• Anonym (W)
    Sun 19 May 2019 11:27
    175 visningar
    14 svar
    14
    175

    Ensamma mammor- får ni mycket kommentarer?

    Jag har varit ensam med mitt barn från start och märkt att en del inte kan låta bli att kommentera det. Jag får ibland väldigt personliga frågor om varför det är så, hur barnets realtion till pappan ser ut etc. av personer som inte ens känner mig.

    Det är som om jag skulle börja fråga om någons skilsmässa, varför de skilde sig och om de inte förstår hur viktigt det är att kämpa.

    I mitt fall handlar det om våld och en pappa som hotar mig och barnet. Han har ingen umgängesrätt enligt tingsrättens beslut av en rad skäl som jag inte orkar eller vill prata om med människor som jag precis har träffat. Det är en sorg och en skuld som redan är tung att bära utan att andra rotar i den.

    Bland det värsta jag har råkat ut för i den vägen var en kvinna på en middag som började ställa en massa frågor om varför barnet inte träffar pappan och om jag inte förstod hur sorgligt det är med barn som växer upp med en ensam mamma. En vän försökte ingripa men hon bara fortsatte.

    En annan gång var jag ny på ett jobb där två kvinnliga kollegor under en lunch förklarade för mig att det inte är bra för mitt barn att jag är ensam. De tjatade också om hur sorgligt det är och att jag måste träffa en ny, (som om det vore så himla enkelt.) Jag minns att jag gick åt sidan efter en stund och ringde min syster för att inte börja gråta.

    Jag har dåligt samvete som det är över att jag valde en sådan usel far och jag är väl medveten om att det kan vara svårt för ett barn att bara ha en förälder. Allt de öser över mig har jag redan känt och tänkt i mina mörkaste stunder.

    Jag har gjort vad jag har kunnat för att mitt barn ska ha allt h*n behöver av kärlek, aktiviteter och prylar. Det har inte varit lätt alla gånger men ibland känner jag mig ändå nöjd med att jag lyckades skapa en bra tillvaro för barnet trots en tuff start. Därför gör det ont att höra kommentarer av det slaget, om hur otillräcklig jag är och att inget jag gör som ensamstående kommet att vara nog.

    Mitt barn är så otroligt fin. H*n är snäll, omtänksam, lugn, artig och duktig i skolan. Det har aldrig varit några problem och vi har haft mycket kul genom åren. Vi skrattar mycket och pratar om allt.

    Jag förstår att det är en sorg att inte ha en pappa men ibland får man utgå ifrån hur livet blev och göra det bästa av situationen. Mitt barn har varit omgiven av vuxna som har engagerat sig och givit barnet en massa kärlek. H*n säger själv att h*n känner sig älskad och det är det viktigaste för mig.

    Nu har jag planerat en rolig resa för barnet och mig men när min kollega frågar om resan måste hon tydligen tillägga med sorgset tonfall '"Är det bara ni två som åker då?". Det var inte inbillning, hon lät inte alls positiv. Samma kollega har tjatat på mig om att jag måste träffa en man. Jag har precis lämnat en relation som var bra men inte rätt. Fast det är ändå inte hennes ensak.

    Har ni också varit med om liknande situationer? Eller om du som läser kanske själv är den som frågar - varför gör man så? Förstår man inte hur det kan uppfattas?

    Jag har också fått många fina kommentarer, senast av en kollega som själv har vuxit upp med en ensamstående mamma. Hon berättade att hon som vuxen förstår och respekterar vilket jobb hennes mamma har gjort. Jag har också träffat män som vuxit upp med en ensam mamma och blivit framgångsrika och bra personer. Så det är förstås inte bara negativa kommentarer men ibland kommer de åt en.

  • Svar på tråden Ensamma mammor- får ni mycket kommentarer?
  • Anonym (Kajsa­)
    Sun 19 May 2019 11:32
    #1

    Tråkigt, förstår inte människor som ska lägga näsan i blöt. Eller komma med synpunkter fast de inte blivit  tillfrågade.

    Själv är jag noga med att inte fråga när det kommer till personliga saker. Frågar aldrig om folk har barn, eller om de är gifta eller inte. Sådant kommer fram  efter ett tag om man umgås med folk, t ex på jobbet. Och då får man känna av om det är läge  att fråga något,  annars säger man inget.

