• Anonym (Trött­.....)
    Fri 17 May 2019 23:01
    1076 visningar
    28 svar
    28
    1076

    Krävande Svärföräldrar!

    Hej! Jag har två barn tillsammans med min sambo. Mina svärföräldrar är väldigt efterhängsna upplever jag det och egentligen började det hela när vi fick första barnet! Det är klart att jag är glad över att dom älskar sina barnbarn över allt annat och verkligen bryr sig och kan ställa upp om vi tex behöver barnvakt osv men det har gått för långt känner jag. Dom vill i princip hela tiden träffa oss och tjatar hela tiden om att vårt äldsta barn ska sova över där osv.. lilla är lite för liten för det änsålänge! Ibland dyker min svärmor upp hemma hos oss helt spontant bara för att få träffa barnbarnen! Då ringer hon tex inte innan utan kan skylla på att hon var i stan och hade vägarna förbi, eller typ låna toaletten.. (Jag gillar inte att få besök så utan att man hör av sig innan!) spelar ingen roll vem det är.. och det vet hon också om! Vi kanske inte alls är redo för att ta emot besök! Ofta är det också så att dom ska ha vägarna förbi för att dom köpt något till barnen och då kan man få ett samtal 10 min innan att dom kommer med det. (En känsla av att det är för att ha en ursäkt att komma!) sen frågar dom framför mitt äldsta barn - ska du sova hos oss inatt? Utan att ha frågat oss först vilket också stör mig! Det är liksom allt eller inget. Helst ska vi ses flera gånger varje vecka för att dom ska vara nöjda liksom. Jag har pratat med min sambo om detta då jag tycker att dom ställer lite höga krav! Vi vill väl ha egentid och umgås som familj också.. någon som känner igen sig?? Inte svårt att formulera det här.. men jag är trött på det här! Mina föräldrar finns ju också med i bilden och ska hinna träffa barnbarnen, det innebär att vi skulle behöva ha besök var och varannan dag då!

  • Svar på tråden Krävande Svärföräldrar!
  • Anonym (Anna)
    Fri 17 May 2019 23:07
    #1
    +1

    Din man får prata med dom. 

  • Fri 17 May 2019 23:08
    #2

    Jag är för en nära kontakt med far- och morföräldrar, men jag hade inte klarat att leva så. Man frågar innan man kommer

    Du får prata igenom det hela med din man och sen får han ta det med sina föräldrar. Han vet bäst hur han ska läggs upp det för att inte såra.

  • Anonym (Trött­.....) Trådstartaren
    Fri 17 May 2019 23:08
    #3
    Anonym (Anna) skrev 2019-05-17 23:07:46 följande:

    Din man får prata med dom. 


    Hur gör han det på ett bra sätt?! Förstår du min frustration? Att det blir för mycket..?
  • Anonym (Trött­.....) Trådstartaren
    Fri 17 May 2019 23:12
    #4
    annabellelee skrev 2019-05-17 23:08:14 följande:

    Jag är för en nära kontakt med far- och morföräldrar, men jag hade inte klarat att leva så. Man frågar innan man kommer

    Du får prata igenom det hela med din man och sen får han ta det med sina föräldrar. Han vet bäst hur han ska läggs upp det för att inte såra.


    Jag tycker också det är viktigt med en nära kontakt! Men visst ska det vara på ett normal nivå?! Det blir bara för mycket... tycker också att man frågar!! Jag dyker inte upp oinbjuden hos någon. Jag hoppas han kan prata med dom och att dom inte blir ledsna. Känns ibland som dom försöker ta över föräldrarrollen, låter helt sjukt men så skumt beteende ibland...
  • Anonym (Anna)
    Fri 17 May 2019 23:15
    #5
    Anonym (Trött.....) skrev 2019-05-17 23:08:56 följande:
    Hur gör han det på ett bra sätt?! Förstår du min frustration? Att det blir för mycket..?
    Han får väl säga något om att det blir för ofta,  att ni inte hinner med. Och han kan förklara att er dotter är för liten för att lämnas bort över natten. Och att de  ska ringa i god tid innan de vill komma, helst dagen innan. 

    Jag förstår att det blir för mycket, och att det är irriterande att de inte säger till innan de kommer, så ni har möjlighet att tacka nej.
  • Barbro­45
    Sat 18 May 2019 08:58
    #6
    Anonym (Trött.....) skrev 2019-05-17 23:01:06 följande:

    Hej! Jag har två barn tillsammans med min sambo. Mina svärföräldrar är väldigt efterhängsna upplever jag det och egentligen började det hela när vi fick första barnet! Det är klart att jag är glad över att dom älskar sina barnbarn över allt annat och verkligen bryr sig och kan ställa upp om vi tex behöver barnvakt osv men det har gått för långt känner jag. Dom vill i princip hela tiden träffa oss och tjatar hela tiden om att vårt äldsta barn ska sova över där osv.. lilla är lite för liten för det änsålänge! Ibland dyker min svärmor upp hemma hos oss helt spontant bara för att få träffa barnbarnen! Då ringer hon tex inte innan utan kan skylla på att hon var i stan och hade vägarna förbi, eller typ låna toaletten.. (Jag gillar inte att få besök så utan att man hör av sig innan!) spelar ingen roll vem det är.. och det vet hon också om! Vi kanske inte alls är redo för att ta emot besök! Ofta är det också så att dom ska ha vägarna förbi för att dom köpt något till barnen och då kan man få ett samtal 10 min innan att dom kommer med det. (En känsla av att det är för att ha en ursäkt att komma!) sen frågar dom framför mitt äldsta barn - ska du sova hos oss inatt? Utan att ha frågat oss först vilket också stör mig! Det är liksom allt eller inget. Helst ska vi ses flera gånger varje vecka för att dom ska vara nöjda liksom. Jag har pratat med min sambo om detta då jag tycker att dom ställer lite höga krav! Vi vill väl ha egentid och umgås som familj också.. någon som känner igen sig?? Inte svårt att formulera det här.. men jag är trött på det här! Mina föräldrar finns ju också med i bilden och ska hinna träffa barnbarnen, det innebär att vi skulle behöva ha besök var och varannan dag då!


