Hunden eller partnern?

Det hade inte blivit något förhållande. Eftersom jag hade hunden från början och killen redan början måste varit allergisk.

Väldigt vanligt och sorgligt att folk gör sig av med sina hundar och skyller på allergi.

Blev han plötsligt allergisk.

Jag har i stort sett alltid haft hund sedan jag som 16 åring skaffade min första.

Så eftersom jag anser att hunden är en familjemedlem skulle hon inte behöva lämna den flock som hon älskar och litar på.

Mannen måste ju märkt redan som liten att han är allergisk och du borde sett röda ögon och hört nysningar.

Så varför fortsatte du förhållandet? Någonstans på vägen måste du fattat att det inte skulle funka.

Men som sagt det är tyvärr väldigt vanligt att folk skaffar hund och sen kommer på att det är tidskrävande att ha hund.

Det är så sorgligt hur folk som påstår att de älskar sin hårboll, men när de träffar någon som inte alls älskar hundar och då plötsligt har allergier fått vara alibi för att göra sig av med hunden.

Många unga människor skaffar som de älskar så mycket, sen skaffar de barn.

Då har de inte tid med hunden, det är jobb, hämtning på dagis och mat ska lagas och åter är det någon som blivit allergisk.

Fattar inte unga människor att de ganska säkert kommer skaffa barn och att det då kommer få väldigt svårt att hinna med allt. Fotboll, träning och andra fritidsintressen vinner då framför hunden.

Eftersom jag nu har hund och känner naturligtvis andra hundägare här omkring.

Jag har sett många hundägare och hört mycket gnäll om tiden de måste lägga på sin. Den hunden de tidigare sa sig älska.

Jag har en Staffordshire bullterrier, hon blir 10 år till sommaren, hon har ett underbart psyke och är väldigt fin att på också.

När hon var mycket yngre funderade vi på att para henne och sen behålla en valp.

Men sättet folk behandlar sina hundar skrämde mig och jag hade oroat mig för att valparna skulle komma till hem där ägarna skulle tröttna på hunden efter 1-2 år.

Vad händer den dagen ni får barn? Om ni nu vill det och det brukar ju folk vilja när de möt sin stora kärlek.

Jag undrar eftersom du nu ska hänga nere i källaren på nätterna, livet förändras när man blir gravid och sen får barn.

Jag menar när du lever livet. Det är inte så mycket tid man kollar på teven när man fått barn. På något konstigt sätt, verkar tiden gå åt till vakna åå morgonen, barnen vaknar, sen iväg till dagis och jobb, sen hämta barnen, laga och äta och sen diska, städa kanske.

Barnen ska nattas. Sen om man har tur och ork så umgås man med sin partner.

Har man hund, så är den med en i vardagen som en medlem av flocken.

Hur tänker du få tiden att umgås ned hunden som den behöver när den ska vara i källaren?