  • Anonym (trött­påfråg­or)
    Sun 19 May 2019 11:43
    #2

    Enligt somliga ska man ha utbildning, tillsvidareanställning, partner, barn, hus och bil. Och saknar man något av detta så är det bara att räkna med korsförhör. I en perfekt värld är man kaxig och säger ifrån att det där är privata angelägenheter som man inte vill diskutera med andra än sina närmaste, men i verkligheten blir man så ställd av deras fräckhet att man börjar förklara sig trots att man inte måste.

  • Anonym (W) Trådstartaren
    Sun 19 May 2019 11:53
    #3
    Anonym (Kajsa) skrev 2019-05-19 11:32:02 följande:

    Tråkigt, förstår inte människor som ska lägga näsan i blöt. Eller komma med synpunkter fast de inte blivit  tillfrågade.

    Själv är jag noga med att inte fråga när det kommer till personliga saker. Frågar aldrig om folk har barn, eller om de är gifta eller inte. Sådant kommer fram  efter ett tag om man umgås med folk, t ex på jobbet. Och då får man känna av om det är läge  att fråga något,  annars säger man inget.


    Håller med dig helt, man får vara lyhörd och inse att ens nyfikenhet och åsikter inte måste gå före hänsyn.

    Jag brukar t.ex. inte fråga personer i min ålder (medelålders) om de har barn eftersom de kan vara rätt trötta på den frågan. De kan ha valt att inte skaffa barn eller försökt i många år och då kan jag tänka mig att den frågan gör ont. Det kommer ju att framgå av samtalet om de har barn eller inte.

    Nu kom jag på en annan gång när en kollega frågade om pappan och jag svarade att jag är ensamstående. Då lägger hon huvudet på sned och säger medlidsant "Åh nej!". Fast den gången började jag nästan skratta för att reaktionen var så absurd. Jag är liksom inte döende. :D
  • Sun 19 May 2019 12:00
    #4

    Har full respekt för ensamstående mammor som kämpar och pappor också för den delen. Och skulle aldrig tänka tanken att fråga varför det är som det är.

    Sedan såklart kan man höja lite på ögonbrynen när en del väljer sin partner, men ibland så tickar klockan och önskan högre än förståndet.

  • Anonym (W) Trådstartaren
    Sun 19 May 2019 12:01
    #5
    Anonym (tröttpåfrågor) skrev 2019-05-19 11:43:03 följande:

    Enligt somliga ska man ha utbildning, tillsvidareanställning, partner, barn, hus och bil. Och saknar man något av detta så är det bara att räkna med korsförhör. I en perfekt värld är man kaxig och säger ifrån att det där är privata angelägenheter som man inte vill diskutera med andra än sina närmaste, men i verkligheten blir man så ställd av deras fräckhet att man börjar förklara sig trots att man inte måste.


    Jag känner igen det där med att börja försvara sig och då blir jag arg på mig själv i stället. Varför ska man behöva göra det egentligen? Bra dagar kan jag ha någon rolig replik men dåliga dagar gör det ont att bli dömd.

    Fast det säger kanske mer om deras egen osäkerhet och rädsla för att sticka ut. De personer som kommenterar på det viset är ofta typen som har bestämda åsikter om hur allt ska vara och är det inte så är det konstigt. Det är som om de måste få bekräftelse på att just deras livsval är rätt.
  • Anonym (W) Trådstartaren
    Sun 19 May 2019 12:11
    #6
    Godisbuske skrev 2019-05-19 12:00:50 följande:

    Har full respekt för ensamstående mammor som kämpar och pappor också för den delen. Och skulle aldrig tänka tanken att fråga varför det är som det är.

    Sedan såklart kan man höja lite på ögonbrynen när en del väljer sin partner, men ibland så tickar klockan och önskan högre än förståndet.


    Tackar!

    När jag träffar pappor som är ensamstående på heltid känner jag också respekt utifrån mina egna erfarenheter. Det skulle vara intressant att veta vilka kommentarer och frågor de får. Jag kan tänka mig att de får en massa ovälkomna råd från kvinnor som innerst inne tror att en man inte kan ta hand om sina barn.

    Jo, det här med partnerval är intressant. Jag har aldrig kunnat ha en partner bara för att slippa vara ensam. Jag har dessutom lärt mig av mitt gigantiska misstag och en ny partner måste vara bra för mitt barn, annars är det tack och hej.

