Sambon gör mig besviken och äcklad

Jag träffade min nuvarande kille för 3 år sedan. Hade innan dess precis separerat från ett dåligt förhållande och hade därför inget boende så fick nos hos mamma tills jag hittade en lägenhet.

Under denna tid hos mamma dejtade jag en ny kille. Allt var helt perfekt och underbart.

Jag fick min lägenhet och han flyttade då in hos mig.

Så nu kommer bekymret...

Jag köpte varenda möbel och inredning själv. Tallrikar, glas, allt. Fixat och satt upp tavlor, hyllor allting själv.

Han flyttade in och tog med sig lite kläder.

Jag betalar hyra, el, Internet, hemförsäkring, kanaler och Netflix. Summan landar på 7500.

Han betalar inget.

I 3 månader var jag tyst och sa till honom att om han ska bo här med mig så får han också bidra. Så han började stå för maten.

I alla fall. Han köpte mat EN gång, fyllde kyl och frys så det räckte för 2 veckor. Men sen när det tog slut så var jag tvungen att gå handla. Han handlade en gång och tänkte det räcker.

Så då la jag ut 7500 för hemmet och sen mat resten av tiden ca 2000.

Sa till honom flera gånger. Du står för maten, det är ditt ansvar att gå handla och se till så det alltid finns mat i kyl och frys, inte handla en gång sen nog med det.

Han blev så sur på mig och kallade mig snål?

Sen dess handlade han när han kände för det.

Så på 3 år har han handlat sammanlagt 6-8 gånger. Och då är det räknat 1 gång per månad. Så ja 6-8 månader av 3 år (36 månader).

Detta är inte okej och vi har bråkat så mycket om det att han bestämde sig för att flytta hem?!

Men han flyttade hem och kom ändå varje dag till mig. Han är här varje dag men har kläder och allt hos familjen.

Han påstår vi är sambos men han har inget här, kommer kring 21-23, förväntar sig att jag ska laga mat till honom.

Jag har inte råd att stå för kostnader hemma och mat för 2 och han ska inte lägga en enda krona.

Men i alla fall igår köpte han godis och choklad. Imorse var där över och det fanns 1 chokladbit kvar.

Han vaknade idag och Sa att han inte vill äta sånt skit mer.

Okej tänkte jag.

Så i förmiddags åt jag den sista chokladbiten innan han kom, när jag var själv. Han blev så sur på mig och kallade mig egoist, varför åt jag chokladen när vi kunde ha delat? Men han var inte hemma och plus sa han att han inte ville äta sånt mer.

Så hela kvällen har han legat i sängen och surat och jag har legat i soffan.

Frågade honom men fick inget svar. Han låg knäpptyst.

Så jag gick in i rummet för att se vad han gör. Han blev helt chokad och la ifrån sig telefonen, helt rädd. Kalsongerna var halvt nere.

Han låg alltså där och runkade medan jag satt i soffan.

Jag blev så äcklad och förbannad!!!

Överreagerar jag?

Vad är felet alltså.... är det ens okej att leva så här, är det ens ett samboförhållande?

Var det rätt av honom att bli sur för jag tog sista chokladen?

Är det rätt att han ligger och runkar och jag är i rummet bredvid?

Usch är besviken, ledsen och äcklad.

Tack för era svar.

Han hade som sagt inget hos mig, inga kläder eller saker alls. Men han sov här inatt. Jag tog nyckeln av hans nycklar när han sov och när jag kom hem från jobb så skrev jag sms om att det får vara nog nu!

Kånns bara så tufft. Älskar honom och var van med honom, även om han inte betalat för sig och köpt hem mat så var han snäll de gånger han inte blev arg och vi hade det mysigt ihop.

Jag är han är 26 och jag är 29 år.

Jag träffade min nuvarande kille för 3 år sedan. Hade innan dess precis separerat från ett dåligt förhållande och hade därför inget boende så fick nos hos mamma tills jag hittade en lägenhet.

Under denna tid hos mamma dejtade jag en ny kille. Allt var helt perfekt och underbart.

Jag fick min lägenhet och han flyttade då in hos mig.

