Orimligt attraherad.

Såna där känslor är sällsynta. Jag hade valt dem alla gånger över föreningsliv och kreativ tillfredsställelse.

Skit i de andra målen....de är oviktiga i jämförelse med att kanske ha funnit den kvinna du kan komma att leva resten av ditt liv med!

Det är väldigt svårt att trycka undan känslor... om ens möjligt. Förnekade känslor kommer fram på andra sätt och vanligtvis inte på ett positivt vis.

Dessutom... att finna någon man faller pladask för, som kanske också leder till något fint och långvarigt, borde inte stå i vägen för de målen du nämnde. På vilket sätt är en eventuell relation något negativt? Behöver du flytta? Om inte, så kan man och borde använda nyfunnen kärlek till inspiration och motivation.

Tycker att du ska glädjas åt dina känslor

Det finns självklart fler anledningar till att jag inte vill känna så här. Men kändes som det skulle bli ett jätte inlägg om jag skrev allt.

Jag har nyligen ( nåja vi separerade för lite mer än ett år sen ) kommit ut ur en väldigt lång relation, men har ändå bott tillsammans som vänner tills hon träffade en ny för någon månad sen då jag flyttade ut. Inga problem här för mig. Vårt uppbrott var ovanligt hälsosamt och dramafritt, självklart sorgligt men det kändes som vi båda var klara med varandra. Dock har jag och mitt ex även en del ouppklarade grejer (rent praktiska saker) som vi behöver lösa och som tar tid vilket innebär att vi har relativt regelbunden kontakt. 

Det känns även ibland som mitt ex ångrar sig lite (inte uttalat från hennes sida) men jag har ändå gjort klart att jag inte är intresserad av en kärleksrelation med henne då vi inte var bra för varandra samt att jag vill fokusera på mig själv helt ut. Pang så kommer den här tjejen och det känns bara så fel. För det jag sa till mitt ex stämmer verkligen, jag vill fokusera på mig själv. Jag är inte sugen på en relation. Visserligen var det exet som initierade hela vår separation så jag borde inte känna mig dålig men trots det så känner jag skuld.

Andra dilemmat för mig är att hon är nästan ett decennium yngre än mig. Jag är i mitten av 30 års åldern och hon är i mitten av 20 års åldern. Spelar egentligen inte så stor roll men gör mig osäkrare än vanligt. Har alltid haft partners i min ålder, eller äldre. I alla fall i mina långvariga relationer.

Ett annat problem är att jag blir som förlamad av det här, jag har knappt kunnat arbeta idag och när jag kom hem ville jag bara ligga och lyssna på musik. Typ som en tonåring. Det är inte vad jag behöver i min situation just nu, allt annat rullar på bra och framtiden ser ljus ut. Jag överanalyserar saker och det sista jag behöver fastna på är om någon tjej jag knappt känner ens är intresserad. 

Suck. 

Inser ju att det är skitsaker jag hänger upp mig på. Men vafan så sjukt när man suktar efter en person så här extremt och måste hålla sig ifrån att höra av sig eller säga saker för att inte verka desperat.

Okej då förstår jag.

Ja, att falla för någon kan ju också vara distraherande. Om ja tittar tillbaks på egna liknande situationer, då har det varit negativt distraherande just i de fall där jag inte vetat om och hur känslorna är besvarade. När man tex inte vet när och om man ses igen, om det är ok att höra av sig etc. ibland är tom vetskapen att personen inte är intresserad, mkt lättare än limbot. Man kan sluta analysera då.

Gällande ditt ex... ja, du fick det kanske att låta dom att du framförallt ville vara ensam ett tag. Det låter som du bland annat sa det lite för att undvika att behöva såra henne om hon skulle vilja försöka igen.

Men saken är att ni är inte tillsammans. Skulle du någon gång ställas till svars för att du börjar träffa denna nya, så är det helt enkelt såhär: saker händer. Livet händer. Du hade planen att vara ensam, men du träffade någon du tycker om.

Jag anser inte att du skulle var skyldig ditt ex en förklaring, men vi är alla människor och det kan hända att hon vill ha en pga att hon blir ledsen.

Det är fan inte ofta man känner det du känner nu. Och du är skyldig dig skälv att ta reda på om detta kan bli nått. Och om det visar sig att hon inte är intresserad, då vet du. Och du kommer nog ha lättare att gå vidare.

Gällande ålderskillnaden så tycker jag inte den är ett issue alls. Låter mer som något du drar till med som något bevis på att allt skulle vara en dålig ide. ;)

Vill också tillägga att anledningen till att du inte får råd på hur du ska stänga av känslorna, iaf från mig, är för att 1: jag tycker det är en dum ide 2: det funkar inte långsiktigt.

Du kommer lyckas bättre att komma över henne OM det visar sig att hon inte är intresserad. Men du måste våga ta reda på det.

Och isf också vara villig att ta det vidare om hon är intresserad.

Men stäng av utan att veta varken ut eller in? Det kommer inte bli bra för dig själv.

Du har så rätt Stockholm32. Det jobbigaste är limbon. Vi har haft lite kontakt nu och för att vara ärlig så känns det inte som om hon är något vidare intresserad : ) Inget uttalat men korta svar och allmänt långsam på att svara. Sköt mig nog i foten då jag kanske var lite "för ärlig" när vi sågs. Men ändå ganska skönt att hon ger mig dom här signalerna för det hjälper att dämpa min egna attraktion! Förhoppningsvis så var det här slutet på vår kontakt, jag kommer inte jaga henne. 

Tack för alla svar, det var skönt att skriva av sig lite.