Vem är det jobbigast för?

Är man helt utan närstående (partner, föräldrar, syskon, vänner) så är det ingen skillnad. Däremot verkar kvinnor ha lättare för att tillfredsställa sina sociala behov utan att ha en partner. Väldigt många män klarar det också, såklart, men det tycks finnas en betydande grupp män som endast kan prata förtroligt med en partner och som tappar kontakten med närstående om det inte finns någon kvinna som ser till att upprätthålla relationerna. Dessa löper en extra stor risk att bli ensamma. Men när ensamheten väl slår till känns den lika jävlig för alla drabbade.

Tror knappast att det har med kön att göra hurjobbigt man upplever ofrivillig ensamhet vara. Det har nog mer med individ att göra.

Tror det är lika jobbigt oavsett kön.

Men tror att det är något fler män än kvinnor som är i den situationen.

Det spelar säkert ingen roll vilket kön den ensamma har. Det är lika vidrigt ändå. Sedan finns en grad av ensamhet till, där tex jag befinner mig och det är dessutom att sakna vänner helt.

Jag går på bio själv, konserter själv. Jag fikar själv, reser själv. Äter på restaurang själv. Promenerar själv, går på utställningar själv, badar själv. Det var flera år sedan jag gjorde något av detta med någon annan (ok, undantaget fika på jobbet)

Jag tror det är jobbigast för män. Inte i meningen avsaknaden av det, utan i meningen bristen på funktionell hantering av saknaden, sorgen och de sekundära känslor som följer på detta.

Jag tror det är jobbigast för kvinnor. Finns en diskurs i samhället att det dels är jättelätt för kvinnor att hitta partners och dels att kvinnor är bra på att skapa/behålla relationer. De kvinnor som är ensamma har alltså misslyckats med det som "ska" vara jättelätt för kvinnor, de är dubbelt misslyckade och får ingen förståelse.

För män finns en diskurs att män ska klara sig bra själva som de kan söka tröst i och det finns många mansgrupper för ensamma män. Man har förståelse att det är svårt för dem.

Jag tror det är större risk att män blir ensamma men när ensamheten väl är ett faktum är det värre för kvinnor.

Lika för båda

Tycker att det är irrelevant vem det är "värst" för, det är ingen tävling.

Om en människa är helt utan närhet så tror jag att det kvittar vilket kön en tillhör, för de allra flesta är ensamhet (som inte är vald) vedervärdigt och ledsamt.

Däremot så tror jag även att män oftare hamnar i den situationen- speciellt efter en separation eller dylikt. Min uppfattning (Vilken för all del kan vara fel) är att det oftast är kvinnan som sköter majoriteten av parets sociala liv, anordnar saker bokar och bjuder ut. Så när de går isär så har nog kvinnor ett starkare socialt nätverk vilket ofta minskar smärtan av att inte ha en partner...kanske, var lite tankar så här på kvällskvisten :)

Mina killkompisar ser ut att "lida" mer av det, de påtalar det rätt ofta hur de mår att bo och göra allt själv. Känns som de få singel tjejkompisar jag har "lider" inte lika mycket utan har väl mer en kompis i byrålådan.

Ganska ogenomtänkt fråga. Dels är känslor subjektiva, dels är det knappast hållbart att klumpa ihop alla män och kvinnor i två grupper och ställa dem mot varandra.

Den som är ofrivilligt ensam har det värst oavsett kön. Är man ensam frivilligt är det inte problem alls.