• Oschla­ka
    Thu 16 May 2019 10:56
    93 visningar
    5 svar
    5
    93

    Minoriteter

    Ni som har barn där ena föräldern är svensk och den andra utländsk ,
    vad känner ni i vardagen ? Vilka väljer ni att umgås med? finns det kulturella skillnader i uppfostran? kompromissar ni? 

  • Svar på tråden Minoriteter
  • Thu 16 May 2019 12:28
    #1

    Tror du får mer svar i KR.


    I have a growing lack of disgust for you
  • Oschla­ka
    Thu 16 May 2019 20:10
    #2
    Aniiee skrev 2019-05-16 12:28:25 följande:

    Tror du får mer svar i KR.


    känsliga rummet?
  • Thu 16 May 2019 20:38
    #3

    Vi är båda regnbågsfamilj (två mammor) och tvåkulturell (en svensk förälder och en utländsk). Det påverkar oss i pricip hela tiden, varje dag. Nu frågade du bara om tvåkulturella familjer, så jag svarar bara på det, trots att det hör ihop.

    För det första är språkfrågan jättestor. Det är väldigt viktigt att vårt barn blir fullt tvåspråkig, dvs att båda språken blir modersmål. Jag har läst enormt mycket om det. Vi lägger mycket tid varje dag på de två språken. Vi går på aktiviteter på minoritetsspråket (minoritetsspråk är det svagaste, det som inte talas i landet, det som barnet hör minst). Vi träffas regelbundet med andra föräldrar som pratar samma språk, för att barnet ska höra det så mycket som möjligt. Jag höll på och kämpade med fsk länge för att de har en skyldighet att se till att fsk-barn får utveckla sitt utländska modersmål och kulturella identitet, men vår fsk satte sig på tvären. Vi reser till andra hemlandet flera gånger per år, just nu är vi där två månader och sonen går på fsk här för att få en extra dos av språket och kulturen.

    Det påverkar oss förr att min fru mår dåligt av den fientlighet som finns mot hennes land i Sverige, och hon skäms och vill inte prata sitt modersmål på lekplatsen. Samtidigt vill vi lära vårt barn att vara stolt över båda sina ursprung.

    Det är besvärligt för att jag alltid fick tolka till min fru i sjukvården, trots att det var jag som gick på mvc-kontroller, låg och födde, var nyförlöst på bvc osv.

    Det är besvärligt för att det finns en attityd i Sverige att vi vet bäst och andra har fel. Jag får om och om igen gå i försvar om vi inte följer svenska rekommendationerna om graviditet och barnvård. Samtidigt måste vi rättfärdiga i andra landet när vi gör som man gör i Sverige.

    Det påverkar oss för att vår son aldrig får ha hela familjen samlad, typ på hans dop och födelsedagar för att de bor i olika länder, och det känns sorgligt för oss.

    Finns massor, massor mer.

    Varför undrar du?

  • Thu 16 May 2019 20:40
    #4

    Glömde säga att allt föräldraslap består av kompromisser mellan föräldrarna, men är det två olika kukturer så är det massor av kompromisser som måste göras. En del är lätta, andra är djupa värdegrundsfrågor som innebär jättestora svårigheter.

  • Oschla­ka
    Thu 16 May 2019 23:27
    #5
    Aliona skrev 2019-05-16 20:38:07 följande:

    Vi är båda regnbågsfamilj (två mammor) och tvåkulturell (en svensk förälder och en utländsk). Det påverkar oss i pricip hela tiden, varje dag. Nu frågade du bara om tvåkulturella familjer, så jag svarar bara på det, trots att det hör ihop.

    För det första är språkfrågan jättestor. Det är väldigt viktigt att vårt barn blir fullt tvåspråkig, dvs att båda språken blir modersmål. Jag har läst enormt mycket om det. Vi lägger mycket tid varje dag på de två språken. Vi går på aktiviteter på minoritetsspråket (minoritetsspråk är det svagaste, det som inte talas i landet, det som barnet hör minst). Vi träffas regelbundet med andra föräldrar som pratar samma språk, för att barnet ska höra det så mycket som möjligt. Jag höll på och kämpade med fsk länge för att de har en skyldighet att se till att fsk-barn får utveckla sitt utländska modersmål och kulturella identitet, men vår fsk satte sig på tvären. Vi reser till andra hemlandet flera gånger per år, just nu är vi där två månader och sonen går på fsk här för att få en extra dos av språket och kulturen.

    Det påverkar oss förr att min fru mår dåligt av den fientlighet som finns mot hennes land i Sverige, och hon skäms och vill inte prata sitt modersmål på lekplatsen. Samtidigt vill vi lära vårt barn att vara stolt över båda sina ursprung.

    Det är besvärligt för att jag alltid fick tolka till min fru i sjukvården, trots att det var jag som gick på mvc-kontroller, låg och födde, var nyförlöst på bvc osv.

    Det är besvärligt för att det finns en attityd i Sverige att vi vet bäst och andra har fel. Jag får om och om igen gå i försvar om vi inte följer svenska rekommendationerna om graviditet och barnvård. Samtidigt måste vi rättfärdiga i andra landet när vi gör som man gör i Sverige.

    Det påverkar oss för att vår son aldrig får ha hela familjen samlad, typ på hans dop och födelsedagar för att de bor i olika länder, och det känns sorgligt för oss.

    Finns massor, massor mer.

    Varför undrar du?


    Jag undrar för att jag har insett att i det svenska kulturen förekommer det otroligt mycket negativa inslag. Min kultur från mitt hemland är mycket varmare kultur människor emellan och där är en annan respekt människor emellan m.m. och skulle gärna utvandra från Sverige men kan inte p.g.a krig i hemlandet som västvärlden blåst upp. Jag vill ge mitt barn det bästa och insett att Sverige är ett kallt land i dubbel bemärkelse. Vill inte att mitt barn skall växa upp med dessa värderingar vi har här. Jag är otrolig ledsen att jag ska behöva ge henne det i arv som vi har här. 
Svar på tråden Minoriteter