    En del som verkar bli provocerade av att jag lever ensam beklagar sig över sin egen relation och utmålar sin partner som en idiot. Då kan jag tänka mig att mitt singelskap påminner dem om ett val som de kanske inte vågar göra.
  • Anonym (Lockr­op)
    Sun 19 May 2019 12:19
    #7

    Får ensamma mammor mycket ragg?

  • Sun 19 May 2019 12:26
    #8
    Anonym (W) skrev 2019-05-19 12:11:06 följande:
    Tackar!

    När jag träffar pappor som är ensamstående på heltid känner jag också respekt utifrån mina egna erfarenheter. Det skulle vara intressant att veta vilka kommentarer och frågor de får. Jag kan tänka mig att de får en massa ovälkomna råd från kvinnor som innerst inne tror att en man inte kan ta hand om sina barn.

    Jo, det här med partnerval är intressant. Jag har aldrig kunnat ha en partner bara för att slippa vara ensam. Jag har dessutom lärt mig av mitt gigantiska misstag och en ny partner måste vara bra för mitt barn, annars är det tack och hej.

    En del som verkar bli provocerade av att jag lever ensam beklagar sig över sin egen relation och utmålar sin partner som en idiot. Då kan jag tänka mig att mitt singelskap påminner dem om ett val som de kanske inte vågar göra.
    Det som jag tycker är tråkigt, är att ensamstående pappor eller är ensamma med barnen en stund, kommer ofta undan just för att han är en man. Med mycket kring barn. Medans kvinnor gärna dömer sina medsystrar om hon inte är näst bästa mamman på gatan. Bästa är ju hon själv.

    Sjäv har jag aldrig fått några kommentarer direkt av kvinnor om hur jag var/är med barnen, förutom lite skratt och medlidande om det inte gick smärtfritt i olika situationer. 
  • Anonym (Ensam­ståend­e)
    Sun 19 May 2019 12:49
    #9

    Är också ensamstående och har lyckligtvis inte stött på dylika frågor. Det enda folk brukar fråga är om alla mina fyra barn har samma pappa, vilket de har. Har också fått höra att det måste vara såååå jobbigt att ta hand om barnen helt ensam, vilket jag inte heller gör då deras pappa har dem regelbundet och är delaktig i deras vardag även när barnen är hos mig. Kan störa mig på att folk lägger sig i saker de inte har med att göra. Det du kan göra är att inte svara något alls på frågor kring barnets pappa. Säg kort att det är något du inte vill uttala dig om och byt därefter samtalsämne så de inte får chansen att prata om det mer.

    En del föräldrar är helt enkelt inte lämpliga att umgås med sina barn och du ska inte behöva stå till svars för att du gjort vad som är bäst för ditt barn. Du verkar vara en bra och omtänksam mamma så jag är säker på att ditt barn har det bra även utan sin far, som bevisligen är olämplig som förälder till ert barn. Man får säga ifrån till ohyfsade och påstridiga främlingar.

  • Anonym (W) Trådstartaren
    Sun 19 May 2019 13:16
    #10
    Anonym (Lockrop) skrev 2019-05-19 12:19:50 följande:

    Får ensamma mammor mycket ragg?


    Jag är inte typen som raggar direkt och hänger inte på krogen men när jag nätdejtade var det inga problem att träffa någon.

    Jag tror att det finns en del fördomar om att enssmma mammor letar efter någon som kan ta hand om och försörja dem. Visst finns den kategorin också men de ensamma mammor jag känner vill precis som jag vara särbo och letar inte efter en ny pappa.

    Om man en gång har fått bygga upp en ny tillvaro helt på egen hand är man kanske inte beredd att göra sig beroende av en man igen, med risk för att behöva göra om samma sak. Vissa män gillar den friheten, andra vill känna sig mer behövda.
    Godisbuske skrev 2019-05-19 12:26:22 följande:

    Det som jag tycker är tråkigt, är att ensamstående pappor eller är ensamma med barnen en stund, kommer ofta undan just för att han är en man. Med mycket kring barn. Medans kvinnor gärna dömer sina medsystrar om hon inte är näst bästa mamman på gatan. Bästa är ju hon själv.

    Sjäv har jag aldrig fått några kommentarer direkt av kvinnor om hur jag var/är med barnen, förutom lite skratt och medlidande om det inte gick smärtfritt i olika situationer. 


    Jo, det är sant. Kvinnor har en allmän social press på sig som föräldrar och osäkerheten kring det kan göra vissa kvinnor odrägliga.

