Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur säga upp kontakten med min sjuka mamma?

    Ons 15 maj 21:10 Läst 0 gånger Totalt 15 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Nj) - Visa alla inlägg
  • Anonym (Nj)
    Återställ
    Ons 15 maj 21:10 #1

    Går det att glesa ut kontakten utan att direkt säga upp kontakten för att undvika att hon flippar ur med ett kraftigt utbrott?

    När du säger att du är rädd för henne? Vad menar du då?

    Det finns anhöriggrupper till folk med EIPS i sin närhet, har du testat att besöka en sådan för att få tips av folk i samma situation som dig?

    www.anbo.se/

  • Anonym (Nj)
    Återställ
    Ons 15 maj 21:46 #5

    Har du testat taktiken att hålla med henne? Försöka avväpna henne genom att hålla med att du är ego, hemsk och att du sviker henne. Och eftersom du sviker och gör henne ledsen gång på gång så är det bättre för henne att ni inte har någon kontakt för hon blir ju bara ledsen och besviken.

    Testa att ta kontakt med anbo så kan de slussa dig vidare till rätt instans!


    Anonym (Jobbigt) skrev 2019-05-15 21:35:51 följande:

    Jag har provat att glesa ut kontakten, höra av mig mindre och mindre men det funkar liksom inte. Hon släpper inte mig. Jag vågar aldrig stå upp mot henne, jag undviker allt som kan göra att hon blir upprörd.

    Nu har vi inte setts på ett halvår och då har jag skyllt på att det varit mycket med graviditeten, hon frågar när vi ska ses och jag undviker att svara, vill inte bestämma något, sagt att vi får se. Egentligen vill jag bara skrika att låt mig vara, jag vill inte ha med dig att göra..

    När vi "bestämt" att vi ska ses (när jag sagt kanske men enligt henne har jag då lovat) kan jag få långa sms med hur jag sviker henne, hur hemsk och ego jag är. Det är liksom det värsta jag gjort mot henne, medans hon gjort tusen gånger värre saker. Men det erkänns aldrig.

    Jag är rädd att hon ska "straffa" mig på något sätt när jag sätter mig emot henne. Att hon dyker upp hemma hos mig och är helt galen, jag vet inte vad hon kan hitta på men hon har liksom inga gränser.

    Jag har aldrig pratat med någon om min situation, mer än nära vänner och familj som vet hur det ligger till men har funderat på att kanske göra det. Kanske hade varit bra, det känns så överväldigande ibland. Var börjar man liksom..


Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll