Pojkvän med borderline

Fast grejen är att det inte är du som behöver tips och råd om hur du ska få det att fungera, det är han som behöver hitta verktyg och eventuell medicinering. Problemet är att han hittills inte har, enligt dig, gjort någonting själv för att försöka lösa det (mer än att be om ursäkt tusen gånger) utan det är du som försöker lösa det åt honom.

Det spelar ingen roll att ni har det fantastiskt när allt är bra eftersom det dåliga överskuggar till slut, framför allt när du märker att han inte gör något extra för att få ert förhållande att fungera.

Det är handling som betyder något, inte ord.

Din tråd ger mig dock hopp att kunna finna någon som älskar mig för den jag är även fast jag har en helt annan diagnos. Jag tror att om jag skulle träffa rätt kvinna då skulle jag göra allt för att bli bättre. Jag skulle ta en kula för henne, Vilket det kan kännas som ibland när man står emot tvång. Jag vet inte hur borderline fungerar men vad jag vet finns det väl mediciner som hjälper att dämpa det. Försök få honom att snacka med psyk och du kan kanske få följa med som stöd. Hoppas det ordnar sig för er och jag tycker att du verkligen är en fin människa som kan ser förbi diagnosen. Jag hoppas att jag hittar någon sån själv.

Jag svarar många av er här nu,

Ja jag har barn och jag har ett ansvar gentemot dom.

Skulle aldrig utsätta dom för någon som är farlig.

Men han är inte farlig, känslomässigt labil, ja.

Men därför har jag inte introducerat dom för honom och han har också varit med på det hela tiden.

Jag vet att det är jävligt svårt att få ett förhållande med en person med borderline att fungera.

Därför skrev jag här för att få råd och tips på att hantera situationen, för jag inser att det inte är hållbart attt det ska vara så här upp och ner hela tiden.

Men jag älskar honom och finns det nåt sätt att få det att fungera så vill jag testa det innan jag ger upp.

Har aldrig träffat någon som jag delar samma värderingar med, som jag har så roligt med eller någon jag klickar med i alla plan annars.

Din tråd ger mig dock hopp att kunna finna någon som älskar mig för den jag är även fast jag har en helt annan diagnos. Jag tror att om jag skulle träffa rätt kvinna då skulle jag göra allt för att bli bättre. Jag skulle ta en kula för henne, Vilket det kan kännas som ibland när man står emot tvång. Jag vet inte hur borderline fungerar men vad jag vet finns det väl mediciner som hjälper att dämpa det. Försök få honom att snacka med psyk och du kan kanske få följa med som stöd. Hoppas det ordnar sig för er och jag tycker att du verkligen är en fin människa som kan ser förbi diagnosen. Jag hoppas att jag hittar någon sån själv.

Jaa jag vet att han också behöver ta tag i det här, tro mig..

Men ska det fungera så måste jag lära mig hur jag ska hantera situationen utan att gå ner mig totalt i det här.

Jag ville bara veta om någon varit i liknade situation och om någon vet hur det kan fungera på ett bra sätt i längden.

Men fatta. Det är alltid upp och ner med en borderlinekille. Du kan aldrig veta vem du vaknar upp med. Om dagen ska vara ljus eller mörk. Och att du ens tänker tanken på att fortsätta relationen med honom trots att du har barn får mig seriöst att ifrågasätta din lämplighet som förälder. För detta kan du inte ändra på. Han kommer alltid vara upp och ner, och kräva all din energi. Vad får barnen då? Hur många inställda planer ska de få uppleva? Hur många besvikelser, för att du är trött och ledsen pga relationen? Tänk ett steg längre och prioritera dina barn och dig själv.

Nej, HAN behöver testa evt antidepp som funkar på vissa. Sluta vara så medberoende.