Forum Tonåring - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ska det vara såhär?

    Ons 15 maj 20:00 Läst 0 gånger Totalt 10 svar
    Ons 15 maj 20:00

    bryr sig inte om vems det är, bara hon får. Är hennes strumpor skitiga eller borta så går hon bara och tar mina nya oöppnade..."för hon behöver ju". Frukosten vi har duger aldrig, det är bara vissa saker och av vissa märken som duger. Jag handlar mycket på t ex Lidl men det är ju för billigt för henne....vi har alltid fel grejer hemma. Hon gormar och svär och kallar oss och syskonen fula saker. Så fort man ifrågasätter något eller inte håller med höjer hon rösten till skriknivå. Håller jag på att plocka in disk och har någon låda öppen so jag plockar i så ställer hon sig liksom emot den för att ta något i skåpet ovanför och riktigt trycker så mycket hon kan för att försöka stänga den för mig. Håller jag på och sköljer något kommer hon emellan med sitt glas för att ta först...jag blir galen! På kvällen kan hon locka med syskonen in på sitt rum och när vi kommer och säger att de ska lägga sig sitter hon bara och hånflinar åt oss och gör inte en ansats till att hjälpa till. Hon plockar inte undan en grej efter sig. Har hon ätit står allt framme, smör, bröd...och torkar och smälter. Runt hennes matplats är det fullt med kladd och skal, det ser bättre ut där en treåring sitter. Och sedan bara lämnar hon allt. Kläder kastar hon över allt i huset, öppnar hon en förpackning kastar hon bara skräpet på golvet...hon sprider dålig stämning i hela familjen och det hjälper inte att säga åt henne. Jag vet inte vad man ska göra! och däremellan klagar hon bara att vi är dåliga föräldrar o s v för att hon inte får allt hon pekar på och vill ha. Det är inte roligt att ge henne något för hon tackar aldrig och är bara besviken att hon inte fick mer. Jag har aldrig träffat en så egoistisk människa och jag vet inte vad som är fel??!! Syskonen är inte alls som hon, tack och lov. Och hon rä så omogen fast hon snart är myndig... allt hon gör skyller hon på någon annan, det är aldrig hennes fel. Hon orkar inte jobba extra eller orkar inte gå i skolan.

    Hon gör mig så trött och ledsen!

FRÅGA BARNLÄKAREN

  • Ons 15 maj 20:01 #1

    Oj. Halva kom med bara :(

  • Ons 15 maj 20:05 #2

    Hon är 17 år, Hon får hela studiebidraget. Alltid slut efter en vecka. Gnäller över att inte ha råd med något. Vill ha ett extravagant liv med resor och flärd.

    Vi har många barn och inte råd med det nu.

    Hon är aldrig med oss på någonting för det duger inte. Råkar hon sitta med i bilen när vi ska handla vägrar hon hjälpa till för vi handlar på Willys istället för Ica osv.

  • Ons 15 maj 20:12 #3

    Gör som i tonårsbossen, kolla här om du inte sett www.tv.nu/program/tonarsbossen

  • Ons 15 maj 20:13 #4
  • Tor 16 maj 01:53 #5

    Dra in hela studiebidraget tills hon lär sig att visa lite vanligt hyfs. Hon beter sig som hon gör för att ni tillåter det. Ar pappan närvarande?

  • Tor 16 maj 07:51 #6

    Pappan lever inte sen 6 år tillbaka.

    Hon har fått mycket hjälp och stöd kring detta.

    Hon blir inte bättre, hon blir värre.

    Jag har 3 barn till efter henne, halvsyskon.

    När sista föddes så tittade hon inte på henne på flera veckor. Visade inte ett enda tecken. Förutom när hon skrek, då säger hon - rätt åt dig, du får fan skylla dig själv som fortsätter skaffa ungar.

    Lillebror säger dagen efter min förlossning när jag ligger i soffan med smärta - mamma du ser fortfarande ut att vara gravid. Dottern garvar ihjäl sig - så jävla rätt! Du säger verkligen vad du tycker!

    Varpå lillebror fyller i- jag menar att det ser ut som att hon har ont i ryggen fortfarande.

    Då går hon.

    Såhär ser det ut.hela tiden.

  • Tor 16 maj 08:23 #7

    Du har en tonåring och så kan det vara. Speciellt om de mår dåligt. Kanske hon känner att du inte har tid för henne med alla småsyskon? Du nämner inte när hennes pappa gick bort, men det kommer ju förfölja henne resten av livet. Kanske hon inte trivs med sin låtsaspappa?