Så nu kommer bekymret...

Jag köpte varenda möbel och inredning själv. Tallrikar, glas, allt. Fixat och satt upp tavlor, hyllor allting själv.

Han flyttade in och tog med sig lite kläder.

Jag betalar hyra, el, Internet, hemförsäkring, kanaler och Netflix. Summan landar på 7500.

Han betalar inget.

I 3 månader var jag tyst och sa till honom att om han ska bo här med mig så får han också bidra. Så han började stå för maten.

I alla fall. Han köpte mat EN gång, fyllde kyl och frys så det räckte för 2 veckor. Men sen när det tog slut så var jag tvungen att gå handla. Han handlade en gång och tänkte det räcker.

Så då la jag ut 7500 för hemmet och sen mat resten av tiden ca 2000.

Sa till honom flera gånger. Du står för maten, det är ditt ansvar att gå handla och se till så det alltid finns mat i kyl och frys, inte handla en gång sen nog med det.

Han blev så sur på mig och kallade mig snål?

Sen dess handlade han när han kände för det.

Så på 3 år har han handlat sammanlagt 6-8 gånger. Och då är det räknat 1 gång per månad. Så ja 6-8 månader av 3 år (36 månader).

Detta är inte okej och vi har bråkat så mycket om det att han bestämde sig för att flytta hem?!

Men han flyttade hem och kom ändå varje dag till mig. Han är här varje dag men har kläder och allt hos familjen.

Han påstår vi är sambos men han har inget här, kommer kring 21-23, förväntar sig att jag ska laga mat till honom.

Jag har inte råd att stå för kostnader hemma och mat för 2 och han ska inte lägga en enda krona.

Men i alla fall igår köpte han godis och choklad. Imorse var där över och det fanns 1 chokladbit kvar.

Han vaknade idag och Sa att han inte vill äta sånt skit mer.

Okej tänkte jag.

Så i förmiddags åt jag den sista chokladbiten innan han kom, när jag var själv. Han blev så sur på mig och kallade mig egoist, varför åt jag chokladen när vi kunde ha delat? Men han var inte hemma och plus sa han att han inte ville äta sånt mer.

Så hela kvällen har han legat i sängen och surat och jag har legat i soffan.

Frågade honom men fick inget svar. Han låg knäpptyst.

Så jag gick in i rummet för att se vad han gör. Han blev helt chokad och la ifrån sig telefonen, helt rädd. Kalsongerna var halvt nere.

Han låg alltså där och runkade medan jag satt i soffan.

Jag blev så äcklad och förbannad!!!

Överreagerar jag?

Vad är felet alltså.... är det ens okej att leva så här, är det ens ett samboförhållande?

Var det rätt av honom att bli sur för jag tog sista chokladen?

Är det rätt att han ligger och runkar och jag är i rummet bredvid?

Usch är besviken, ledsen och äcklad.

Jag får intrycket av att du använder tråden för att hantera dina känslor. Du vill att andra ska skriva att han är vidrig och tjata på dig att göra slut men gör du slut? Eller vill du att han ska bo kvar? Jag tror det senaste, att du inte vill göra slut.

Mina tips:

Be någon vara med och kräva tillbaka nyckeln, han ska ge dig den i handen. Och gör det inte ensam, han kan bli våldsam.

2. Byt lås på dörren.

3. Be någon vara hos dig så mycket som möjligt, även sova över, den närmsta tiden.

4. Sök ny lägenhet och byt. Flytta helst till en ny stad och sök nytt jobb och allt. Du behöver en nystart.

5. Sök psykologhjälp, du låter osunt osjälvständig och behöver hjälp med det.

Tack för era svar.

Han hade som sagt inget hos mig, inga kläder eller saker alls. Men han sov här inatt. Jag tog nyckeln av hans nycklar när han sov och när jag kom hem från jobb så skrev jag sms om att det får vara nog nu!

Kånns bara så tufft. Älskar honom och var van med honom, även om han inte betalat för sig och köpt hem mat så var han snäll de gånger han inte blev arg och vi hade det mysigt ihop.

Jag är han är 26 och jag är 29 år.