi har det så himla bra ihop när han är ?sig själv?.

    Jag försöker att bekräfta och visa att jag finns där för honom.

  • Svar på tråden Pojkvän med borderline
  • Anonym (Vad gör man?)

    Men gud,

    De ser mig inte ligga och gråta!

    Vad tror ni att jag är för en person?

    Alltså den här tråden handlar inte om mina barn.

    Jag försäkrar er att de är lyckliga och älskade,

    Jag väljer att berätta en liten del av mitt liv här.

  • Anonym (Vad gör man?)

    Men gud,

    De ser mig inte ligga och gråta!

    Vad tror ni att jag är för en person?

    Alltså den här tråden handlar inte om mina barn.

    Jag försäkrar er att de är lyckliga och älskade,

    Jag väljer att berätta en liten del av mitt liv här.

  • Anonym (Vad gör man?)

    Anomym huh,

    Ja det här är inte klokt egentligen.

    Förlåt om jag frågar men har du varit med om liknande?

    Om du orkar får du gärna berätta vad som hände.

    Tack för ditt stöd!

  • pyssel

    För fem dagar sedan hade du en gnutta klarsynthet om var han positionerar sig själv i förhållande till dina barn. Han var ju väldigt tydlig vem som är viktig och varifrån du fått att han älskar dig är en gåta. Han åkte just upp på förstaplatsen igen för er båda genom att du öht tog in honom i ert liv igen.

    Du är igång med att fortplanta ett socialt arv som MaryM skrev till dig.


    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-06-11 22:27:47 följande:

    Nu är det helt slut.

    Han kom fram till så här 7 månader senare att han inte klarar av att jag har barn och att han inte blir första prio för mig.

    Helt sjukt och nu känner jag att det är lika bra.

    Kanske skulle kunna funka om några år om han tar tag i sina problem och inser att det är han som är problemet.

    Han vill inte dela mig med någon och han vill ha mig för sig själv.

    Jag har gråtit och varit förbannad om vart annat de senaste dagarna.

    Det kommer att bli en skitjobbig tid framöver eftersom att jag saknar honom så himla mycket.

    Men måste försöka släppa och tänka att han inte kommer kunna ha en vettig relation förens han fixar sig själv.


    Alla hästar hemma
  • Anonym (Erfarenhet)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-06-13 12:55:39 följande:

    Tyvärr känner jag ingen lättnad alls.

    Bara gråter och gråter.

    Det värsta är att han älskar mig,

    Okej om han sagt att känslorna är borta.

    Då kanske det vore lättare.

    Nu är det bara ett enda mörker.

    Jag vet att det kanske är bättre i längden för mig.

    Men nu gör det bara så ont.


    Han bara leker med dig. Varför?

    Jo för att: Han mycket väl är medveten om att han med hans problematik inte kan ha en lång, djup, fungerande relation. Lyssna på mig noga! Han har dig som ett slags tidsfördriv. Han älskar inte dig. Han älskar alla känslor i honom av makten att kunna vrida en människas liv uppochner. För att han vet att han inte kan ha en fungerande relation är du just nu det bästa han kan få.

    Det är inte över.

    Efter uppbrottet med en borderline så blir det som jobbigast. Nu är det av extrem stor vikt, för att avsevärt minska på smärtan och längden på smärtan att: Totalt radera honom ur ditt liv. Förklara för honom att du nu bryter kontakten och att han aldrig mer kommer höra från dig. Och nu börjar den riktiga kampen, att hålla sig till det. För ditt ex kommer nu göra allt i sin makt att ha kvar dig som medberoende till hans sjuka påhitt. Han kommer försöka vinna tillbaka dig. Säga att han kommer ändras och att allt kommer bli bättre. Tro inte ens en sekund på någon sak han säger. Ignorera, ignorera, ignorera, tills det lägger sig inom några månader. Gör du inte det. Går du in i hans fällor, så blir allt bara långdraget och kan pågå i flera år.

    Jag har gått igenom liknande som du, fast jag är killen och den sjuka var tjejen. Det var ett helvete. Värst var efter uppbrottet. Varför? Jo för jag tillät henne att bränna sig fast i mitt huvud. Nej, sånna raderar man ur ens liv som om de aldrig ens har existerat, det är den enda utvägen. Annars kan du, om du vill, strunta i detta jag har skrivit ifall du gillar smärta och om du trivs med att steg för steg gå under för att aldrig mer bli du själv igen.

    Han bara leker med dig. Han struntar komplett i hur du mår och hur mycket han förstör och har förstört för dig.
  • fornminne

    Tja, det var väl ingen som trodde att han skulle hålla sig borta för evigt? Och ts fortsätter att dansa med i hans sjuka dans. Till ts: Det klart att dina barn märker att något är fel, även om du inte ligger och gråter. Jag är säker på att du ger dem uppmärksamhet och kärlek, men de märker att du inte mår bra. Vilket är helt ok - till en viss gräns. Ingen mår bra jämt och föräldrar är också människor. Barn blir inte traumatiserade för det. Men du måste bryta helt med den här killen för att kunna gå vidare. Blocka honom överallt osv. Prata sedan med din samtalskontakt om hur du själv ska gå vidare. Bli fri från ditt beroende. Kanske börja umgås med män som är bättre förebilder för dina barn? Som vänner om inte annat. Man måste ju faktiskt inte vara ett par för att umgås, träffa barnen mm. Själv bör du förbli singel tills du har brutit dina osunda attraktionsmönster, vilket kan ta tid. Du dras till män som är opålitliga och sviker. Så länge du inte tar tag i grundproblemet, kommer det att fortsätta.

