Låter som väldigt svenskt.
Jag tror det du beskriver beror på att alla är olika sociala, vissa har inga problem med att umgås med okända människor. I många andra länder ser man det som en chans att föra en intressant pratstund med andra.
För att personer i 30årsåldern är alltid kärnfriska. Jag förstår inte hur svårt det är att komma på x antal anledningar.
Det enda som varit märkligt är när Agda 85 satte sig bredvid mig när det var ca 2 andra på hela bussen. Men så kanske hon ville känna sig nära någon, inte mig att döma.
Jag åker förvisso sällan kollektivtrafik men när jag gör det och har satt mig så sitter jag där jag sitter tills jag ska gå av. Jag erbjuder min plats om någon ser ut att behöva den men i allt övrigt skulle jag sitta kvar om så bussen, spårvagnen eller vad det är blir helt tom och endast jag själv och den jag sitter bredvid är kvar. Jag behöver inte två säten. Inte på buss, inte i väntrum och heller inte på restauranger.
När jag skulle hem till min mamma och skulle ta bussen , då fullsatt förutom en tjej som satt med sin handväska bredvid sig. såklart så vägrade hon att flytta på väskan och tyckte att jag kunde stå. Orkade inte att bråka med henne så jag valde att stå. Jag fick jag ett blodtrycksfall (gravid v.30 då) och var nära på att ramla, så jag satte mig på kanten på sätet för att inte ramla ihop totalt, hon blev då arg att jag satte mig mot hennes väska.. Förklarade vad som hände och att jag är gravid så blodtrycksfall var vanligt för mig att få. Hon blev helt röd i ansiktet och flyttade sin väska direkt när hon började få blickar från andra medpassagerare..
Tyvärr finns det ju folk som inte har någon som helst empati. Jag ger bort mitt säte även om jag är höggravid och en med kryckor eller en äldre med rullator t.ex kommer in på bussen, är ju för mig en uppenbar sak att göra.