• Anonym (Vad gör man?)
    Tue 14 May 2019 08:27
    8827 visningar
    442 svar
    442
    8827

    Pojkvän med borderline

    Hej!

    Söker mig hit för att få något slags råd för hur jag ska hantera min ?pojkvän?.

    Träffade en underbar kille för drygt sex månader sen genom en dejtingapp.

    Vi skrev med varann i några veckor innan vi träffades första gången.

    Vi klickade direkt, hördes dagligen dygnet runt efter våran första träff.

    Men eftersom vi bor en bor ifrån varann, jag har barn, inte han så dröjde det ca 4 veckor innan vi sågs igen. Efter den gången började vi träffas varje vecka.

    Han har varit öppen med sin psykiska ohälsa sedan start men det är de senaste två månaderna som jag har förstått hur illa det är.

    Senaste månaden har varit väldigt intensiv, han säger att han älskar mig, vill bo med mig, vill ha barn med mig för att nästa dag stöta bort mig och säger att jag bör hitta någon bättre.

    Helgen som var så såg jag på riktigt hur pass dåligt han mår, han var här på fredagen och sov över, lördag morgon hade han panik och åkte hem tidigt för att han mådde så dåligt och sa att det aldrig kommer att funka.

    Sen kom han tillbaka på eftermiddagen och sa att han bara måste vara med mig och han skulle göra allt i sin makt för att pressa bort impulserna han får att stöta bort mig.

    Han älskar mig och vill bara vara med mig.

    Senare på kvällen åkte han hem då mina barn skulle komma tillbaka från sin pappa.

    Han sa Jag älskar dig och åkte.

    I söndags började karusellen igen då han säger att vi bara bör vara vänner, han mår skit och stöter återigen bort mig.

    Är kall och vill knappt prata med mig.

    Han säger att det här blir bäst för oss båda två.

    Jag förstår på ett sätt att han är rädd, det här händer i princip varje vecka, han stöter bort mig i några dagar för att sedan komma tillbaka.

    Jag förstår att det egentligen är hans borderline som gör att han agerar så här.

    Men hur bemöter jag honom på bästa sätt?

    Jag älskar verkligen honom och jag vill verkligen inte ge upp honom då vi har det så himla bra ihop när han är ?sig själv?.

    Jag försöker att bekräfta och visa att jag finns där för honom.

  • Svar på tråden Pojkvän med borderline
  • Anonym (Bps)
    Tue 14 May 2019 13:58
    #41
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 13:32:03 följande:

    Klart att jag inte är så naiv att jag tror att det ska upphöra pga det.

    Menar bara att det går ju att jobba bort borderline.

    Och om jag då är lite mera med i vardagen så kan han kanske ta den hjälp som behövs.


    När jag hade (!) borderline funkade det mycket bättre när vi hade flyttat ihop. Efter 1,5 års intensiv terapi blev jag frisk. Levde med den mannen i nästan 10 år.

    Så jag tycker inte du ska ge upp den där killen. Han kommer aldrig vara skadlig för dina barn eller eventuella gemensamma barn.
  • Anonym (Vad gör man?) Trådstartaren
    Tue 14 May 2019 14:01
    #42
    Anonym (Bps) skrev 2019-05-14 13:58:37 följande:

    När jag hade (!) borderline funkade det mycket bättre när vi hade flyttat ihop. Efter 1,5 års intensiv terapi blev jag frisk. Levde med den mannen i nästan 10 år.

    Så jag tycker inte du ska ge upp den där killen. Han kommer aldrig vara skadlig för dina barn eller eventuella gemensamma barn.


    Var du likadan som min kille innan ni flyttade ihop?

    Jag vill verkligen inte ge upp, jag känner verkligen att han är rätt för mig i alla andra sätt.

    Jag älskar honom verkligen och han är världens finaste annars.

    Han är liksom aldrig elak utan blir bara avstängd.
  • Anonym (Bps)
    Tue 14 May 2019 14:10
    #43
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 14:01:09 följande:

    Var du likadan som min kille innan ni flyttade ihop?

    Jag vill verkligen inte ge upp, jag känner verkligen att han är rätt för mig i alla andra sätt.

    Jag älskar honom verkligen och han är världens finaste annars.

    Han är liksom aldrig elak utan blir bara avstängd.


    Jag gjorde inte slut med honom när vi var isär. Men jag mådde väldigt dåligt, blev osäker, rädd och ibland även svartsjuk.

    Vi hade haft känslor för varandra ganska länge så vi flyttade ihop efter bara 3 månader.

    Vi har fortfarande känslor för varandra trots att det tog slut för ca 3 år sen.

    Jag kunde dock skriva elaka sms när jag kände sådär. Detta slutade jag med inom kort.
  • Anonym (...)
    Tue 14 May 2019 14:11
    #44
    +2

    Jag har varit ihop med en kille med borderline i 10 år och det förstörde mina vackraste undomsår och studieår mellan 19-28. Det tar så fruktansvärt mycket energi och glädje ifrån dig som du behöver till dina barn, om inte annat. Fokus blir helt och hållet på hans mående, man kan aldrig veta om resan, utflykten, festen, eller annat man planerar verkligen kommer att bli av och/eller om det kommer att bli trevligt. Så många drömmar som krossats. Så många tårar. Så dränerande och så tröttsamt. Redan nu är du helt fokuserad på hur HAN mår. Som förälder har du en skyldighet mot dina barn och mot dig själv att bara ta in stabila och positiva människor i ert liv. En borderlineperson är motsatsen till det. Man blir medberoende för att man får så mycket bekräftelse när de dyrkar en och överdriver sin kärlek, men det är falskt. Lämna! Nu!

  • Anonym (Bps)
    Tue 14 May 2019 14:24
    #45
    -1
    Anonym (...) skrev 2019-05-14 14:11:09 följande:

    Jag har varit ihop med en kille med borderline i 10 år och det förstörde mina vackraste undomsår och studieår mellan 19-28. Det tar så fruktansvärt mycket energi och glädje ifrån dig som du behöver till dina barn, om inte annat. Fokus blir helt och hållet på hans mående, man kan aldrig veta om resan, utflykten, festen, eller annat man planerar verkligen kommer att bli av och/eller om det kommer att bli trevligt. Så många drömmar som krossats. Så många tårar. Så dränerande och så tröttsamt. Redan nu är du helt fokuserad på hur HAN mår. Som förälder har du en skyldighet mot dina barn och mot dig själv att bara ta in stabila och positiva människor i ert liv. En borderlineperson är motsatsen till det. Man blir medberoende för att man får så mycket bekräftelse när de dyrkar en och överdriver sin kärlek, men det är falskt. Lämna! Nu!


    Kärleken är inte falsk utan tvärtom mer äkta eftersom borderline personer har mycket kraftigare känslor!
  • Anonym (Vad gör man?) Trådstartaren
    Tue 14 May 2019 14:25
    #46
    Anonym (Bps) skrev 2019-05-14 14:10:33 följande:

    Jag gjorde inte slut med honom när vi var isär. Men jag mådde väldigt dåligt, blev osäker, rädd och ibland även svartsjuk.

    Vi hade haft känslor för varandra ganska länge så vi flyttade ihop efter bara 3 månader.

    Vi har fortfarande känslor för varandra trots att det tog slut för ca 3 år sen.

    Jag kunde dock skriva elaka sms när jag kände sådär. Detta slutade jag med inom kort.


    Jaa jag hoppas att det slutar bra för oss med,

    Men hur ska jag bete mig nu när han är så här nere?

    Ska jag låta honom vara eller bara visa att jag finns här och inte tänkt ge upp?
  • Anonym (Vad gör man?) Trådstartaren
    Tue 14 May 2019 14:28
    #47
    Anonym (...) skrev 2019-05-14 14:11:09 följande:

    Jag har varit ihop med en kille med borderline i 10 år och det förstörde mina vackraste undomsår och studieår mellan 19-28. Det tar så fruktansvärt mycket energi och glädje ifrån dig som du behöver till dina barn, om inte annat. Fokus blir helt och hållet på hans mående, man kan aldrig veta om resan, utflykten, festen, eller annat man planerar verkligen kommer att bli av och/eller om det kommer att bli trevligt. Så många drömmar som krossats. Så många tårar. Så dränerande och så tröttsamt. Redan nu är du helt fokuserad på hur HAN mår. Som förälder har du en skyldighet mot dina barn och mot dig själv att bara ta in stabila och positiva människor i ert liv. En borderlineperson är motsatsen till det. Man blir medberoende för att man får så mycket bekräftelse när de dyrkar en och överdriver sin kärlek, men det är falskt. Lämna! Nu!


    Jag förstår att du känner så.

    Men vad jag förstått så är inte kärleken falsk alls, utan det är den ständiga kampen inombords hos en person med borderline.

    Jag hoppas att du mår bättre idag.
  • Anonym (...)
    Tue 14 May 2019 15:05
    #48
    +1
    Anonym (Bps) skrev 2019-05-14 14:24:45 följande:

    Kärleken är inte falsk utan tvärtom mer äkta eftersom borderline personer har mycket kraftigare känslor!


    Nej, det är falskt, för om man verkligen älskar någon så gör man inte slut med denne stup i kvarten, orsakar drama och elände. Det du ger med denna så kallade kärlek är inget annat än självupptagenhet och egoism. Allt utgår från det egna måendet och det egna behovet. Det är inte kärlek, annat än i fantasin. Borderlinepersonen idealiserar den hen älskar i tanken, men i verkligheten orsakar hen bara lidande. Sann kärlek är enkel och lätt och trygg, som tur är vet jag det nu. Har två barn med en stabil och fin man som alltid finns där för oss alla. DET är kärlek.
  • Anonym (...)
    Tue 14 May 2019 15:17
    #49
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 14:28:07 följande:

    Jag förstår att du känner så.

    Men vad jag förstått så är inte kärleken falsk alls, utan det är den ständiga kampen inombords hos en person med borderline.

    Jag hoppas att du mår bättre idag.


    Tack. Ja, det har gått många år och jag lever sedan 15 år tillbaka med den mest psykiskt stabila människa jag någonsin mött. Fortfarande drar jag en suck av lycklig lättnad varje gång han glatt svarar OK till planer, utflykter, aktiviteter med barnen. Det är aldrig några problem, vi löser det, är tankesättet. Det är fortfarande något jag njuter av. Vill verkligen uppmana dig att inte utsätta barn för den känslomässiga osäkerhet det innebär att leva med eller i närheten av en mänsklig berg- och dalbana. Oavsett hur fin han är på toppen så är majoriteten mer eller mindre djupa dalar.
  • Anonym (Bps)
    Tue 14 May 2019 15:57
    #50
    Anonym (...) skrev 2019-05-14 15:05:22 följande:

    Nej, det är falskt, för om man verkligen älskar någon så gör man inte slut med denne stup i kvarten, orsakar drama och elände. Det du ger med denna så kallade kärlek är inget annat än självupptagenhet och egoism. Allt utgår från det egna måendet och det egna behovet. Det är inte kärlek, annat än i fantasin. Borderlinepersonen idealiserar den hen älskar i tanken, men i verkligheten orsakar hen bara lidande. Sann kärlek är enkel och lätt och trygg, som tur är vet jag det nu. Har två barn med en stabil och fin man som alltid finns där för oss alla. DET är kärlek.


    Att ditt ex inte kände kärlek för dig har med personen att göra och inte med diagnosen. Tråkigt såklart att du slängde bort så många år på ett uselt och kärlekslöst "förhållande". Men i mina relationer har det alltid funnits mycket kärlek (och finns fortfarande för en del av gamla exen, främst från deras sida men även lite från min). Jag känner fortfarande lika stark kärlek till min nuvarande partner även nu när jag inte längre har borderline så just de extremt starka känslorna kommer jag nog alltid ha kvar.
Svar på tråden Pojkvän med borderline