    Hon kanske är deprimerad? Har hon kontakt hos bup? Det är jätte viktigt att hon får hjälp så att hon åtminstone klarar av skolan.

    Nu har jag själv inga egna tonårsbarn men jag var själv ett sådant barn som du beskriver och jag var utbränd/deprimerad med en väldigt dålig familjesituation.

  • Tor 16 maj 09:01 #8

    Du har där hemma en helt vanlig tonåring gånger 2.
    Det du nämner om att pengarna tar slut på två dagar, att "ingenting duger", att hon surar, gnäller och har det allmänt stökigt och inte plockar undan efter sig , är helt vanligt tonårsbeteende.

    Att hon försöker trycka till dig "lite extra" med hårda kommentarer beror antagligen på att hon mår dåligt pg hennes pappas bortgång. Hon (även om hon inte kan sätta ord på det själv) känner sig antagligen dubbelt sviken, av sin pappa för att han "lämnade henne kvar ensam" när han gick bort, och av dig för att du fortsatt "leva" och träffat en ny och skaffat en mängd nya barn (="glömt bort/svikit" hennes pappa) så fort, Har du skaffat en ny partner och 3 till barn på 6 år? Eller hade du och pappan separerat innan han gick bort?

    Hon är ledsen känner sig sviken och också antagligen väldigt arg på dig som hon tycker snabbt har glömt bort både henne och pappan och nu bara har tid för de nya barnen. Detta kommer till uttryck när hon ex säger "rätt åt dig" etc.
    Att hon tar med sig småsyskonen in på rummet är däremot något du skall vara glad för då det visar att hon tycker om dem och vill umgås med dem och vill på något sett vara en del i deras familj och känna sig som storasyster. Detta skall du uppmuntra och inte istället gnälla över att hon sedan inte hjälper till vid läggning.

    Tror du (och din nye man) behöver har gigantiskt med tålamod med tjejen och faktiskt istället överösa henne med kärlek, och uppmuntra att hon vill vara med småsyskonen. Det enda jag kan tycka att ni kan sätta lite hårt mot hårt är vad gäller pengarna, är studiebidraget slut på två dagar, ger ni henne inga mer pengar. Alternativt ger ni inte henne hela studiebidraget (om hon slösar bort det utan att det räcker till sådant som faktiskt måste betalas varje månad ex mobilen eller vad ni nu kommit överens om).

  • Tor 16 maj 12:23 #9

    Det låter i mina öron som en helt vanlig tonåring, dessvärre. Kanske något omogen för sin ålder, men ändå. 

    Hon har ju varit med om många livsomvälvande saker de sista åren - pappans bortgång, att du har träffat en ny och hon har fått tre småsyskon som säkert tar upp en del av er tid och energi (av förklarliga skäl). 

    Det är inte lätt, men hon behöver dig mer än någonsin nu. Om 10 år kommer ni förhoppningsvis se tillbaka på den här tiden och skratta. Just nu är det ganska synd om henne. 

  • Fre 17 maj 22:47 #10
    Mammans83 skrev 2019-05-16 07:51:53 följande:

    Pappan lever inte sen 6 år tillbaka.

    Hon har fått mycket hjälp och stöd kring detta.

    Hon blir inte bättre, hon blir värre.

    Jag har 3 barn till efter henne, halvsyskon.

    När sista föddes så tittade hon inte på henne på flera veckor. Visade inte ett enda tecken. Förutom när hon skrek, då säger hon - rätt åt dig, du får fan skylla dig själv som fortsätter skaffa ungar.

    Lillebror säger dagen efter min förlossning när jag ligger i soffan med smärta - mamma du ser fortfarande ut att vara gravid. Dottern garvar ihjäl sig - så jävla rätt! Du säger verkligen vad du tycker!

    Varpå lillebror fyller i- jag menar att det ser ut som att hon har ont i ryggen fortfarande.

    Då går hon.

    Såhär ser det ut.hela tiden.


    Kanske börja i andra änden. Pappa gått bort, mamma träffat ny, ny flyttat in och ett, två, tre nya syskon. Allt under 6 år. Och nu är hon även i tonåren, hur tänker du att hon borde må? Tycker du det är konstigt om hon har haft och har det jobbigt med alla förändringar i sitt liv?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll