Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

    Mån 20 maj 20:25 Läst 0 gånger Totalt 450 svar
    Anonym (Korka­d)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:25 -3

    Jag har haft en relation med en gift man i ett år. Det hjälpte kanske mig efter en separation och jag visste från början om premisserna. Vi blev kära i varandra men han var tydlig med att han inte skulle lämna sin sambo och deras dotter för mig. Ändå fortsatte vi ses... Nu höll vi på att bli påkomna och han väljer då att avsluta med mig- såklart! Som sagt, jag visste om villkoren men det gör ont i mig. Det har gått en månad men jag kan inte sluta tänka på honom! Han saknar mig men väljer "sina tjejer". Är det meningen att det ska bli vi så kommer det bli vi säger han... Jag tror mig älska honom men funderar på om jag älskar och saknar grejen, att det här blir som en förlust för mig. Världens bästa sex var det i alla fall!

    Någon som gått igenom något liknande som vill bolla tankar?

  • Anonym (Ribba­)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:41 #1

    Här finns en till...fast jag är själv också gift. Gått en dryg månad sen jag avslutade ett hemligt förhållande jag(vi) haft i fyra år. Saknar honom nåt fruktansvärt, men nån gång måste det ta slut. Och fastän det sista året var mer vardag och slut på spänning kommer jag såklart bara ihåg allt det roliga och härliga från de två första åren nu. Hoppeligen har det lättat efter sommaren när hösten och mörkret kommer igen. Hatar och älskar honom..

  • Anonym (N)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:42 #2

    Det var nog mest bra för att det var förbjudet. Det blir extra spännande då! Försök tänka så när det känns jobbigt så kommer det lösa sig :)

  • Anonym (Yup)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:48 #3

    Här är en till som hopplöst älskar en annan man som jag haft en relation med i ett år fast jag är gift. Han försöker dock hålla det vi har på avstånd då han klart och tydligt sagt att han inte kommer lämna sin familj. Och det gör så förbannat ont i mig. Vill bara lägga mig ner i en pöl och gråta. Det är en sån dag idag.

  • Anonym (Anna)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:55 #4
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-20 20:25:42 följande:

    Jag har haft en relation med en gift man i ett år. Det hjälpte kanske mig efter en separation och jag visste från början om premisserna. Vi blev kära i varandra men han var tydlig med att han inte skulle lämna sin sambo och deras dotter för mig. Ändå fortsatte vi ses... Nu höll vi på att bli påkomna och han väljer då att avsluta med mig- såklart! Som sagt, jag visste om villkoren men det gör ont i mig. Det har gått en månad men jag kan inte sluta tänka på honom! Han saknar mig men väljer "sina tjejer". Är det meningen att det ska bli vi så kommer det bli vi säger han... Jag tror mig älska honom men funderar på om jag älskar och saknar grejen, att det här blir som en förlust för mig. Världens bästa sex var det i alla fall!

    Någon som gått igenom något liknande som vill bolla tankar?


    Om det blir ni två, är du OK med att han bedrar dig också?
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 20 maj 21:16 #5
    Anonym (Ribba) skrev 2019-05-20 20:41:17 följande:

    Här finns en till...fast jag är själv också gift. Gått en dryg månad sen jag avslutade ett hemligt förhållande jag(vi) haft i fyra år. Saknar honom nåt fruktansvärt, men nån gång måste det ta slut. Och fastän det sista året var mer vardag och slut på spänning kommer jag såklart bara ihåg allt det roliga och härliga från de två första åren nu. Hoppeligen har det lättat efter sommaren när hösten och mörkret kommer igen. Hatar och älskar honom..