    Har ni varit tydliga med hur ni vill ha det? Om ni varit otydliga eller alltför försiktiga i hur ni uttryckt er så har budskapet inte gått fram. Förstår att ni vill ha en sund och lagom kontaktat därför bra om man kan formulera sig tydligt utan att de känner sig bli helt avvisade.

    Deras beteende kanske grundar sig på vilken relation de hade till sina svärföräldrar, kanske det var några som överhuvudtaget inte brydde sig om sina barnbarn. Nu känner de kanske att så ska de inte vara. Enbart gissningar men brukar alltid vara bra att veta bakgrund, lättare att komma tillrätta med det då.

    En bra grundregel när man vill påpeka att man vill att någon ska ändra ett beteende, en person som man även fortsatt vill ha kvar i sitt liv, är att bädda in kritiken i positiva kommentarer.

    T.ex. vi känner att det är så fint att ni är så mån om era barnbarn. (Beröm)

    För att vi själva ska fungera bra som familj så är det viktigt att vi kan få framförhållning kring vad som ska hända, och tid för oss själva som familj. Vi vill därför att ni minskar era besök till X gånger per månad och vi vill få besked dagen före. Vi vill också att ni först talar med oss innan ni lovar eller frågar barnen om någon aktivitet. (Önskad förändring)

    Det är en stor trygghet för oss att ni finns i barnens liv, det är bar för barn att få umgås med sina mor- och farföräldrar. (Beröm)

    Det är bra om ni båda sitter ner med dem så att de tydligt ser att det är ni som familj som vill detta. Det bör dock vara deras son som leder samtalet, men du bör aktivt var med. De ska uppleva en enad front.

    Lycka till, tänk på att de vill väl att det inte finns någon ond baktanke, troligen endast obetänksamhet.
  • Sat 18 May 2019 09:22
    #7
    +1

    Förstår att det känns jobbigt, samtidigt som de verkar vara ganska sympatiska. Jag skulle testa att införa mer förutsägbarhet och planering och se om de spontana inslagen minskar.

    Föreslå att äldsta sover över hos dem eller besöker dem en längre stund över dagen en gång i månaden. Var ärlig och berätta att du blir stressad när folk dyker upp, och att det inte gäller specifikt svärmor.

    Så kanske sova över en gång i månaden och hämta på dagis eller fritids andra torsdagen varje månad eller vad vet jag.

    Ta saken i egna händer, var tydlig och försök att se den goda avsikten i deras beteende.

  • Sat 18 May 2019 13:28
    #8
    Anonym (Trött.....) skrev 2019-05-17 23:12:10 följande:

    Jag tycker också det är viktigt med en nära kontakt! Men visst ska det vara på ett normal nivå?! Det blir bara för mycket... tycker också att man frågar!! Jag dyker inte upp oinbjuden hos någon. Jag hoppas han kan prata med dom och att dom inte blir ledsna. Känns ibland som dom försöker ta över föräldrarrollen, låter helt sjukt men så skumt beteende ibland...


    Att inte fokusera på vad som inte fungerar,utan också det som fungerar är en grundregel. Beröm, som någon föreslog, och istället för att klaga på hur det varit, ge tydliga regler för hur det ska fungera i framtiden. Din man kanske har bäst koll på exakt HUR tydliga reglerna måste vara.
  • Anonym (v)
    Sat 18 May 2019 15:35
    #9

    Det är din sambo som ska ta diskussionen med sina föräldrar. Sedan måste han vara tydlig och konsekvent. Dyker de upp oanmälda så måste han säga nej till besöket, även fast de står i dörren. Han måste stå upp för sin familj.
    Får ni inte rätsida på problemet tycker jag ni beställer tid på familjerådgivning. Att de struntar i era önskemål, kör över er och invaderar ert hus och hem kan få långsiktiga konsekvenser. Det finns kvinnor som vantrivs så i äktenskapet pga svärföräldrarna att de tar ut skilsmässa.
    Så ta tag i detta problem innan det växer er överhuvudet.

  • Sat 18 May 2019 21:40
    #10

    Kort och gott.

    Scenario 1.

    Svärföräldrarna har stuga, båt, bila/bilar och låga lån.

    Gilla läget njut av allt gratisnöje, se fram emot arvet och låt dem hållas!

    Scenario 2.

    Svärföräldrarna har ingen fin stuga och i gen obelånad villa.

    De saknar pengar alt är snåla. Be dem fucka you som det så fint heter.

    :):):

    Har funkat bra för mig

Svar på tråden Krävande Svärföräldrar!