Anonym (Lustlös) skrev 2019-05-19 12:22:13 följande:
Hej alla kloka (särskilt småbarnsföräldrar)
Jag och min man har hamnat i den där trista situationen där jag oftast är för trött för att ligga, vilket gör honom ledsen och så blir det ansträngt och ett känsligt ämne och jag vill ännu mindre.
Vår situation: Vi har varit ihop i 8 år, gifta 3. Vi har två barn på 2 respektive 3,5 år.
Jag har haft fler hyfsat långa förhållanden och vet ju med mig själv att efter ett par år så vill jag ju inte lika ofta längre, och tröttheten i att ha heltidsjobb, två barn som behöver mycket närhet och aktivitet, gör att jag inte orkar mycket mer än att ligga i soffan på kvällen - och jag vill helst ha min kropp ifred.
Ändå ligger vi iallafall 2-3 gånger i månaden, och jag tycker helt ärligt inte att det är jättedåligt. Det tycker däremot min man som skulle vilja att vi gjorde det minst två gånger i veckan, men jag pallar verkligen inte.
Så bara av ren nyfikenhet - ni som befinner er (eller har befunnit er) i liknande situation, hur ofta ligger/låg ni?
Enligt min erfarenhet har detta mer med lust och samlivsbehovet samt hur mycket man prioriterar det, snarare än ork.
Hur mycket ork kostar ett ligg egentligen?
I synnerhet för en kvinna, som kan slippa en hel del av den fysiska ansträngnigen...
Jag har under de senaste fem åren haft en slags förhållande med två kvinnor (inte samtidigt), båda med påtaglig brist på ork.
Båda föräldrar, om än inte små barn, utan barn i grundskoleålder.
Den ena fick jag i alla fall ligga med flera gånger i veckan och minst hälften av gångerna på hennes initiativ. Hon hade behovet och gav det därför en viss prioritet, trots brist på ork. En taktik för henne var att gå och lägga sig tidigare och ha sex istället för spel och nätsurf.
Den andra prioriterade annorlunda och på mindre än ett år sjönk sexfrekvensen från 5-6 gånger i månaden till 1 gång i månaden.
Hon hade också lust, njöt varje gång och beklagade hur sällan det blev.
Hon var lätt att få igång, men tog aldrig själv initiativ.
Men för henne hade samlivet helt enkelt lägre prioritet. Ibland sov vi inte ens tillsammans, för att hon somnade i soffan.