Min dåliga självkänsla förstör förhållandet
För ca 6 månader sedan blev jag sambo med en kille som jag haft ett långdistansförhållande med. Jag flyttade lååååångt för att vi skulle bo tillsammans. Det innebar nytt jobb, ett helt nytt liv och inget socialt nätverk nära mig. I början hade vi det bästa samboförhållandet. Vi gjorde allt tillsammans och vi hade kul. Men efter ett tag inföll sig den tråkiga vardagen och jag som inte har hittat några vänner här, har liksom fallit in i rutinen jobba -sitta hemma - sova - jobba - sitta hemma och så vidare. Min sambo har den senaste tiden blivit alldeles för beroende av sin mobil. Han verkar trivas med att sitta med mobilen klistrad i ansiktet all ledig tid, han kan inte ens släppa den för att t ex. gå på toaletten eller hämta något i ett annat rum. Våra fredag- och lördagskvällar spenderar vi i soffan som två gamla 80 åringar, boooring! Jag har på något sätt under den senaste månaden tappat all självkänsla, ifrågasätter numera allt och tror att det är mitt fel att relationen har blivit så här. Även små saker blir jättekonstiga för mig och jag får för mig att han undanhåller eller ljuger om saker. Jag har fått för mig att han har tröttnat på mig, att det är därför han sitter med mobilen hela tiden. Värsta ångesten fick jag häromdagen när han berättade att han ska hem till en kollega en kväll i helgen. Jag vet inte varför jag får sån panik. Han ska inte dricka eftersom han ska köra de övriga partypojkarna och han säger att han inte ska sova där. Jag vill verkligen att han ska träffa sina kollegor och ha kul men samtidigt växer en panik inom mig och jag vågar inte tänka på hur jag kommer må i helgen när han är där och jag sitter ensam hemma. Är det avundsjuka för att jag inte har någon annan än honom? Är det rädslan att förlora honom? Senaste tiden har vi bråkat mycket om mina reaktioner på saker. Jag försöker ibland fråga om han är trött på mig och sånt och han blir så arg då. Han ogillar att jag tar på mig skuld för något som inte ens existerar. Jag känner att jag måste ta mig ur det här, men känner väl inte att jag får hans stöd riktigt. Han tyckte t ex. att jag ska gå ut på "stan" själv den kvällen han är borta. Men jag är inte typen som tycker om att gå på krogen själv.
Hur ska jag göra för att sluta tycka, tänka och känna så här? Jag vet ju att mitt beteende kommer att leda till att vi avslutar relationen och det vill jag inte. Jag blir frustrerad när jag inte känner igen mig själv.
Kan jag på något sätt få honom att släppa mobilen och försöka skapa ett roligt liv med mig istället?
