Om du var eller är oönskad. Skulle du kunna tänka dig att dina föräldrar skulle gjort abort på dig under graviditeten?

Jag hade ju inte varit medveten om varken eller så det beslutet hade legat på min mor.

Jag hade inte velat att en massa skenheliga gubbar bestämde över min kropp i alla fall.

Mina föräldrar var gifta men jag kom till av en olyckshändelse. Det här har jag fått höra ändå sen jag var ganska liten. När mitt äldsta barn fötts berättade min mor att hon gjort en abort före mig men tyckt att det var så jobbigt fysiskt (-70 talet) så hon ville ta bort mig men vågade inte.

Jag har ett halvsyskon som är 11 år äldre, och ett helsyskon som är 8 år äldre.

Jag önskar att min mor gjort abort. Jag växte upp i ett helvete med bråkande föräldrar där jag fick höra att det var pga mig de inte skilt sig.

Min mor har aldrig älskat mig.

Visst, deras kropp deras val. Jag skulle inte brytt mig eftersom jag inte existerar som person, saknar insikt eller åsikter.

Tough luck för min del men om jag var oönskad eller olagligt så vore det bättre att jag inte fanns.

Ja, om mina föräldrar inte kände att de kunde ge mig en god och kärleksfull uppväxt så hade det varit bäst om jag fått sluta mitt liv när det knappt hade börjat. Så festligt är det inte att leva att jag hade velat göra det till varje pris.

Få oönskade barn kan se tillbaka på en barndom de fått den uppmärksamhet och kärlek av sina föräldrar som önskade barn fått somliga får tom. höra under uppväxten att de hindrat sina föräldrar att göra något de velat.
Man vet att psykisk ohälsa inte sällan grundas i barndomen och att födas som oönskad bör ju vara något som kan inverka, förr i tiden när släkter levde närmare varandra kan det tänkas att en farmor eller morbror var den som gav det föräldrarna inte förmådde 

Ja.

Finns massor av barn som var oönskade när de blev till men önskade när de föddes. De brukar få en helt normal barndom.

Ja, absolut, utan tvekan! Nu så var jag både önskad och planerad av mina föräldrar, men, om jag inte varit det så hade jag hellre velat få en ny chans och väntat tills jag fått föräldrar som verkligen ville ha mig och som kunde göra sitt bästa för att ge mig en trygg och kärleksfull uppväxt... ... Med vänlig hälsning, Pentra

Usch då, vad ledsamt att höra. Hur var din uppväxt?

Barn väljer inte sina föräldrar, så ja, om jag inte var önskad av både mamma och pappa hade jag inte velat finnas. Men jag var både önskad och planerad och det är jag glad för.

Svårt att säga Barndomen var hemsk då jag inte var önskad och minsta olydnad ledde till att man blev lagd över mammas eller pappas knän. Hade man tur fick man ?bara? stryk med handflatan. Hade man otur användes hårborsten eller risknippen.

Gick i terapi i många år för att bearbeta barndomen och nu i dag känner jag att jag har ett liv jag trivs med. Men om jag var på väg att födas och visste att jag hade 18 års helvete framför mig hade jag nog inte velat det.

Fruktansvärt att höra. Inget barn ska behöva växa upp på det sättet. Det glädjer mig att du har fått ett liv du trivs med.

Tänk om barn kunde välja sina föräldrar. Då hade inget barn farit illa på något sätt. Hoppas jag.

Usch vad hemskt att läsa! Och vad förnedrande det måste varit.

Att det kan sticka så i ögonen på dig att jag var planerad och önskad; DET, om något, är ledsamt... Och, hur kan du ha mage att uttrycka att det är ledsamt att människor hellre väljer en trygg, harmonisk och kärleksfull uppväxt än en uppväxt full av olyckligheter? ... /Pentra

Gissar på att personen citerade fel.

Jag hade inte velat bli till om mina föräldrar inte ville ha mig. Och eftersom man inte är medveten som embryo så hade jag ju inte behövt dö, jag hade ju bara aldrig blivit till.

Jag var inget planerat barn men ändå välkommen. Det är ju det viktigaste. :)

Jag var önskad men inte hade jag en fin uppväxt för det. Labil mor som skällde för jämnan. Men ändå hade jag valt livet för mitt liv jag skapat för mig själv nu är fantastiskt.