  • Anonym (Vad gör man?)

    Känner att jag måste uppdatera tråden.

    Vi valde att ge vårat förhållande en chans och det var det absolut bästa beslutet vi tagit.

    Kommer förmodligen få en massa pekpinnar men allt har blivit helt fantastiskt bra.

    Inte ett ända bråk och jag är så otroligt lycklig.

    Vi behövde bara lita på varann till 100%.

    Tackar för alla råd och alla er som har brytt er.

  • Anonym (Destruktivt)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-07-08 02:03:08 följande:

    Känner att jag måste uppdatera tråden.

    Vi valde att ge vårat förhållande en chans och det var det absolut bästa beslutet vi tagit.

    Kommer förmodligen få en massa pekpinnar men allt har blivit helt fantastiskt bra.

    Inte ett ända bråk och jag är så otroligt lycklig.

    Vi behövde bara lita på varann till 100%.

    Tackar för alla råd och alla er som har brytt er.


    Hur går det för er?
  • Anonym (Bordis)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-07-08 02:03:08 följande:

    Känner att jag måste uppdatera tråden.

    Vi valde att ge vårat förhållande en chans och det var det absolut bästa beslutet vi tagit.

    Kommer förmodligen få en massa pekpinnar men allt har blivit helt fantastiskt bra.

    Inte ett ända bråk och jag är så otroligt lycklig.

    Vi behövde bara lita på varann till 100%.

    Tackar för alla råd och alla er som har brytt er.


    Wow! Åh vad bra! Är så glad för er skull! Gläder mig att läsa!
  • smulpaj01
    Anonym (Erfarenhet) skrev 2019-06-16 21:26:57 följande:

    Han bara leker med dig. Varför?

    Jo för att: Han mycket väl är medveten om att han med hans problematik inte kan ha en lång, djup, fungerande relation. Lyssna på mig noga! Han har dig som ett slags tidsfördriv. Han älskar inte dig. Han älskar alla känslor i honom av makten att kunna vrida en människas liv uppochner. För att han vet att han inte kan ha en fungerande relation är du just nu det bästa han kan få.

    Det är inte över.

    Efter uppbrottet med en borderline så blir det som jobbigast. Nu är det av extrem stor vikt, för att avsevärt minska på smärtan och längden på smärtan att: Totalt radera honom ur ditt liv. Förklara för honom att du nu bryter kontakten och att han aldrig mer kommer höra från dig. Och nu börjar den riktiga kampen, att hålla sig till det. För ditt ex kommer nu göra allt i sin makt att ha kvar dig som medberoende till hans sjuka påhitt. Han kommer försöka vinna tillbaka dig. Säga att han kommer ändras och att allt kommer bli bättre. Tro inte ens en sekund på någon sak han säger. Ignorera, ignorera, ignorera, tills det lägger sig inom några månader. Gör du inte det. Går du in i hans fällor, så blir allt bara långdraget och kan pågå i flera år.

    Jag har gått igenom liknande som du, fast jag är killen och den sjuka var tjejen. Det var ett helvete. Värst var efter uppbrottet. Varför? Jo för jag tillät henne att bränna sig fast i mitt huvud. Nej, sånna raderar man ur ens liv som om de aldrig ens har existerat, det är den enda utvägen. Annars kan du, om du vill, strunta i detta jag har skrivit ifall du gillar smärta och om du trivs med att steg för steg gå under för att aldrig mer bli du själv igen.

    Han bara leker med dig. Han struntar komplett i hur du mår och hur mycket han förstör och har förstört för dig.


    Detta var bland det mest missvisande jag någonsin läst gällande någon med borderline. Det vore faktiskt rentav skrattretande om det inte vore mest tragiskt.

    Du behöver läsa på om diagnosen, gå i terapi och sedan försöka hitta nån annan tjej som kanske vill ha dig. Lycka till!
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (Destruktivt) skrev 2019-07-24 22:49:06 följande:

    Hur går det för er?


    Vi har det jättebra!

    Glad att jag inte förlorade hoppet utan kämpade för oss.

    Nu är han på ett helt annat sätt och jag har nog aldrig upplevt att någon står vid min sida som han gör.
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (Bordis) skrev 2019-07-24 23:56:03 följande:

    Wow! Åh vad bra! Är så glad för er skull! Gläder mig att läsa!


    Jaa!

    Jag är så otroligt lycklig för att vi kämpade på.

    Nu är det som sagt på ett helt annat plan och jag känner att jag får tillbaka precis lika mycket som jag ger om inte mer.
Svar på tråden Pojkvän med borderline