    Många älskar ju att moralisera över ensamma mammor. Om de dejtar är de egoistiska och struntar i barnen, om de lever ensamma är de frigida manshatare utan eget liv. De är golddiggers, bidragsberoende, socialt utslagna eller känslokalla feminister. Det finns ingen ände på fördomarna.

    Bland det värsta är nog föreställningen om att söner till ensamma mammor är i det närmaste predestinerade att bli kriminella. En del drog t.o.m. det kortet när det gällde Breivik, vilket är helt groteskt.

    Det finns forskning som visar att söner till ensamma mammor med sociala problem riskerar att bli utslagna, men när det gäller söner till välfungerande, ofta högutbildade ensamstående mammor finns det ingen skillnad. Ändå ska detta ältas in absurdum.

    Vissa dagar tar man åt sig, andra dagar kan man strunta i det men det är lätt att känna sig otillräcklig.
  • Anonym (W) Trådstartaren
    Sun 19 May 2019 13:27
    #11
    Anonym (Ensamstående) skrev 2019-05-19 12:49:38 följande:

    Är också ensamstående och har lyckligtvis inte stött på dylika frågor. Det enda folk brukar fråga är om alla mina fyra barn har samma pappa, vilket de har. Har också fått höra att det måste vara såååå jobbigt att ta hand om barnen helt ensam, vilket jag inte heller gör då deras pappa har dem regelbundet och är delaktig i deras vardag även när barnen är hos mig. Kan störa mig på att folk lägger sig i saker de inte har med att göra. Det du kan göra är att inte svara något alls på frågor kring barnets pappa. Säg kort att det är något du inte vill uttala dig om och byt därefter samtalsämne så de inte får chansen att prata om det mer.

    En del föräldrar är helt enkelt inte lämpliga att umgås med sina barn och du ska inte behöva stå till svars för att du gjort vad som är bäst för ditt barn. Du verkar vara en bra och omtänksam mamma så jag är säker på att ditt barn har det bra även utan sin far, som bevisligen är olämplig som förälder till ert barn. Man får säga ifrån till ohyfsade och påstridiga främlingar.


    Tack för fina ord, det värmer verkligen.

    Jag tror att det är skillnad mellan ensamstående mammor som har en närvarande pappa till barnen och de som är ensamstående på heltid. Det första är ju mycket vanligare och det kan många relatera till. Det är nog frånvaron av en man som provocerar en del. Fast det är inte särskilt finkänsligt att fråga dig om barnen har samma pappa.

    Jag har några standardfraser som på ett trevligt sätt signalerar att jag inte vill gå in på ämnet men vissa uppfattar inte sådana subtila signaler. Även om jag lyckas avstyra samtalet så kan kommentarerna göra ont. Samtidigt vet jag att det är bättre att hitta förhållningssätt för att hanteta det i stället för att hoppas på att folk ska sluta fråga.
  • Anonym (blå)
    Sun 19 May 2019 13:45
    #12

    Jag har ett annat problem, fast på sätt och vis rätt likt.

    Jag har många år mellan mina barn (19 år) och i stort sett alla ställer samma fråga; "är det samma pappa"...

    Skit i det du tänker jag. Ibland svarar jag "nej, min första man dog när vårt barn ännu var liten". Då brukar det bli tyst. Då fastnar deras fördomar i halsen på dem.

    Och det är sant. När frågan kommer upp i ett sammanhang svarar jag inte så "näbbigt". 

  • Anonym (Lockr­op)
    Sun 19 May 2019 15:36
    #13
    Anonym (W) skrev 2019-05-19 13:16:34 följande:
    Jag är inte typen som raggar direkt och hänger inte på krogen men när jag nätdejtade var det inga problem att träffa någon.

    Jag tror att det finns en del fördomar om att enssmma mammor letar efter någon som kan ta hand om och försörja dem.
    Tänkte främst på ligga. Även ensamma mammor har väl de behoven.
  • Anonym (W) Trådstartaren
    Sun 19 May 2019 18:43
    #14
    Anonym (Lockrop) skrev 2019-05-19 15:36:32 följande:

    Tänkte främst på ligga. Även ensamma mammor har väl de behoven.


    Så klart och det är väl inga problem om man vill det. Jag har ensamstående väninnor som hänger på Tinder och har KKs men inget av det är min grej. Varför skulle de ha problem med det?
Svar på tråden Ensamma mammor- får ni mycket kommentarer?