    Jag hade ju önskat att det inte alls behövde ta slut... Vi har ju absolut ingen vardag ihop, allt är bara fantastiskt. Men jag tror att skulle vi leva ihop skulle vi båda vara lyckliga, jag tror verkligen det! Fan, min första sommar som singel på evigheter, mptte den bli riktigt jävla bra och minnet av honom blekna!!! Hörs ni någonting?
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 20 maj 21:17 #6
    Anonym (N) skrev 2019-05-20 20:42:21 följande:

    Det var nog mest bra för att det var förbjudet. Det blir extra spännande då! Försök tänka så när det känns jobbigt så kommer det lösa sig :)


    Försöker tänka så men jag är inte så jävla lättlurad!!!
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 20 maj 21:18 #7
    Anonym (Yup) skrev 2019-05-20 20:48:46 följande:

    Här är en till som hopplöst älskar en annan man som jag haft en relation med i ett år fast jag är gift. Han försöker dock hålla det vi har på avstånd då han klart och tydligt sagt att han inte kommer lämna sin familj. Och det gör så förbannat ont i mig. Vill bara lägga mig ner i en pöl och gråta. Det är en sån dag idag.


    Har också en sån dag, vill lägga mig platt ner och bara lipa!!! Men inte fan hjälper det... Ses ni fortfarande?
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 20 maj 21:18 #8
    Anonym (Anna) skrev 2019-05-20 20:55:21 följande:

    Om det blir ni två, är du OK med att han bedrar dig också?


    Nej!
  • Anonym (Ribba­)
    Visa endast
    Mån 20 maj 21:28 #9
    Anonym (Korkad) skrev 2019-05-20 21:16:33 följande:

    Jag hade ju önskat att det inte alls behövde ta slut... Vi har ju absolut ingen vardag ihop, allt är bara fantastiskt. Men jag tror att skulle vi leva ihop skulle vi båda vara lyckliga, jag tror verkligen det! Fan, min första sommar som singel på evigheter, mptte den bli riktigt jävla bra och minnet av honom blekna!!! Hörs ni någonting?


    Så tänkte vi med...de första två åren. Vi var verkligen fantastiska ihop. Var som ett förhållande, pratade timmar i telefon dagligen...ännu sista tiden. Fast vardagen kom ikapp och jag kände att jag blev irriterad på honom för minsta lilla, allt störde mig. Och när förhållandet på sidan om blir mer gnabb och strul än det man har hemma på riktigt....då är det dags att avsluta. Vi har visserligen avslutat några gånger förut, men aldrig klarat det....dras som magneter till varandra. Men nu har det gått 8 veckor och jag har gett mig fan på att klara det. Inte haft nån kontakt alls, men varit nära (för min del) många gånger. Hoppas verkligen det lättar snart....för dig också. Du är ju singel, hitta nån annan att fördriva tiden med. Lättare sagt än gjort....jag vet.
  • Anonym (Korka­d) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 20 maj 21:44 #10
    Anonym (Ribba) skrev 2019-05-20 21:28:08 följande:

    Så tänkte vi med...de första två åren. Vi var verkligen fantastiska ihop. Var som ett förhållande, pratade timmar i telefon dagligen...ännu sista tiden. Fast vardagen kom ikapp och jag kände att jag blev irriterad på honom för minsta lilla, allt störde mig. Och när förhållandet på sidan om blir mer gnabb och strul än det man har hemma på riktigt....då är det dags att avsluta. Vi har visserligen avslutat några gånger förut, men aldrig klarat det....dras som magneter till varandra. Men nu har det gått 8 veckor och jag har gett mig fan på att klara det. Inte haft nån kontakt alls, men varit nära (för min del) många gånger. Hoppas verkligen det lättar snart....för dig också. Du är ju singel, hitta nån annan att fördriva tiden med. Lättare sagt än gjort....jag vet.


    Nä, då är det klart att man lessnar... Men som du säger så minns man ju bara det bra! Man vet om att det inte var all that men vad som inte var bra är som bortblåst. Jag har funderat på alla hans egenskaper och tror liksom inte jag skulle störa mig på dem, det gör man ju alltid, men denna gången känns det bara såå rätt!!! Och så är det så jävla fel... 8 veckor??? Heja dig, jag längtar tills jag kommer dit! Stå på dig! Grejen är ju att jag egentligen inte alls ville träffa någon och så stod han bara där (naken :)). Att leta efter någon annan intresserar mig inte och att ligga runt är inte jag- hopplöst fall!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll