Hjälp!!

Hjälp med följande scenario:

Min sambo är arbetslös (sedan 9 månader tillbaka) hon kommer i sommar (maj, juni, juli) få ca 20 000:- från alfakassan. Jag själv är studerande på 100% och jobbar därutöver 2 helger i månaden. I sommar kommer jag jobba men har dock valt att ta ett par veckor "ledigt" (obetald semester) för att jag känner att jag behöver det. Jag är inte säker på hur mina inkomster kommer se ut. Min sambo har ett arv att ta av, hon kan alltså "ta sig råd" att resa. Samtidigt så är ett återkommande problem för henne och mig att hon får ångest över att behöva ta av dessa pengar för att få vardagen att gå runt.

När vi nu planerar vår sommar och kollar vår ekonomi så kommer vår ekonomi inte gå ihop, framförallt inte för min sambo. Hon vill nu att vi ska resa på en utlandsresa i en vecka. Resan kommer gå på ca. 14 000 för oss båda (ca. 7000/pers). Jag stretar emot med motiveringen att vi måste tänka rationellt och se på sommaren som helhet, "vi kan inte lägga så mycket pengar på en veckas semester". Till saken hör att min sambo mår väldigt dåligt just nu (deprimerad) och känner att hon " behöver komma iväg"... Jag förstår detta men det går emot mig att acceptera detta. Jag tycker det är helt rimligt att ett par som oss (en studerande och en arbetslös) helt enlelt måste tänka rationelt och leva snålt, och smart. Till saken hör också att vi har tillsgång till ett fantastiskt landställe som min mamma äger. Det ligger vid havet och vi båda älskar att vara där.

Min sambos argument går ut på att jag skulle varit smartare med att planera min ekonomi så hade vi kunnat åka, men om man rent krasst ser på siffrorna så går det inte ihop på långa vägar, även om jag hade varit "duktig" och sparat ihop, säg 5000:-.

Vad skulle ni gjort? Hur ska jag nå fram? Är jag "tråkig" som tänker som jag tänker?