Hon är alltid stressad

Det verkar ju som att hon upplever att ansvaret hela tiden ligger på henne och att hon hela tiden behöver ha kontroll (oavsett om det verkligen är så eller inte).

Hon skulle ju behöva släppa den känslan vilket flrstås ligger främst på henne.Men kanske kan ni dela upp anscaret mer tudligt än att ni båda hela tiden har ansvaret (eftersom hon då cerkar se det som sitt ansvar). Tex att ni ansvarar för allt som har med barnen att göra varannan efteemiddag och varannan morgon.

Sen får jag väl tillägga att även i min värld är det väldigt märkligt att inte hjälpa ett litet barn som behöver hjälp att snyta sig på 5 minuter för att man dricker kaffe. Gör du ofta den typen av pripriteringar, så att det kan bidra till hennes upplevelse ava huvudansvar?

Att hon inte kommer hitta saker om du tömmer diskmaskinen förbryllar mig, vet inte du var saker ska vara i ert kök eller har hon ett extremt kontrollbehov?

Sen är livet automatiskt väldigt intensivt med tre små barn.

Just det där med att hitta saker finns det ju enkla praktiska läsningar på. Om du är väldigt glömsk och ofta ställer saker på fel ställen kan ni ju märka skåp och lådor för att förenkla. Man kan tom fota innehållen i skåp och lådor och sätta upp.

Kanske ska sluta "curla" henne. Känns som att hon har ett bra liv precis som du skriver, kanske dags att inse det? Förstår inte heller den typen av stress som hon skapar, och dessutom lägga över den på dig, inte ok! Säg ifrån hur DU vill leva, vill hon ha gurka mm kan hon själv göra det. Hon bestämmer ju inte över dig!

Det låter som att hon har huvudansvaret för barnen? Jag har två småbarn och också svårt att slappna av. Det är ALLTID något att göra och minst ett barn som inte hittar något eller behöver annan hjälp.

En småbarnsmamma med tre barn som är stressad? Obegripligt! (Vad spelar det för roll att ni har fina vänner? Bör man inte bli stressad då? )

Förlåt, jag gav inget råd. Om hon är stressad beror det kanske för att det är en del att göra med tre barn. Kanske dags att steppa upp öoch dela ansvaret istället för att dricka kaffe?

Det låter som att hon har ett sjukt kontrollbehov. Och jag tror inte det här kommer att bli bättre. Så som hon håller på kommer hon aldrig att vara nöjd. Så jag tror inte på förslagen att du ska snäppa upp dig. Det är faktiskt inte rimligt att behöva scanna för snor, damm, gurka eller whatever varje gång man vill sätta sig ner och ta en kopp kaffe i lugn och ro. Kommer en snorig unge förbi så torkar man väl av den. Och när man är klar med kaffet kan man torka damm och ta fram gurka. Det måste vara ok. För du låter ju som en person som faktiskt gör allt det där man ska i slut. 

Jag har inget bra förslag på lösning mer än att ni måste prata om det. Men jag har själv levt på det här viset och det blev aldrig riktigt bra. Fast jag försökte prata om det. Min exman kunde aldrig slappna av. Det skulle alltid fixas med något, och helst ville han bestämma vad som skulle fixas och vad jag skulle göra. I och för sig var han väl oftast nöjd med resultatet, bara han fick bestämma och styra. Vi kunde inte vara hemma på semestern, jag fick panik, det var aldrig ok att bara ta det lugnt en dag. Och då är jag ändå en aktiv och händig person som tyckte det var roligt att starta projekt och fixa hemma. Men som du säger, det räckte aldrig. Tills det slog över åt andra hållet och han slutade göra något alls. Då hade han blivit deprimerad.  Det är han än idag. Och kan fortfarande inte leva i nuet och uppskatta det som finns framför näsan på honom. Han har ett onormalt flyktbeteende. Skulle hela tiden vidare, ha nya saker, göra nya saker. Planera en resa under lång tid men ändå inte njuta och uppskatta den när man väl åker iväg...

Nu är mina barn tonåringar, och det underlättar ju mycket. Men om man inte kan uppskatta vardagen, då blir livet inte så jäkla roligt. Under småbarnsåren får man helt enkelt acceptera att det blir rörigt och stressigt, en ännu viktigare då att faktiskt uppskatta de stunder man har tillsammans som familj, som par, eller ensam. 

Allvarligt?! Det är så jäkla lätt att säga någon måste jobba mer. Varför måste inte hon sänka sina krav? Det låter ju som att han gör allt man ska, men det duger inte. Och det är väl självklart att man måste få sätta sig ner och dricka kaffe i 5 min ibland utan att bli kritiserad för det. Så länge man sen reser sig upp och lagar maten, packar väskorna, torkar snoret, osv.